Underlag för planering och byggande
Länsstyrelsen samordnar planeringsunderlag som olika myndigheter tar fram till kommunens planläggning. Det gör vi för att allmänna och statliga intressen ska tas om hand i planeringsprocessen.
I kommunens planering för mark- och vattenanvändning bidrar Länsstyrelsen med rådgivning och planeringsunderlag i tidiga planskeden. Vi bevakar också att statliga intressen tas om hand senare i planeringsprocessen. Statliga intressen kan gälla bland annat:
- natur- och kulturvärden
- infrastrukturen
- militära
- vatten
Samlat underlag i planeringskatalogen
Planeringsunderlagen finns samlade i Planeringskatalogen. Här kan du som arbetar med fysisk samhällsplanering på kommun eller myndighet hitta underlag som rapporter, vägledningar, geodata och karttjänster.
Riksintressen
Riksintressen är områden som är skyddade eftersom de är viktiga ur ett nationellt perspektiv, det kan till exempel vara områden med höga natur- och kulturvärden. Riksintressena är skyddade mot åtgärder som innebär påtaglig skada eller försvårar möjligheten att nyttja intresset.
Du hittar information om riksintressen i Planeringskatalogen.
Riksintresse kan gälla både områden som är skyddsvärda på grund av sina speciella natur- och kulturvärden och områden som är av betydelse för ett speciellt nyttjande (kommunikationer, energiproduktion, energidistribution och så vidare). Områdena kan också vara riksintressanta för totalförsvaret. Riksdagen har i fjärde kapitlet i miljöbalken angivit ett antal områden i landet som är av riksintresse i sin helhet med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har även tagit fram fördjupade värdebeskrivningar och planscher för några av de mest intressanta riksintresseområdena i länet för kulturmiljövård.
I Bodens kommun finns tre områden av riksintresse för kulturmiljövården:
- En militär miljö, fästningsmiljö (Bodens fästning och garnison)
- En kommunikationsmiljö (Engelska kanalen)
- En bymiljö, odlingslandskap, vägmiljö (Unbyn)
Bodens fästning och garnison bildar ett komplext militärt landskap som speglar 1900-talets försvarshistoria och geopolitiska idévärld. Miljön representerar försvarsmaktens tekniska och sociala utveckling genom åren, från värnpliktens införande över de båda världskrigens beredskapstider och kalla krigets långa epok till det sena 1900-talets islossningspolitik.
Uttryck för riksintresset:
- Den yttre miljön vid bergsforten med pansarkupoler, stormgravar och tillfartsvägar, stigar, försvarsanläggningar och barriärer av olika slag.
- Förråden, tjänstebostäderna och förläggningsbyggnaderna i det tidiga 1900-talets lätta panelarkitektur kring forten.
- Profilerna på bergforten med kanontornens pansarkupoler och siktlinjerna mellan de fem forten som bildar landets enda gördelfästning.
- De av och för militären byggda broarna inklusive försvarsanläggningarna och de rätlinjiga vägsträckningarna i garnisonsområdet.
- Radiobunkern, den faluröda ballonghallen och den bombsäkra kommendantbyggnaden med ljusa putsfasader under ett säteritak.
- Regementena – inklusive intendenturen och tygstationen – med standarduppsättningen av tunga kaserner och kanslihus i ljus, klassicistisk putsarkitektur, under brutna takfall.
- Men också de karaktäristiska exercishallarna med sina strävpelare och en mängd olika funktionsbyggnader beroende på regementets uppgift. Hit hör spolhallarna, garagen, flygbevakningstornet, ett före detta badhus, förråden, verkstäderna, hangarerna, kokhusen, ridhusen, kvarnen, bageriet, stallen, sjuk- och vaktstugorna, mässbyggnaden och musikpaviljongen.
- Förgårdsmarken, parkerna och idrottsplanerna och övningsområdena på och intill regementena.
- Befälsbostäderna som tillhört garnisonsstaden utanför regementena.
- Minnesstenarna.
