Vrams Gunnarstorp

Vid Söderåsens skogbevuxna sluttning och omgiven av öppna åkerfälten ligger Vrams Gunnars-torps välbevarade slottsanläggning. Tillsammans med slottsparken och vägarnas alléer utgör den en karaktäristisk godsmiljö.

Godset har en lång historia som kan följas tillbaka till slutet av 1400-talet då det låg under biskopssätet i Lund. Dagens Vrams Gunnarstorp speglar såväl 1600-talets renässansslott som 1800-talets godsanläggning med ekonomibyggnader och bostadshus i en tidstypisk, medeltidspåverkad byggnadsstil. Slottsparken med sina ålderdomliga buxboms- och avenboksplanteringar har en särställning inom svensk parkhistoria.

Ett slott i renässansens smak

Slottsanläggningens fyra längorna formar ett väl sammanhållet komplex i rött tegel, utsmyckat med praktgavlar, listverk och kopparklädda tornspiror. Längorna inramar en stensatt borggård. I östra längan finns murar som troligen kan vara från 1500-talet och den norra har troligen tillkommit omkring 1600. Merparten av den östra och de övriga är uppförda mellan 1633 och 1645 av den danske riksamiralen Jørgen Wind och hans hustru Ingeborg Ulfstand. Sannolikt hade riksamiralen genom sin tjänstgöring i Holland kommit i kontakt med den tidens nya arkitektur och gestaltat sitt slott utifrån den nya stilen, som också kännetecknar mycket av vad den danska kungen lät uppföra vid samma tid i något som därför kom att kallas Christian IV-stil.

1800-talets moderniseringar präglar Vrams Gunnarstorp

Under 1700-talet hade Vrams Gunnarstorps byggnader anpassats efter rådande stilideal och slottets fasader blev under en period ljusputsade för att under mitten av 1800-talet återfå sin renässanskaraktär. Slottsägaren var då ryttmästare Rudolf Victor Tornérhjelm. Han var en modern godsinnehavare, riksdagsman och väl insatt i jordbruks- och samhällsfrågor. Under hans tid moderniserades jordbruket, nya ekonomibyggnader uppfördes och en renovering av slottsbyggnaderna igångsattes. Han anlitade arkitekten och professorn i grekiska Carl Georg Brunius, sin tids främsta förespråkare av medeltidens stilideal. Denne tog fram ritningar för ekonomibyggnaderna och tjänstebostäderna och försåg dem med karaktäristiska mönstermurade gavelrösten och detaljer i rött tegel. Det fanns även förslag till en förnyelse av slottet i medeltidsstil men där önskade godsägaren något annat och vände sig 1854 till den tidens stora danska arkitekt Gottlieb Bindesböll, som istället förstärkte renässanskaraktären och gjorde tillägg i form av frontespiser, tornspiror och gavlar helt i Christian IV-stil.

En del av utsmyckningen i terrakotta hämtades från Höganäsbolaget, som bland annat producerade den här typen av dekorativa detaljer, och där Tornérhjelm var styrelseledamot. Flera rum präglas av det sena 1800-talet och den inredning som tillkom då.  Omkring mitten av 1900-talet moderniserades slottets interiör. Då togs två målade bjälktak fram, varav ett med fantasifullt fågelmönster, och en öppen spis i sandsten med 1600-talets byggherrars vapen rekonstruerades. Ansvarig för arbetena var arkitekt Leon Nilsson, känd för flera skånska slottsrenoveringar vid mitten av 1900-talet.

Gårdens ekonomidel låg förr nära huvudbyggnaden, strax väster om inkörsporten. De ersattes under 1800-talets första hälft av dagens kraftiga gråstenslängor, placerade ett stycke längre mot nordväst. De mönstermurade trappgavlarna i rött tegel är karaktäristiska för sin tid. Exteriörerna har i stort sett bibehållits i ursprungligt skick. Samma stil präglar även förvaltarbostaden och flera bostadshus för gårdens anställda.

"Så präktig, att jag aldrig sett den härligare"

Slottsparken, öster om slottskomplexet, har imponerade buxbomshäckar och en välvd avenboksgång, anlagda under 1600-talet första hälft respektive 1730-40-talen. Buxbomen var redan på 1700-talet så märklig att den uppmärksammades av Carl von Linné vid hans besök 1749 och han uttrycker sin förtjusning över den i sin reseberättelse från Skåne. Intill buxbomshäcken är ett så kallat kägelspel i buxbom planterat. Det är ovanligt till sin typ och yngre än de kraftiga raka häckarna, troligen från 1800-talet. Det består av formklippta buskar, omslutna av en halvcirkelformad buxbomsplantering. Den ståtliga avenboksgången växer invid buxbomshäckarnas västra del och bildar ett över 60 meter långt lövvalv. Utöver trädgårdsanläggningarna närmast slottet anlades under 1800-talet, helt i tidens anda, en engelsk landskapspark, som till viss del finns kvar på höjdstråket nordost om bebyggelsen.

I parkens södra del finns en vattenanläggning kring en bäck. Den har under alla tider försörjt Vrams Gunnarstorp med vatten och också använts till dammar, fontäner och odling av fisk. Sedan 1800-talet  har den tagits tillvara som en naturskön del av parken.

Hjorthagen – en djurgård från 1600-talet

Utanför själva kärnan av slottsanläggningen och utanför byggnadsminnets skyddsområde ligger Hjorthagen. Det är en så kallad djurgård, ett stenmursinhägnat område för hjortar. Vrams Gunnarstorp har en av de bäst bevarade, sannolikt anlagd under 1600-talet och med sin funktion i behåll. Hägnadssystemet med sina stenmurar utgör fornlämning enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Vrams Gunnarstorps slott har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att miljön är välbevarad och berättar om utvecklingen från renässansens slottsanläggning till 1800-talets omfattande godsanläggning, som kännetecknas av både storgodsdrift och historiska stilideal.
  • att parkanläggningen med sina välbevarade planteringar av buxbom och avenbok är sällsynt såväl till ålder som till utformning. Planteringarna speglar tillsammans 1600- och 1700-talens slottsparker, präglade av kontinentala förebilder.
  • att slottsbyggnadernas interiörer och planlösning är välbevarade. Av särskilt intresse är bottenvåningens rum med de vita och röda salongerna, förmaket, gamla köket, trapphallen och "kyrkan" samt biblioteket och nya matsalen med sina målade bjälktak från 1600-talet. Vidare gäller det ett av ovanvåningens rum med renässansmålning,  konserverad på 1960-talet.   

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Bjuvs kommun

Privatägd.

Byggnadsminne 1983.

Bebyggelseregistretlänk till annan webbplats, läs mer om byggnadsminnet