MyreN
Våtmarker som inte har dikats har många olika värdefulla funktioner. De kan exempelvis lagra stora mängder vatten och därmed vara naturliga barriärer i landskapet mot skogsbränder och även rena vatten innan det når ut i sjöar och vattendrag. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten.
I MyreN-projektet, Myrrestaurering i Norrbottens län, kommer vi att restaurera myrar, som är en typ av våtmarker. Projektet ska bland annat gynna biologisk mångfald och återskapa våtmarkernas förmåga att jämna ut vattenflöden i landskapet. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen och LKAB.
Varför restaurerar vi våtmarker?
Under början av förra seklet dikades många våtmarker ut. Då trodde man att myrarna bredde ut sig och att skogen till följd av det skulle försumpas och ta skada. Länge ansåg man också att myrar bidrog till ökad risk för frost på närbelägna odlingsmarker. Våtmarker dikades även för att göra mer mark tillgänglig för odling till en växande befolkning.
Våtmarker är ett ekosystem med många nyttor för oss människor. I våtmarkerna bromsas vatten upp och magasineras. Detta skapar en jämnare avrinning ut i sjöar och dämpar extrema vattenflöden. Även vid torka mildrar våtmarkerna effekterna då de behåller en del av sin fuktighet och fungerar som barriärer mot skogsbränder. Dessutom är våtmarker ett mellanting mellan land- och vattenmiljöer där det finns unika livsmiljöer för växter och insekter. Våtmarker är en av de artrikaste biotoperna i landet, försvinner livsmiljöerna så försvinner även arterna.
Bevarande och restaurering av våtmarker är därför en viktig insats för att vi ska ha ett motståndskraftigt samhälle vid klimatförändringar.
Hur går det till att restaurera våtmarker?
Vanligtvis används en grävmaskin som täpper igen diken med torv från närområdet. I vissa fall byggs i stället pluggar spritt längs diket för att stoppa vattenflödet. Den metoden används där det inte går att nå fram till diket på grund av exempelvis höga natur- och eller kulturvärden, eller att myren är för mjuk för grävmaskinen.
Mål för projektet MyreN
- Restaurera myr genom att lägga igen diken.
- Göra uppföljningar av restaureringarna genom att studera insekter och mäta vattenståndet i myren.
- Bidra till vattenhushållning genom att våtmarkerna magasinerar vatten.
- Bidra till vattenrening genom våtmarkernas möjlighet att fånga upp och bryta ned ämnen och partiklar som annars når vattendragen.
- Öka våtmarkernas motståndskraft mot störningar orsakade av klimatförändringar.
- Minska utsläppen av koldioxid från dikade våtmarker.
- Gynna våtmarkernas biologiska mångfald.
Vad är en våtmark och vad är en myr?
Våtmarker är mark där vatten under en stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan. Även vegetationstäckta vattenområden räknas till våtmarker. I de flesta fall kan vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark. Minst 50 procent av vegetationen bör vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att ett område ska räknas som våtmark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag. De räknas till våtmarkerna trots att de kan sakna vegetation.
Myrar är torvbildande våtmarker. Torv är en jordart som bildas genom en ofullständig nedbrytning av växtdelar. På ytan av myrar lever och frodas olika slags mossor och andra hydrofila växter. Under marken dör och förmultnar växterna, men inte helt, på grund av syrebristen. Genom kompaktion bildas så småningom torv av växtdelarna.
Finansiering
MyreN-projektet har nästan 30 miljoner kronor i budget. Tillväxtverket har beviljat stöd ur den europeiska regionala utvecklingsfonden. Stödet finansierar 40 procent av projektet. Stödet avser; övre Norrland, främja klimatanpassning, förebyggande av katastrofrisker och motståndskraft, med beaktande av ekosystembaserade tillvägagångssätt. Resterande 60 procent av projektet finansieras av LKAB.
Wetlands that have not been drained serve many and varied valuable functions. For instance, they can store large volumes of water and therefore act as natural landscape barriers against wildfires, or help purify the water before it reaches lakes and streams.
Within the MyreN project, mire restoration in Norrbotten County, we will restore mires, a type of wetland. The project is intended to support biodiversity and recreate the ability of the wetlands to even out water flow through the landscape. The project is a collaboration between the County Administrative Board and LKAB.