- Alléerna och grönstråken som betonar garnisonsområdets struktur.
- Siktlinjerna längs vägarna mellan regementena.
- Skjutbanorna.
Broschyr Bodens fästning och garnison
Länk till annan webbplats.
Oavslutat kanalbygge som resultat av ett efter tre år avbrutet tekniskt experiment under 1860-talet, i syfte att via vattenvägen ta de tunga malmtransporterna från Malmfälten till Luleå, via Storbacken vid Vuollerim, förbi Luleälvens forsar vid Edefors och Heden.
Uttryck för riksintresset:
- De breda, torra kanaldikena genom öppna fält, skogar och sandhedar vid Heden.
- De efter älvregleringen vattenfyllda kanaldikena vid Edefors, parallellt med älvfåran.
- De smala, kallmurade pirarna av kvaderhuggen sten vid Överedet, Edefors, för malmpråmarnas förtöjning innan vidare färd in i kanalen.
Bevarad bymiljö med medeltida ursprung i det öppna odlingslandskapet intill Luleälven. Byn är representativ för Norrbottens kustnära jordbruk som historiskt dominerats av boskapsskötsel med fiske som ett betydande inslag i ekonomin.
Uttryck för riksintresset:
- Bystrukturen där gårdarna inom bykärnan formerar sig längs två terrasser i det öppna landskapet som sänker sig mot älven.
- Den täta radbykaraktären i den ursprungliga bykärnan (Norribyn-Sibyn), med de skråställda gårdarna på kanten av en kilformad terrass.
- Den äldre bostadsbebyggelsen i gestalt av timrade par- och enkelstugor och så kallade norrbottensgårdar i 1½ våning och det tidiga 1900-talets egnahem.
- De traditionella timmerhusen får sin karaktär av de långsmala proportionerna, de markerade knutarna, den låga takvinkeln och olika fönsterformer i bottenplan och vindsplan.
- Egnahemmens kompakta volymer, högre takvinkel och ofta med någon takkupa.
- De timrade ekonomibyggnaderna, såsom härbren, bodar, logar, ladugårdslängor, som återspegling av byns ursprung och försörjning.
- Det mångformiga odlingslandskapet med öppna diken, flikar och åkerholmar och odlingsmarker som sträcker över ön Granden ner till älvkanten på öns östra sida.
- Resterna av ladlandskapet i byns södra del.
- Odlingsmarkerna som är insprängda mellan bydelar och gårdar och som förstärker den lantliga karaktären och gör byns utveckling läsbar i landskapet.
- Sambands- och brukningsvägarna inom byn som är tillkomna före 1900-talet.
- De från landsvägen indragna gårdslägena med de ofta allékantade tillfartsvägarna längs vägen mot grannbyn Avan i söder.
- Landsvägen (väg 616) som byggdes för brukens behov under tidigt 1800-tal, har i stort kvar sträckningen från 1894 års karta.
- Obruten siktlinje från söder över de öppna markerna mot den ursprungliga, täta radbyn på höjden.
- Utblickarna mot det öppna odlingslandskapet och Luleälven.
I Kalix kommun finns tre områden av riksintresse för kulturmiljövården:
- En fiskeläge, kommunikationsmiljö, fornlämningsmiljö (Malören)
- En fiskeläge (Nässkatan)
- En bruksmiljö (Törefors)
Kronoholme i utsatt läge i ytterskärgården. Ön har varit en värdefull fiskeplats sedan tidig medeltid. Dagens miljö speglar tydligt sjöfarten och lotsväsendet under 1700-talet och 1800-talet fram till idag.
Uttryck för riksintresset:
- Lämningarna efter två tidigare fiskelägen i form av husgrunder, spismursrösen, gistgårdar med mera, öst och väst om den nuvarande bebyggelsen.
- Fyrbåksgrunden och de tre labyrinterna.
- Det strandade fartygsvraket på sydöstra udden och vraken i vattnen kring som vittnesbörd om sjöfartens utsatta situation mellan vädrets makter och de grunda vattnen.
