Ivö klack

Ivö klack, eller Klacken, ligger längst upp i norr på ön Ivö. Från den 130 meter höga urbergskullen har du utsikt över Ivösjön, där en gång svanödlor simmade. I kalkbrottet på ön har man hittat tand- och skelettdelar från dinosaurier. Sommartid är bokskogarna lummiga, och såväl fiskgjusar som havsörnar svävar i lufthavet ovanför de fyra rundslingor som finns att tillgå. I det nya utemuseet på Ivö klack får du bland annat vägledning till den led som passar dig bäst.

Särpräglad geologi

Ivö ligger i gränstrakten mellan norra Skånes kuperade urbergslandskap och Kristianstadslättens kritavlagringar. Själva Ivö klack är en urbergskulle som reser sig 134 meter över havet. Urberget består här av Vångagranit med en ålder av 1,3 miljarder år. När delar av graniten utsattes för kemisk vittring under mesozoisk tid (för 250–70 miljoner år sedan) omvandlades den till kaolinlera. Under senare delen av mesozoisk tid, under Kritaperioden, steg havet. Då fanns här ett skärgårdslandskap. I vattnet simmade hajar, stora sköldpaddor och svanödlor. Men här fanns också gott om musslor, ostron och snäckor. Kalkstenen i området härstammar från skaldelar från dessa havsjur.

Iföverkens brytning av kaolin och kalksten

Den norra delen av Ivö var länge öbornas gemensamma skog och betesmark. Den mark som kallades utmarken. Under 1880-talet förvandlades delar av denna utmark till industrimark, sedan man började bryta kaolin och kalksten vid Blaksudden. Brytningen pågick fram till mitten av 1960-talet. Det finns fortfarande flera lämningar från brytningstiden, bland annat ett cementfundament och rester av kajanläggningar. Det nedlagda kaolin- och kalkbrottet vid Blaksudden är en geologisk lokal av världsklass.

Unik lokal med fossiler

I det gamla kalk- och kaolinbrottet blottläggs fossil efter några av de djur som för miljontals år sedan levde i området. De vanligaste fossilen i brottet är rester av djur med hårda skal såsom ostron, sjöborrar och belemniter. Belemniter är en utdöd bläckfisksordning med cigarrformade skal som även kallas för vätteljus. Till de mer unika fynden i brottet hör tand- och skelettdelar från dinosaurier. Brottet är en spännande miljö att undersöka för både barn och vuxna.

Bokskog och sjö med höga naturvärden

I reservatet finns ett stort sammanhängande bokskogsområde. Högst naturvärden har skogen på den östra sidan med många gamla och döda träd. Totalt har man hittat ett sjuttiotal ovanliga så kallade rödlistade arter. Av dessa är ca 30 svampar. Här finns samtidit flera sällsynta mossor och lavar. Några av dessa lavar är bokkantlav, stiftklotterlav och bokvårtlav. Den mest exklusiva mossan är grön sköldmossa. I Skåne finns den bara här i bokskogen på Ivö. Bland svamparna är gröntickan en raritet. Den har bara hittats på ett tiotal platser i Sverige.

I Ivösjön lever omkring 25 av Sveriges cirka 50 sötvattensfiskar, bland annat nissöga, siklöja, flodnejonöga och nors. Fåglar som häckar vid sjön är rördrom och brun kärrhök. Andra arter som syns i området är vattenrall, mindre hackspett, storlom, fiskgjuse, kungsfiskare, skräntärna, kentsk tärna och havsörn.

Friluftsliv

Ivö klack har två entréer. Klacken i norr och Ljungen i söder. Klacken når du via Klackavägen och Ljungen via Ljungavägen. Klackens parkering är stor med plats för bussar och här finns en enklare toalett. Härifrån är det nära till kaolinbrottet med fossil. I reservatet finns ett utemuseum med skyltar som i ord och bild beskriver områdets geologi, kulturhistoria och natur. Flertalet står utmed den lättgångna gula slingan runt kaolinbrottet (2,1 km). Skyltar finns även utmed övriga fyra rundslingor; Blå som går upp till toppen (4,3 km), Grön som ger en bild av torparlivet (4,2 km), Röd om den mäktiga bokskogen (3,5 km) och Vit som innefattar alla reservatets delar (5,3 km). Rastplatser med eldstad finns på tre ställen i reservatet: en på den nordliga spetsen, en ovanför brottet nära entrén och en på Ljungen. Det är inte tillåtet att elda med pinnar och ved från skogen så tänk på att ta med egen grillkol eller ved. Tack för att du tar med ditt skräp hem.