Why are we restoring wetlands?
In the early years of last century, many wetlands were drained. At that time the belief was that the mires were expanding and that therefore the forest would get waterlogged and suffer damage. There was also a persistent belief that mires contributed to an increased risk of frost on nearby farmland. Wetlands were also drained in order to make more land available for farming for a growing population.
Wetlands are an ecosystem that provides many benefits for us humans. The wetlands slow down and store the water. This creates a more even runoff into lakes and moderates extreme waterflows. The wetlands also lessen the effects of drought, since they retain some of their moisture and act as barriers for wildfires. In addition, wetlands are a cross between land and water environments, with unique living environments for plants and insects. Wetlands are one of the country’s most species-rich biotopes and if the living environments disappear so do the species.
Thus, preservation and restoration of wetlands is an important contribution towards having a society that is resilient during climate change.
How do you go about restoring wetlands?
Usually, one would use a digger to fill the drainage ditches with peat from the locality. Alternatively, plugs are constructed at intervals along the ditch, to arrest the waterflow. This method is used when it is not possible to reach the ditch, for instance due to important natural or cultural assets, or because the wetland is too soft for the digger.
Objectives for the MyreN project
- Restoring 1,000 hectares of mires by filling in ditches.
- Follow up the restorations by studying insects and measuring the water level in the mire.
- Contribute to water management through wetland water storage.
- Contribute to water purification through the ability of wetlands to catch and break down substances and particles that would otherwise reach the water courses.
- Increase wetland resilience to disturbances caused by climate change.
- Reduce the emission of carbon dioxide from drained wetlands.
- Support wetland biodiversity.
What is wetland and what is a mire?
Wetland is land where, during a large part of the year, there is water close to, under, in or just above ground level. Areas of water covered in vegetation also count as wetlands. In most cases the type of vegetation can be used to differentiate wetland from other land. For an area to count as wetland, at least 50 per cent of the vegetation should be hydrophile, i.e. moisture loving. An exception is periodically dried out lake, sea and watercourse bottoms. These count as wetlands even though they may lack vegetation.
Mires are peat-forming wetlands. Peat is a type of soil created through incomplete decomposition of plant materials. The surface of mires is home to various kinds of mosses and other hydrophile plants. Below ground, the plants die and decompose, but not completely, due to the lack of oxygen. Eventually the plant materials are converted to peat through compaction.
Funding and collaborators
The MyreN project has a budget of nearly 30 million SEK. The Swedish Agency for Economic and Regional Growth has provided support from the European Regional Development Fund, covering 40 per cent of the project budget. This support is focused on Upper Norrland, climate change adaptation, prevention of disaster risk, and resilience, with emphasis on ecosystem approaches. The remaining 60 per cent of the project is funded by LKAB.
LKAB is the collaboration partner of the Norrbotten County Administrative Board.
Ojittamattomilla kosteikoilla on monia arvokkaita tehtäviä. Ne voivat esimerkiksi pidättää suuria määriä vettä ja toimia siten maisemassa luonnollisina suojina metsäpaloja vastaan. Ne voivat myös puhdistaa vettä ennen kuin se päätyy järviin ja vesistöihin.
MyreN-hankkeessa, eli Norrbottenin läänin soiden ennallistamishankkeessa, kunnostamme soita, jotka ovat yksi kosteikkotyyppi. Hankkeen tavoitteena on muun muassa edistää luonnon monimuotoisuutta ja palauttaa kosteikkojen kyky tasata veden virtausta maisemassa. Hanke on lääninhallituksen ja LKAB:n yhteinen hanke.
Miksi ennallistamme kosteikkoja?
Viime vuosisadan alussa monia kosteikkoja ojitettiin. Tuolloin uskottiin, että suot laajenivat ja sen seurauksena metsä soistuisi ja kärsisi vaurioita. Pitkään ajateltiin myös, että suot lisäsivät hallan riskiä läheisillä viljelymailla. Kosteikkoja ojitettiin myös, jotta kasvavalle väestölle saataisiin lisää maaperää viljelykäyttöön.