- Sjömansgraven från 1830-talet inramad av kätting mellan naturstenar.
- Det spånklädda och rödfärgade fyrtornet i trä från 1851.
- Fyrvaktarbostället i enkel faluröd klassicism med 1890-talets fyr byggd intill gaveln.
- De låga, röda, långsmala stugorna i gles rad, längs en betonggjuten promenadstig.
- De enkla gavelställda och rödfärgade bodarna på rad nedanför stugorna.
- Belysningsstolparna utmed betongstigen som uttryck för platsens åretruntbemanning.
- Karaktären av allmänning, med få gränsmarker mellan stugorna.
- Det faluröda åttkantiga 1700-talskapellet, på avstånd från stugorna för att även kunna fungera som sjömärke.
- Kapellets distinkta åttkantiga form och ett högt, brant tak som påminner om samtida träkyrkoarkitektur kring Bottenviken.
- Bryggan byggd i fackverkskonstruktion av trä från 1950-talet, ett avtryck från lotsepokens sista tid på ön.
- Lotsuppassningsstationen, som togs ur drift 1967, i enkel funktionalistisk stil.
- De fria siktlinjerna mot Haparanda Sandskär.
Fiskeläget Nässkatan med rötterna i 1700-talet är en av bottenvikskustens bäst bevarade, små fiskehamnar i kustbandet. Platsen som från början hade en bofast befolkning nyttjas fortfarande av yrkesfiskare.
Uttryck för riksintresset:
- Strukturen inom fiskeläget med ett tiotal, enkla rödmålade små fiskestugor och bodar i en sammanhållen grupp på en höjdknalle.
- Allmänningskaraktären inom området utan privatiserande gränsmarker.
- Den stora gistgården (30x30 m) och eldplatserna för trankokning i den steniga sluttningen mot söder.
- Båtlänningarna av 8-9 meter långa rader av stora stenar i den steniga sluttningen mot söder, cirka 50 meter från dagens strandlinje, som visar landhöjningens påverkan.
- Den flacka, låga Skötgrynnan som förstärker bilden av landhöjningens effekt och minner om grundens betydelse för det viktiga strömmingsfisket.
- Betongkajen från 1990-talet som uttryck förr platsens långa kontinuitet och ett modernare fiske.
- Fiskelägets direkta strandkontakt i tre väderstreck; norr, öst och syd.
Bruksmiljö som är en av länkarna i Norrbottens gruv- och brukshistoria före malmbanans tillkomst 1888. Stångjärnsbruk från tidigt 1800-tal som ersattes 1875 av länets största masugn under 1800-talet. Verksamheten upphörde när det stod klart att malmbanan inte skulle dras förbi Töre.
Uttryck för riksintresset:
- Masugnsruinen.
- Grunderna efter verkshus som smedja och kolhus.
- Områdets direkta koppling till Töreälven som kraftkälla och resterna av vattenkanalen.
- Slaggvarps-och dumphögarna.
- Masmästarbostaden med brukskontor och hyttgården som inrymt arbetarbostäder under ett brutet tak.
- Den forna bruksherrgården med ljusa träfasader som fick en framträdande, klassicistisk gestaltning med pilastrar, frontespis och välvda fönster kring 1800-talets mitt.
- Kvarnbyggnaden murad av grönskimrande slaggsten.
- Järnvägsbanken och fundamenten efter en 700 meter lång bro till omlastningsplatsen vid Storgrundet.
- Spinkkajen av bräder.
