Förorenade områden

Förorenade områden är platser som riskerar att skada eller skapa olägenhet för miljön eller människors hälsa. På den här sidan finns information om ansvar och skyldigheter för den som förorenat ett område.

Platser som är så förorenade att de kan riskera att skada eller skapa olägenhet för människors hälsa eller miljön kallas förorenade områden. Ett förorenat område kan vara ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning.

Orsaken till föroreningarna kan kopplas till tidigare och nuvarande industrier eller annan verksamhet som påverkat miljön negativt. Ibland kallas ett förorenat område även för föroreningsskada, det är i praktiken samma sak.

Miljöbalken och tillsynsmyndigheter

Reglerna om förorenade områden finns i Miljöbalkens 10:e kapitel. Den myndighet som kontrollerar att miljöbalken följs kallas tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndighet över ett förorenat område kan vara kommunen, Länsstyrelsen eller Försvarsinspektören för hälsa och miljö.

Du kan kontakta tillsynsmyndigheten för din verksamhet för att få mer information. Om du är osäker på var du ska vända dig kan du alltid börja med att kontakta kommunen. De hänvisar dig till rätt tillsynsmyndighet.

Miljöbalken på Riksdagens webbplatslänk till annan webbplats

Hur vet jag om ett område är förorenat?

De allra flesta områden som kan misstänkas vara förorenade har kartlagts av Länsstyrelsen eller kommunen. Du kan också söka information om förorenade områden i någon av de karttjänster som finns tillgängliga.

Du kan också kontakta tillsynsmyndigheten för din verksamhet för att få mer information. Tänk på att även om myndigheterna saknar upplysningar om fastigheten, så är det ingen garanti för att den är fri från föroreningar.

Ansvar för undersökning och sanering av förorenade områden

Ansvaret för att undersöka och vid behov sanera ett förorenat område ligger på den som orsakat föroreningen ‒ en så kallad förorenare.

Om din verksamhet har bidragit till föroreningen är du ansvarig för att undersöka och sanera området. Om din verksamhet eller företag har tagit över en verksamhet eller ett företag som tidigare orsakat en förorening kan också bli ansvarig.

Du kan också bli ansvarig om du utför grävarbeten i en befintlig förorening.

Regler om ansvar

Reglerna om ansvar är komplexa och beror av många faktorer. Utöver ansvaret som förorenare kan i vissa fall den som förvärvat en fastighet ta över förorenarens ansvar. Om du genom köp, byte eller gåva har förvärvat en fastighet efter den 31 december 1998 kan det bli du som har ansvar för att undersöka och sanera fastigheten. Då krävs det dels att det inte finns kvar någon förorenare, och dels att du kände till eller borde ha känt till att fastigheten var förorenad vid förvärvet.

Viktiga skyldigheter för förorenade områden

Skyldigheter hos förorenare eller fastighetsförvärvare:

  • Om du, exempelvis vid grävarbeten, upptäcker en förorening på en fastighet som du äger eller brukar, så måste du genast informera tillsynsmyndigheten om detta. Du bör därför alltid vara uppmärksam på konstig lukt och avvikande färgskiftningar i marken.
  • Om du planerar att göra markarbeten eller åtgärder i ett område som du vet är förorenat är du oftast skyldig att anmäla detta till tillsynsmyndigheten enligt 28 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
  • Du är skyldig att ha tillräcklig kunskap om åtgärdens påverkan på hälsa och miljö samt vilka skyddsåtgärder som kan vara nödvändiga. Detta ska framgå av anmälan. Om du tar kontakt med tillsynsmyndigheten inför anmälan kan du få generella råd och anvisningar om anmälan.
  • Oavsett när fastigheten förvärvats kan du som fastighetsägare bli skyldig att betala för värdeökning av fastigheten om någon annan sanerar den.
  • Oavsett när fastigheten förvärvats kan du som fastighetsägare i vissa fall bli skyldig att betala för utredningar som någon annan utför på din fastighet.

Karttjänster med förorenade områden

WebbGIS

I WebbGIS hittar du en karta över de konstaterat eller misstänkt förorenade områden som finns i länet. I högerspalten på kartan finns en flik med teckenförklaring samt verktyg för ut- och inzoomning.

Fördjupad information om förorenade områden i Kalmar län

 

Länsstyrelsen ansvarar för att samordna arbetet med förorenade områden i länet. I begreppet samordning ingår bland annat planering, prioritering och uppföljning. Här kan du läsa mer om hur Länsstyrelsen arbetar med samordningsansvaret för förorenade områden.