Kosteikot ovat ekosysteemi, josta on ihmisille monenlaista hyötyä. Kosteikoissa vesi viipyy pidempään ja varastoituu, mikä tasaa veden valuntaa järviin ja hillitsee äärimmäistä virtausta. Myös kuivuuden aikana kosteikot lieventävät vaikutuksia, sillä ne säilyttävät osan kosteudestaan ja toimivat suojana metsäpaloja vastaan. Lisäksi kosteikot ovat maa- ja vesiympäristöjen välimuoto, joka tarjoaa ainutlaatuisia elinympäristöjä kasveille ja hyönteisille. Kosteikot ovat yksi maamme runsaslajisimmista elinympäristöistä. Jos elinympäristöt katoavat, katoavat myös lajit.
Siksi kosteikkojen suojeleminen ja ennallistaminen ovat tärkeitä toimia, jotta yhteiskuntamme olisi kestävä ja sopeutumiskykyinen ilmastonmuutoksen edessä.
Miten kosteikkoja ennallistetaan?
Yleensä käytetään kaivinkonetta, jolla ojat tukitaan lähialueelta otetulla turpeella. Joissakin tapauksissa ojaan rakennetaan sen sijaan patoja useaan kohtaan veden virtauksen pysäyttämiseksi. Tätä menetelmää käytetään alueilla, joille ojan luo ei päästä esimerkiksi korkeiden luonto- ja/tai kulttuuriarvojen vuoksi tai silloin, kun suo on kaivinkoneelle liian pehmeä.
MyreN-hankkeen tavoitteet
- Ennallistaa 1 000 hehtaaria suota tukkimalla ojia.
- Tehdä ennallistamisen vaikutusten seurantaa tutkimalla hyönteisiä ja mittaamalla vedenkorkeutta suolla.
- Parantaa vedenkäytön tehokkuutta, sillä kosteikot varastoivat vettä.
- Parantaa veden puhtautta, sillä kosteikot pidättävät ja hajottavat aineita ja hiukkasia, jotka muutoin päätyisivät vesistöihin.
- Parantaa kosteikkojen häiriönsietokykyä ilmastonmuutoksen aiheuttamia muutoksia vastaan.
- Vähentää ojitettujen soiden hiilidioksidipäästöjä.
- Edistää kosteikkojen biologista monimuotoisuutta.
Mikä on kosteikko ja mikä on suo?
Kosteikot ovat alueita, joilla vettä on lähellä maanpintaa, sen alla, pinnassa tai juuri sen yläpuolella suurimman osan vuodesta. Kosteikkoja ovat myös kasvillisuuden peittämät vesialueet. Useimmissa tapauksissa kosteikot voidaan erottaa muusta maasta kasvillisuuden avulla. Vähintään 50 prosenttia kasvillisuudesta on oltava hydrofiilistä eli kosteutta suosivaa, jotta aluetta voidaan pitää kosteikkona. Poikkeuksen muodostavat järvien, merien ja vesistöjen ajoittain kuivatetut pohja-alueet. Niitä pidetään kosteikkoalueina, vaikka niissä ei olisikaan kasvillisuutta.
Suot ovat turvetta muodostavia kosteikkoja. Turve on maalaji, jota syntyy kasvijäänteiden epätäydellisestä hajoamisesta. Erilaiset sammalet ja muut elinympäristönään vettä suosivat kasvit elävät ja viihtyvät suon pinnalla. Maan alla kasvit kuolevat ja hajoavat, mutta hapenpuutteen vuoksi ne eivät maadu täysin. Kasvijäänteiden tiivistyessä muodostuu vähitellen turvetta.
Rahoitus ja hankekumppanit
MyreN-hankkeen budjetti on lähes 30 miljoonaa Ruotsin kruunua. Ruotsin talous- ja aluekehitysvirasto on myöntänyt tukea Euroopan aluekehitysrahastosta. Tuki kattaa 40 prosenttia hankkeen kustannuksista. Tuki koskee Ylä-Norlantia, ilmastonmuutokseen sopeutumisen edistämistä, katastrofiriskien ehkäisyä ja sietokyvyn vahvistamista ekosysteemipohjaiset lähestymistavat huomioon ottaen. LKAB rahoittaa loput 60 prosenttia hankkeesta.
Norrbottenin lääninhallituksen yhteistyökumppani on LKAB.
Länsstyrelsen i Norrbottens läns samarbetspartner är LKAB Länk till annan webbplats.