I Luleå kommun finns tolv områden av riksintresse för kulturmiljövården:
- En bruksmiljö (Avafors)
- En bymiljö, odlingslandskap, kommunikationsmiljö; vägmiljö (Avan)
- En kyrkstad, stadsmiljö; småstad, fornlämningsmiljö (Gammelstad)
- En bymiljö; radby, odlingslandskap, kommunikationsmiljö; vägmiljö (Gäddvik)
- En kust- och skärgårdsmiljö; skärgårdsby, fiskeläge; gistgårdar (Hindersön)
- Två industrimiljöer (Karlsvik, Notviken)
- En bruksmiljö, odlingslandskap (Melderstein)
- En kommunikationsmiljö; farled, fiskeläge, fornlämningsmiljö (Rödkallen)
Bruksmiljö som representerar inledningsfasen av Gällivaremalmens kapitalisering. Speglar hur lokaliseringen av den tidiga järnframställningen styrdes av tillgången till träkol och vattenkraft.
Uttryck för riksintresset:
- Det ensliga läget i skogsbygden vid den idag fritt strömmande Vitån som fungerade både som kraftkälla och transportled.
- Den övertorvade masugnsruinen representerar navet i bruksmiljön.
- Grunder efter hyttlämningar som rostugnar och kolhus, smedja och andra verksamhetsbyggnader kring ruinen.
- En stor slaggvarp med blåskimrande slagg nedanför masugnen som drevs mellan 1834 och 1887.
- Rester av arbetarbostäder i form av stenmurar, husgrunder och prydliga stenmurade källargropar nordväst i området.
- Slåtterängar kring husgrunderna.
Bevarad bymiljö med medeltida ursprung belägen i det öppna odlingslandskapet vid Luleälven. Byn är representativ för Norrbottens kustnära jordbruk som historiskt dominerats av boskapsskötseln med fiske som ett betydande inslag i ekonomin.
Uttryck för riksintresset:
- Bykärnan som formar sig till en klungby med oregelbundet tomtmönster där många gårdslägen från 1796 års karta kan identifieras.
- Odlingsmarker mellan bykärnans gårdar speglar klungbyns oregelbundna struktur.
- Bebyggelsen med ett varierat bestånd av "Norrbottensgårdar"; timmerhus uppförda i traditionellt enkla volymer med rödfärgad brädfodring och även mer påkostade varianter med arkitektoniska ambitioner som frontespiser, valmade gavlar och profilerade listverk. Byggnaderna har gemensam nämnare i skala, långsmala proportioner och symmetrisk fönstersättning, under tunna, flacka sadeltak.
- Lantbrukets ekonomibyggnader har en viktig rumsbildande funktion på gårdarna.
- Landskapsstrukturer som brukningsvägar, diken, ägogränser och pirar som orienterar sig vinkelrätt mot älven.
- Vägstruktur från tidigt 1800-tal.
- Kring landsvägens trevägskorsning skapar husens läge i väglinjen ett förtätat vägrum.
- Ladlandskapet med små, grå och snedväggiga lador på de hävdade markerna, är en direkt avspegling av jordbrukets inriktning på boskapsskötsel.
- Den visuella kontakten med älven och grannbyn på östra sidan om älven är, liksom siktlinjer mot odlingsmarkerna och utflyttade gårdar/bydelar, viktiga för förståelsen av landskapets betydelse för byns försörjning och utveckling.
Kyrkstad och småstadsmiljö som utvecklats ur en medeltida kyrk- och marknadsplats. Speglar norra Skandinaviens tidiga sockenindelning och kyrkstadsseden med tillfälligt boende.
Uttryck för riksintresset:
- Kyrkbergets siluett med kyrkan och det vitputsade kyrktornet som utgör ett tydligt landmärke.
- Tillfartsvägarnas flerhundraåriga sträckning, med den av landhöjningen numera utplånade vattenvägen via hamnen, som var avgörande för Luleå stads etablering på platsen 1621.
- Kyrkomiljö, områdets kärna; med den stora medeltidskyrkan med gråstensmurar, branta spåntak och fristående torn, gravkapell och gravhus, inramat av en bogårdsmur med medeltida portalbyggnader och ett timrat sockenmagasin från sent 1700-tal.
- Det öppna odlingslandskapet i norr representerar ägorna som tillhört prästgården och har kontinuitet från medeltiden.
- Siktlinjerna från norr som visar den tydliga gränsen mellan kyrkstaden och omlandet.