 

Geografiska förutsättningar

Kalmar län är det till ytan fjärde största länet i Götaland.
Länet har mer än 200 mils kustlinje, nästan 3 000 öar, och mer än 2 000 sjöar.
Av länets totala areal på cirka 112 kvadratmil består cirka 63 % av skogsmark, cirka 16 % av jordbruksmark, cirka 11 % av berg, cirka 4 % av bebyggd mark, cirka 4 % av vatten och cirka 2 % av myrmark.

Länet har tolv kommuner: Borgholm, Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamn, torsås, Vimmerby och Västervik. Knappt en tredjedel av länets ca 242 000 innevånare återfinns i de tre
största tätorterna Kalmar, Västervik och Oskarshamn. Cirka 80 % av befolkningen
bor i tätorter medan cirka 20 % bor i glesbygd. Kalmar län har sedan lång tid haft
ett relativt konstant befolkningsantal.

Geologiska och hydrologiska förhållanden

Länets berggrund domineras av graniter. Graniterna är som regel kiselsyrerika, d.v.s. sura bergarter, varför de jordarter som bildas ifrån dem näringsmässigt är magra. I öst-västliga stråk i mitten av länet sträcker sig ett bälte av porfyr. Liksom granit är porfyr en sur bergart och ger upphov till näringsfattiga jordar.

Vid Västervik, i ett nordväst-sydostligt område, breder mycket gamla sedimentära bergarter ut sig. Genom tryck har sedimenten omvandlats till kvartsiter och sura vulkaniter. I sprickzoner har basisk lava trängt fram. Den har omvandlats till gnejser och ådergnejser.

Sediment som avlagrats på urberget för bara 600 miljoner år sedan kom med tiden att bilda den nuvarande Kalmarsundssandsstenen. Sandstenen sträcker sig i ett smalt band längs kusten. De yngsta bergarterna i länet finns på Öland som till större delen består av ordovicisk kalksten.

I princip består länet av fyra jordartsområden: Ren morän i sydväst, blandzon med morän och grus i mellersta länet, ett berg- och lerområde i nordost och Öland med den ofta tunna täckningen av moränlera med stort kalkinnehåll.

Länet karaktäriseras av många soltimmar och liten nederbörd. Länet har även många åar, men ingen är speciellt mäktig förutom Emån, som är sydöstra Sveriges största å. Emån är 22 mil lång. Kalmar län får anses vara sjörikt, med omkring 2 000 sjöar större än en hektar. Fördelningen av sjöar är mycket ojämn. I den norra delen av länet ligger sjöarna tätt medan länets sydöstra del, som ligger under högsta kustlinjen, är mycket sjöfattig.

Industristruktur

Många bruksnäringar och industriella verksamheter har vuxit fram vid rinnande vatten, så också i Kalmar län. Runt sekelskiftet hade snickeri-, möbel- och glasindustrin vuxit fram till länets mest betydande industrinäringar. Under hela 1900-talet har också branscher som massa- och pappersindustri samt sågverk varit framträdande i länet. Gruvdrift och metallverk har förekommit på många ställen i länets historia.

Emån är den största av de många åar som med sina olika biflöden från småländska höglandet faller ner mot Östersjön. Fallhöjden är över 200 meter på en sträcka av drygt 22 mil. På sin väg passerar den en mängd bruksdistrikt som kunnat utnyttja vattenkraften från ån. Det är väl känt att biota i vatten tar upp en stor del av de föroreningar som finns, t.ex. PCB, dioxiner samt tungmetaller. De föroreningar som är lokaliserade till sediment i inlandsvatten, exempelvis i Emåns vattensystem, läcker mer eller mindre till nedströms liggande delar av vattensystemet. Förr eller senare når dessa föroreningar också Östersjön. Från Emån är en minskande halttrend av tungmetaller, bland annat kadmium tydlig de senaste 10 åren. Sannolikt är det effekter av efterbehandlingen av Jungnerholmarnas industriområde år 2000 –2002. Fortfarande sker dock en haltfördubbling nedströms Fliseryd som troligen beror på att metaller ackumulerats i de vidsträckta våtmarksområdena där. Även transporten av PCB har kraftigt minskat sedan saneringen av Järnsjön under 1990-talet.

En annan batterifabrik som har haft produktion sedan 1917 och fortfarande är i drift är batterifabriken i Oskarshamn. Hamnbassängen i Oskarshamn har under årens lopp förorenats med stora mängder kadmium, men även av andra metaller och av dioxiner från det nedlagda kopparverket i Oskarshamn. Åtgärder i Oskarshamns hamnbassäng pågår med muddring, avvattning och deponering.
Åtgärder förväntas vara klara 2019.

