Blåherremölla

Vattenkvarnen Blåherremölla har ett ovanligt namn och till detta finns det mer eller mindre fantasifulla förklaringar. Sägnerna är många och en berättar om en blåblodig herreman, som skulle ha gömt sig på platsen och därefter mist livet. Troligast är att namnet är kopplat till blåherre, en lokal benämning för häger, som förr häckade i trakten. 

​Möllan ligger söder om Maglehem, i dalgången vid Julebodaån, som rinner ut i Hanöbukten. Vattenkraften i ån har sedan århundraden utnyttjats för kvarndrift och möllan finns nämnd i handlingar från 1600-talet. Kvarnmiljön har en väl bibehållen karaktär med stråtäckta längor i korsvirke, kvarnhus i trä, kvarndamm och kvarnrännor. Tillsammans ger de en god bild av hur 1700- och 1800-talens skånska vattenkvarnar såg ut.

En av Gärds härads många hjulkvarnar

Den välbevarade kvarnanläggningen ligger som på en ö, omsluten av ån. Kvarnen löd under lång tid under ett av de skånska godsen, Torup. På 1940-talets friköptes kvarnen av en privatperson. År 1971 köpte Gärds Härads hembygdsförening den och därefter fungerade den under flera decennier som hembygdsmuseum. Idag har den en privat ägare, som arbetar för att kvarnen ska vara ett historiskt besöksmål.

Till anläggningen hör en sammanbyggd kvarn- och bostadslänga, arrendatorsbostad, stall- och loglänga, svinhus och utedass samt damm med lucka och kvarnrännor. Byggnaderna representerar flera olika äldre byggnadsskick som skiftesverk, korsvirke, natursten och tegel, ibland i kombination med varandra. Taken har till stor del en traditionell stråtäckning, några har tegel eller korrugerad eternit. Gårdsplanen med sin kullerstensbeläggning, den så kallade stenoren, bidrar till upplevelsen av en gammal kvarnmiljö.

Kvarnen tillhör en typ av så kallade hjulkvarnar med underfallshjul, det vill säga vattnet rinner från den intilliggande dammen i en ränna och träffar nedre delen av vattenhjulet, som för kraften vidare till kvarnstenarna där mjölet mals. Blåherremölla är en av de drygt 20-tal underfallskvarnar som fanns i häradet under tidigt 1800-tal. Knappt hundra år senare, vid sekelskiftet 1900, beräknas det i det dåvarande Kristianstads län ha funnits omkring 250 hjulkvarnar. Vid en inventering gjord på 1980-talet hade antalet sjunkit till cirka 70. Kvarndriften var igång till 1944. Maskineriet fungerar än idag. Kvarnanläggningen har kvarnmuseum och här hålls olika arrangemang, som till exempel särskilda bakdagar då bakugnen i en av längorna används.

Halvbåle - korsvirke och skiftesverk i en salig blandning

Kvarn och mjölnarbostad är sammanbyggda. Själva kvarnen med sitt vattenhjul och sina två kvarnstenspar finns i längans västra del. Kvarnen är byggd i så kallad halvbålekonstruktion, som under 1700-talet var vanlig i de mer skogsfattiga områdena. Den består i den nedre vägghalvan av skiftesverk medan den övre är en klinevägg, det vill säga har fack av träkäppar flätade med tunna spön som strukits med lera och sedan vitkalkats. Vattenhjulet är överbyggt med tak och har väggar i rödfärgat trä.

Mjölnarbostaden, vars äldsta delar uppskattas var från 1700-talet, har sin karaktär från 1800-talets mitt då den blev kraftigt ombyggd genom att båda förlängas och breddas. Korsvirket i väggarna har idag svart timra och vitkalkade fack men äldre foton visar att hela väggen var vitkalkad, vilket förr var det vanligat. Längan har flera rum, vart och ett med sin speciella funktion enligt gängse mönster. Här finns stuga, kammare, farstu, sters (grovkök), spiskammare, sal, vedbod och kistehus, där gårdens textiler och kläder i äldre tid förvarades.  Den fasta inredningen, maskinutrustningen och de bevarade ytskikten i kvarn- och bostadslängan stärker upplevelsen av en autentisk kvarnmiljö. Förrådsdelen i öster, i rödfärgat, brädfodrat skiftesverk, är senare tillbygd.

Utmed gårdsplanens södra sida finns arrendatorsbostaden, en brädfodrad korsvirkeslänga från 1800-talets mitt. Den har traditionsenligt en utskjutande bakugn, placerad på södra långsidan. Längan sägs också ha fungerat som bostad för den äldre generationen på gården, en så kallad undantagsstuga. Stall- och loglängan, byggd 1913 som ersättning för en äldre ladugårdslänga, används idag för utställningar.

 De övriga husen, ett svinhus, från 1930-talet och ett utedass, knyter med sin vitputsade tegelvägg respektive rödfärgare panel an till gårdens byggnadsskick. Svinhuset har också använts som hönshus och senare även som bostad. Större renoveringar har gjorts på 1970- och 1980-talen och i samband med dessa har det inretts moderna köksutrymmen, besökstoaletter, samlingsrum med mera.

Här kan du läsa mer om kvarnar i länets kulturmiljöprogram /Jordbrukets landskap/De skånska möllorna.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Blåherremölla har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att den är en av få vattenkvarnsmiljöer som är bevarad i sin helhet.
  • att kvarnbyggnadens maskinutrustning och fasta inredning finns i behåll och att maskineriet är funktionsdugligt.
  • att bebyggelsen är välbevarad och visar på olika, traditionella byggnadsskick och äldre tiders hantverksskicklighet.
  • att den berättar om äldre tiders kvarnverksamhet och dess roll i 1700- och 1800-talens bondesamhälle.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Kristianstads kommun,

Privatägd.

Byggnadsminne 2012.