- Det oregelbundna gatunätet av medeltida karaktär med de små kyrkstugorna formerade i klungor och ofta delade i flera kamrar med olika ägare.
- Stugornas karaktäristiska skala, färgsättning och enkla form som genom omsorgsfulla hantverksdetaljer i drar, fönsterluckor, fönsteromfattningar och knutar får en rik variation.
- Kyrkstadsseden kommer till uttryck i den ödslighet som de stängda fönsterluckorna förmedlar under stora delar av året.
- Kyrkstadens allmänningskaraktär utan planteringar, staket eller andra gränsmarker mellan stugorna.
- Stadskvarteren som visar utvecklingen inom 1600-talets nyanlagda trästad med rutnätsplan.
- Luleås äldsta stadsbebyggelse med 1700-och 1800-talens småstadsmässiga träbebyggelse, med de kännetecknande långa, låga bostadslängorna belägna i gatulinjen.
- Medeltida kulturlager i nästan hela Gammelstad.
Bymiljö med medeltida ursprung vid Luleälvens mynning. Representativ Norrbottensby med ovanligt bördiga marker och som utgjorde en naturlig hållpunkt längs kustlandsvägen. Byn har formats av boskapsbaserat jordbruk i kombination med ett betydande inslag av fiske.
Uttryck för riksintresset:
- Strukturer tydligt igenkännbara från 1839 års karta, som ägogränser, öppna diken och gårdsalléer och som markerar orienteringen mot älven i det öppna landskapet mellan by och älv.
- Den ursprungliga södra bydelens radbykaraktär som förstärks av topografins tydliga gränser med den skogklädda åsryggen bakom gårdarna. Bostadshus bestående av långsmala så kallade norrbottensgårdar och mer kompakta husformer samt ladugårdar med bottenvåning i sten eller tegel.
- Ladlandskapet med enkla grå timmerlador spridda över fälten.
- Timrade ekonomibyggnader som säregna fiskebodar med utkragande loft på flera sidor, en konstruktion typisk för Bottenvikens sjöbodar, som visar på laxfiskets historiska betydelse.
- Broarna representerar byns tidigare roll som hållpunkt längs kustlandsvägen och fungerar som landmärke och länk mellan norra och södra bydelen.
- Bågbron från 1941 som är typisk för norra Norrlands breda älvpassager.
Landets nordligaste skärgårdsby med aktivt jordbruk, bebodd och brukad av fiskarbönder sedan medeltiden. Ön består av tre sammanvuxna öar och representerar skärgårdsbondens blandekonomi och jordbrukets utveckling efter laga skiftet 1855.
Uttryck för riksintresset:
- Bystrukturen med gårdslägen utspridda i odlingslandskapet där smala grusvägar sträcker nära inpå eller genom gårdarna.
- Gårdar grupperade i öppen fyrkant som karaktäriseras av 1700- och 1800-talens timmerbyggande med månghussystem och traditionellt långsmala bostadshus med träfasader under flacka sadeltak och snickerier som betonar fönster, knutar och entréer.
- En mångfald av timrade ekonomibyggnader; låga röda ladugårdslängor, loftbodar, små sommarladugårdar och enstaka lador.
- Gårdar från tidigt 1900-tal med bostadshus med kompakta byggnadsvolymer och ofta med brutet tak.
- Det småbrutna odlingslandskapet med åkerflikar, stora odlingsrösen, beteshagar, stenmurar och ett fåtal lador tillsammans med betespräglade skogspartier.
- Fiskehamnarna i skyddade vikar med sjöbodarna i vattenlinjen, med långa gångbryggor mot land.
- Ett fåtal timrade bodar av traditionell bottnisk typ med utkragande loft finns ännu kvar. Den traditionella formen har behållits även i sjöbodar byggda med modern teknik.
- De kvarvarande gistgårdarna där näten torkades.