Glas har tillverkats i Småland under snart 300 år. Av de en gång drygt 100 glasbruken i ”Glasriket” mellan Nybro och Växjö finns idag ett tiotal bruk och hyttor kvar. Tungmetaller, främst kadmium, har använts i pigment för att färga och måla glas. Bly har använts som stabilisator vid framställning av kristallglas och arsenik som luttringsmedel. Historiskt sett har glasindustrin släppt ut stora mängder metaller. Enbart från Orrefors glasbruk släpptes det 1980 ut 4 ton bly till Ljungbyån. Från hela glasindustrin släpptes det för knappt 15 år sedan ut 19 kg bly till vattendragen årligen. År 2007 hade dessa utsläpp minskat till 2,2 kg bly.

Vid de undersökningar av glasbruksmark och deponier som genomförts i Kalmar och Kronobergs län, har det beräknats att det finns sammanlagt ca 460 ton arsenik, ca 30 ton kadmium och ca 3200 ton bly i områdena. Dessa föroreningar utlakas långsamt från de förorenade massorna och kommer på sikt att tillföras Östersjön om inga åtgärder vidtas. Från glasbruksobjekten sprids årligen ca 40 kg arsenik, 12 kg kadmium och 180 kg bly till de sex närliggande åarna.

Flera av glasbruksobjekten på länets prioriteringslista ligger på Nybroåsen. Ett av dem är Pukebergs glasbruk som åtgärdats under 2016–2017. Nybroåsen är sydöstra Sveriges största och mäktigaste isälvsavlagring. Åsen är ca sju mil lång och sträcker sig från Kalmarsund i sydost upp till Lenhovda i nordväst. Nybroåsen utgör huvudvattentäkt för Kalmar kommun, Nybro kommun och Torsås kommun. På Nybroåsen ligger även ett prioriterat sågverksobjekt, Vassmolösa Ångsåg, där åtgärder skett i Etapp 1 och Etapp 2 genomförs 2018–2020.

Hultsfredsdeltat är en annan omfattande isälvsavlagring som sträcker sig i nordvästsydostlig riktning uppifrån det lilla samhället Silverdalen och ned till sjön Hulingen. Deltaformationen är två till fyra kilometer bred och mycket mäktig. Seismiska undersökningar visar att bergytan ligger drygt 100 m under markytan mellan Silverån och Hultsfreds flygfält. Områdets potential för framtida vattenförsörjning är mycket god. Inom Hultsfredsdeltat finns två av länets högst prioriterade efterbehandlingsobjekt, Impregneringsverket, Hultsfred och Batterifabriken, Hultsfred. År 2017 är båda projekten i åtgärdsskede där åtgärder bekostas med medel från ansvariga verksamhetsutövare och bidrag från Naturvårdsverket.

Prioriteringar

Utgångspunkten för allt efterbehandlingsarbete bör vara att nå största möjliga riskreduktion så kostnadseffektivt som möjligt. Ett annat sätt att uttrycka detta är att välja bästa möjliga teknik vid efterbehandlingsarbete. I Kalmar län finns det ca 4000 förorenade elle potentiellt förorenade områden. Mängden objekt kräver både ur praktisk-, ekonomisk- och risksynpunkt att en strategi för urval av förorenade områden finns utformad.

Prioriteringsgrunder i Kalmar län

En mängd vattendrag i länet har förorenats med tungmetaller och olika typer av svårnedbrytbara organiska miljögifter, såsom PCB, dioxiner, PAH och ämnen med hormonella effekter. I länets södra del är vattendragen mer utsatta för försurning, och här kalkas därför de flesta vattendrag regelbundet.

Den historiska industristrukturen i regionen är betydelsefull när det gäller att förklara belastningen på framförallt Emån med biflöden, men även på andra vattendrag. Under lång tid har skogsnäringarna dominerat med omfattande papperstillverkning, sågverk och snickerifabriker. Om man räknar med även mindre sågverk har det identifierats nästan 600 sågverk i länet. Vid många sågverk har blånadsskydd av virket eller träimpregnering förekommit. Länets pappersbruk har efterlämnat stora volymer cellulosafibrer i framförallt sjöar. Dessa fibersediment är ofta förorenade med kvicksilver som bland annat har använts vid olika steg i papperstillverkningen. Under en begränsad tid av pappersbrukens historia har också återanvändningen av självkopierande papper gett upphov till utsläpp av PCB. Förutom skogsnäringarna har flera större ackumulatorindustrier varit lokaliserade till länet. Även dessa har gett upphov till en stor belastning på Emåns vattensystem.

