Fårarps mosse

Fårarps mosse ligger i ett böljande åkerlandskap norr om Ystad. Den blöta mossen och områdena med rikkärr har ett långt förflutet som slåtteräng. Slåttern och rikkärrens kalkrika vatten har skapat en spännande mix av orkidéer, slåtterblommor och färgglada mossor. Idag är det betesdjur som håller marken öppen och blomrik. Men arkeologiska fynd av skallar ger sken av att mossen i ännu äldre tid kanske varit en offermosse. Reservatet saknar anordningar för friluftslivet.

Hundratals år med slåtter

Fårarps mosse ligger som en ö i ett småkuperat odlingslandskap vid Stora Herrestad nordost om Ystad. Enligt gamla kartor har Fårarps mosse använts som slåttermark under hundratals år. Idag är det mesta betesmark. I de blöta partierna finns en igenväxande mosse och fuktängar med extremrikkärr så kallade kalkkärr. Det är en mycket ovanlig naturtyp med en sällsynt stor artrikedom.

Kalkkärr med majvivor

Kalkkärren är de riktiga pärlorna i landskapet. De är både ovanliga och ovanligt artrika. Miljön är karg med lite näring, förutom kalk som det finns gott om. Många växter och djur har anpassat sig till den extrema miljön. Men i takt med att rikkärren dikats ut, odlats upp eller vuxit igen har dess invånare blivit alltmer sällsynta.

I Fårarps mosse finns fyra små kalkkärr som är spridda i reservatet. Rikkärret längst i norr bildar en två meter hög kupol med ett fint täcke av brunmossor. Bland de mer iögonfallande växterna märks näbbstarr, majnycklar, kärrspira, ängsvädd och slåtterblomma.

Kommer ögontrösten tillbaka?

Stor ögontröst är en annan raritet som det tidigare funnits mycket av i Fårarps mosse. Men arten försvann från området år 2006. Nu arbetar vi för att få tillbaka arten genom ett särskilt åtgärdsprogram. Lökgroda och strandpadda är andra hotade arter som tidigare funnits i Fårarps mosse. Av de fåglar som finns i reservatet är storspoven en av de mest hotade.

Mosse med mörkt förflutet

Att mossen länge varit ostörd visar arkeologiska fynd på då det år 1897 hittades tre kranier från vuxna människor i mossen. Fynd har också gjorts av skedformiga skrapor i mossen. Troligtvis är det en offermosse och sannolikt har mossen varit en sjö då de offrades.

Slåtter och bete är viktigt

Att området inte växer igen utan hålls öppet och välhävdat med hjälp av slåtter och betesdjur är avgörande för områdets unika artsammansättning.

Friluftsliv och tillgänglighet

Reservatet är framför allt intressant för botaniker. Området omges av åkermark och saknar såväl allmän tillfartsväg som parkering.