Industrimiljö vid Luleälvens mynning, som representerar den moderna industrins genombrottsperiod i Norrbotten, bland annat det första moderna järnverket för förädling av Gällivaremalmen. Området speglar även industriverksamheternas stora miljöpåverkan.
Uttryck för riksintresset:
- Ruinlandskap med grunder, fundament från linbana, spinkkajer, pråm, kajer och banvallar, brädgårdar, ångsågslämningar och andra spår efter de verksamheter (sågverk, järnverk och trämassefabrik) som geografiskt och tidsmässigt överlappade varandra på begränsad yta från 1873 till 1960-tal.
- Uddens storlek, form och strandlinjer som formats av avfallssediment, utfyllnadsmassor och kajer.
- Industribyggnaderna som utgörs av trämassefabrikens torkhall och det murade transformatortornet på södra sidan älven, uppfört 1912 för att leverera elkraft från Sikfors kraftstation.
- Brukspräglat bostadsområde med rader av huslängor i trä där flera bolag samsades med egna längor och uttryck.
- Byggnadernas tydliga karaktär som formas av skala, proportioner, träfasader och fönstersättning.
- Strukturen med parallella bostadslängor åtskilda av låga uthuslängor med valmade tak.
- Uthuslängornas rumskapande effekt i miljön som i övrigt har få gränsmarkörer.
- Den sociala skiktningen som speglas genom bebyggelsens läge och gestaltning bland annat med stora fönsterpartier och verandor på tjänstemannahusen.
- De stora gamla tallarna som har en avgörande betydelse för bostadsområdets rumsliga karaktär och bidrar till att skapa distans mellan husen.
- Skolbyggnaden i jugendinspirerad panelarkitektur som med sitt solitära läge och sin generösa fönstersättning utgör ett viktigt landmärke i området.
- Siktlinjerna över Gäddvikssundet mot transformatorstationen i söder och från stenarmen in mot centrum som visar funktionssambandet och den geografiska relationen till staden samt beroendet av närheten till vattendrag för transport med mera.
Bruksmiljö för bearbetning av tackjärn utvunnet ur Gällivaremalmen. Läget intill Råneälven speglar tillgång till skog och vattenkraft som de viktigaste förutsättningarna för förindustriell järnframställning.
Uttryck för riksintresset:
- Vattendragen Bjurbäcken, med fallhöjd stor nog att driva hamrarna, och Råneälven som utgjorde farled.
- Den timrade dammanläggningen (rekonstruerad).
- Ruiner och grunder efter stångjärnshammare, smedjor, kolhus och såg.
- Den smala kanalen som styrde flödet till vattenhjulen nedströms dammen.
- Den dominerande Bruksherrgården med två våningar som fick sin nuvarande storlek kring sekelskifte 1700–1800, med valmat mansardtak, stenimiterande träarkitektur och en veranda i två våningar.
- Parkmiljön kring bruksherrgården med ädelgranar, popplar och en spegeldamm.
- Sambandet mellan det småbrutna, lätt kuperade odlingslandskapet med åkerholmar och flikiga kanter i väster och herrgården som utgör ett uttryck för bruksmiljön som självförsörjande enhet för arbetare utan mark.
- Grunder efter den 20 meter långa stall- och ladugårdslängan sydväst i
området.
Industrimiljö som med sin koppling till Malmbanan visar områdets ursprung i järnvägens behov. Utgör en del av Norrbottens teknologiska megasystem där flera av det tidiga 1900-talets tunga industrisatsningar samverkade för att exploatera Malmfältens mineralfyndigheter.
Uttryck för riksintresset:
- Bangården med spårförgreningar.
- Områdesstrukturen med stora tunga verkstadshallar inpå varandra som ger en förtätad industrikaraktär.
- Stora byggnadsvolymer med stora fönster och röda tegelmurar som binder samman verkstäderna samtidigt som variationer i arkitekturen visar att de tillkommit vid olika tillfällen och har olika upphovsmän.
- Omformar- och transformatorstationerna från tidigt 1900-tal har branta sadeltak och mönstermurning kring spetsiga gavlar, helt utan gavelsprång och raka fönstervalv som främsta kännetecken.
- Stildrag som finns på samtida transformatorstationer längs Malmbanan.
- Det samtida lokstallet med sin fyrskeppiga byggnadsvolym och markerade gavelprofiler.
- Plåtverkstad och smedja från 1921 i klassicistisk karaktär med välvda fönster och pilastrar i fönsteraxlarna som bär de flacka sadeltaken.
- Vagnverkstaden från tidigt 1930-tal med en enkel avskalad karaktär.
- Plåtskjulet med sinuskorrugerad plåt monterad direkt på den oisolerade konstruktionen som är representativ för enklare byggnader i det tidiga 1900-talets industrimiljöer.
- 1920-talets tjänstebostäder i gles rad på älvbrinken intill verkstadsområdet som består av fyra flerbostadshus med nationalromantiska drag.
- Den faluröda färgen var ett signum för SJ:s tjänstebostäder.
- Den glesa byggnationen med stora skogstomter är ett viktigt karaktärsdrag i området.
Luleå skärgårds utpost mot Finland belägen mellan inseglingslederna mot Luleå och Piteå. Utgör en tydlig markör för platsens roll inom sjöfarten under 1800- och 1900-talen och har alltsedan medeltiden varit en viktig plats för fiske och sjöfart
Uttryck för riksintresset:
- Lämningar efter det första fiskeläget i form av gistgårdar för torkning av fiskenät, husgrunder, gropar samt sju labyrinter på nordvästra udden.
- De låga, röda lots- och fiskarstugorna från sent 1800-tal till 1900-tal, som står i oordnad rad längs en betonggjuten promenadstig. Stugorna varierar i storlek och har en återhållen skala och enkel utformning.
- Stugområdets karaktär av allmänning med få gränsmarkörer mellan stugorna.
- Sjöbodarna, de flesta från 1900-talet, ligger ostrukturerat och varierar i form och storlek. Endast en sjöbod är av den för Bottenviken traditionella, timrade typen med utkragat loft.
- Belysningsstolparna som kantar betongstigen.
- Det timrade rödfärgade kapellet från år 1800 har fungerat som sjömärke och är uppfört mitt på ön, på avstånd från stugorna.
- Heidenstamsfyren och 1950-talets lotsuppassningshus i gestalt av ett fyrkantigt torn är öns landmärken. Tillsammans med mistlur, radarmast och lotshamn
Bruksmiljö vid Alån som speglar inledningsfasen av Gällivaremalmens kapitalisering och representerar en av Norrbottens största arbetsplatser på 1870-talet. (Bruksmiljö).
Uttryck för riksintresset:
- Alån med timrat dämme, avgörande för brukets lokalisering.
- Masugnsruinen och ruinlandskapet nedströms dammen med stångjärnshamrarnas välbyggda stengrunder och den smala kanalen för vattenhjulen, grunder efter rostugnar och kolhus och en järnvåg.
- Husgrunder efter arbetarbostäder längs bäckens östra sida, söder om hyttan.
- Det öppna odlingslandskapet i norr som tillhör bilden av bruksmiljön under 1870-talet.
- Den raka allékantade gamla vägen från Avan som sträcker sig tvärs genom odlingsmarkerna.
- Den så kallade herrgården i lantlig, faluröd, sekelskifteskaraktär är den sista av bruksepokens byggnader som ännu står kvar, byggd som kolmagasin.
Fiskeläge med medeltida ursprung i Luleås yttre skärgård. Lämnades som gåva från drottning Kristina till Luleå stad 1652. Representerar fiskets betydelse för städernas borgerskap och visar hur kustbefolkningen nyttjat havets resurser från medeltid till modern tid. (Fiskeläge, kyrkomiljö).
Uttryck för riksintresset:
- Husgrunder och gistgårdsfundament efter 1700-talets fiskeläge strax nordost om nuvarande bebyggelse i Kyrkviken.
- Fornlämningar i form av en kallmurad inhägnad som enligt traditionen fungerat som tingsplats, labyrinter och fundament efter sjömärken nära kapellet.
- Fiskelägets struktur med bebyggelsen som formar sig kring den hästskoformade Kyrkviken och uddens nordöstra sida, med låga små stugor innanför en rad av sjöbodar i strandlinjen.
- De rödfärgade stugorna har ett ålderdomligt uttryck med skala, proportioner och skorstensläge som pekar på rötter i tidigt 1800-tal eller tidigare.
- Sjöbodarnas tydliga koppling till respektive stuga, det öppna utrymmet mellan stugorna och raden av bodar som bildar ett gemensamt rum.
- Sjöbodarna som ofta är större än stugorna och har en ålderdomlig konstruktion med utkragad överdel som tidigare var vanlig längs
Bottenviken. - Det rödfärgade enkla kapellet från 1720 som är det äldsta i Norrbottens skärgård.
- Det öppna landskapsrummet mellan fiskeläget och kapellet som ligger högre och på avstånd från fiskeläget.
- Den skyddade naturhamnen som står i skarp kontrast till inseglingsledens öppna vatten.
Stadsmiljö som speglar den sociala skiktning som var en förutsättning för industriproduktionen. Områdets framväxt och utveckling är en regional återspegling av en internationell samhällsprocess, från 1800-talets slut in i vår egen tid. (Stadsmiljö; arbetarförstad/industristad).
Uttryck för riksintresset:
- Rutnätsplanen från år 1900, ett resultat av en privat initierad byggnadsplan (avsedd för självbyggeri).
- Ursprunglig kvartersindelning som fortfarande är avläsbar genom de allmänna gångstråk som anlagts på igenlagda gator.
- Bebyggelsemönstret med bostadshus i gatulinjen, med utrymme för husbehovsodling och viss djurhållning på gårdarna, med häckar och träd som avskärmning.
- Affärer, skola, nöjesetablissemang och folkrörelsebyggnader vilka var en viktig del av Svartöstaden som komplementsamhälle till de närliggande industrierna.
- Tidspräglad bebyggelse från 1900-talets alla årtionden.
- Gårdshus och uthus som visar de olika funktioner som funnits på gårdarna och ofta har bevarat det tidiga 1900-talets uttryck.
- Det statliga stålverket NJA:s etablering 1940 avspeglar sig i det bruksliknande, bolagsfinansierade området med identiska, små flerfamiljshus i forna bostadsrättsföreningen Järnet, (kvarteret Magneten med flera).
- Boendemiljöerna för tjänstemän och direktörer speglas i Älvnäsets prydliga årsringar av gruppbyggda villor, parhus och radhus i avskilt läge och på större avstånd från industrin och direktörens strandvilla i enskilt läge.
- Kontakten med och siktlinjer mot vattnet och mot industrianläggningarna.
Grön infrastruktur
I arbetet med grön infrastruktur är det viktigt att se till helheten och låta den lokala åtgärden bli del i ett större sammanhang. Det är därför bra att starta med en karta som visar en större geografisk avgränsning än den man egentligen har tänkt arbeta i, för att på detta sätt se de stora dragen i landskapet.
Planeringsunderlag för brukningsvärd jordbruksmark
Det är ett hårt exploateringstryck på jordbruksmark runt våra tätorter i Sverige. Kommunerna har en central roll i den fysiska planeringen och med detta följer ett ansvar för den långsiktiga mark- och vattenanvändningen i hela kommunens geografiska område. Kommunen gör till stor del sin fysiska planering och sina bedömningar utifrån kraven på utveckling av bebyggelse, näringsverksamheter och infrastruktur. Olika intressen vägs samman för bedömning, varav jordbrukets intressen är ett. De riksintressen som finns för mark- och vattenanvändningen skall beaktas i bedömningen. Arbetet bör göras i samverkan med flera parter för att uppnå en strategisk och långsiktigt hållbar användning av mark- och vattenresurser, nu och i framtiden.