Glasbruken i Kalmar län har efterlämnat stora mängder av framförallt bly och arsenik i marken, grundvattnet och i sediment. På flera glasbruksobjekt har arsenikhalter som bedömts utgöra risk för akut direktexponering uppmätts. Ett stort antal utfyllnader med glasavfall finns och flertalet är inte övertäckta. Många av glasbruken och deras deponier ligger dessutom direkt vid vattendrag. Några av glasbruken ligger på isälvsmaterial, och tre av dem ligger just på Nybroåsen som är sydöstra Sveriges största åsbildning. Nybroåsen utgör en grundvattenresurs som i dagsläget försörjer Kalmar, Nybro och Torsås kommuner med dricksvatten.

Grundvattenresurser har blivit allt viktigare att skydda, bland annat genom den brist på dricksvatten som var under sommaren 2016 i länet. Många förorenade områden ligger på eller i anslutning till nuvarande eller möjliga vattenresurser för dricksvatten. Dessa objekt är prioriterade att arbeta vidare med.

Arbetssätt

För att hantera alla de närmare 80 000 misstänkt förorenade platser som länsstyrelserna tillsammans har pekats ut i Sverige, och de ca 4000 områdena i Kalmar län, har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten, metodiken för inventering av förorenade områden, MIFO-metodiken . Sammanfattningsvis så utgår det ifrån:

  1. Registrering sker i den nationella databasen hos länsstyrelserna, EBH-stödet.
  2. Inventering enligt metodiken för inventering av förorenade områden, MIFO-metodiken och en platsspecifik riskklassning. Klassningen görs utifrån vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och/eller miljö. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och riskklass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. Områden med hög riskklass (1 och 2) bör undersökas mer noggrant genom maundersökningar och utredningar.
  3. Undersökningar och utredningar görs på de områden som prioriterats efter riskklassningen Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare eller om efterbehandlingsåtgärder behövs och i vilken omfattning. Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft, byggnadsmaterial mm. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där man också redovisar vilka risker som är förknippade med föroreningarna på området.
  4. Åtgärder Det finns många olika åtgärder att ta till för att efterbehandla ett förorenat område. Vanligast är med åtgärder som tar bort föroreningsskällan t ex. schaktning men åtgärder kan även vara adminitrativa som att tex. sätta upp stängsel eller skylt. Vilken åtgärd som är lämpligast bedöms från fall till fall och valet av åtgärd är beroende av vilken typ av förorening det rör sig om. Det kan ta lång tid från det att ett förorenat område upptäcks till att platsen blir sanerad.

Organisation

Länsstyrelsens efterbehandlingsfrågor handläggs på Miljöenheten som är en del av Tillväxt- och miljöavdelningen. Efterbehandlingsgruppen har därför en tydlig koppling till området miljöfarlig verksamhet samt prövning och tillsyn över pågående verksamheter.

Miljöskyddshandläggare på Miljöenheten handlägger också ärenden angående förorenade områden i det fall ett område är förorenat av en verksamhet som finns inom den handläggarens normala tillsyns- och prövningsområde. Efterbehandlingsgruppen fungerar i dessa ärenden som ett internt stöd.
Inventering och riskklassning av pågående verksamhet görs dock av efterbehandlingsgruppen. Efterbehandlingsgruppen fungerar också som uppgiftslämnare och internt stöd vid handläggning av andra typer av ärenden där förorenade områden berörs, så som planärenden och vattenärenden.

Förorenade områden och sanering av dessa aktualiseras ofta i samband med planläggning eller ändrad markanvändning av ett område. Genom detta krävs ett stort samarbete mellan handläggare på Länsstyrelsens samhällsbyggnadsenhet och efterbehandlingsgruppen. Det sker veckovisa avstämningar mellan samhällsbyggnadsenheten och efterbehandlingsgruppen om aktuella frågor. Efterbehandlingsgruppen är även representerad på planberedningar, interna och externa, utöver som remissinstans i planeras samråd- och gransknings skede.

Införande av Bidraget för sanering i samband med bostadsbyggande har gjort att samverkan behövs mellan samhällsbyggnadsenheten och efterbehandlingsgruppen. Flera instanser på kommunerna, plan- och byggavdelning, mark- och exploaterings avdelning samt miljö- och hälsoskyddsavdelning blir inkopplade i samband med bidraget. Både handläggare
från samhällsbyggnadsenheten och efterbehandlingsgruppen informerar om bidraget i olika forum och samverkar för att få ut informationen på bästa sätt.

I Länsstyrelsens arbete med bidragsfinansierade åtgärdsprojekt inom förorenade områden, deltar personer från efterbehandlingsgruppen som kontaktpersoner respektive adjungerade kontaktpersoner i de projekt- och styrgrupper som bildas för varje projekt. I de fall Länsstyrelsen har tillsynsansvaret vid en åtgärd deltar
miljöskyddshandläggare som tillsynsansvariga i projekten.

Samverkan

Samverkan med länets kommuner

Vid plansamråd informerar Länsstyrelsen om identifierade förorenade eller potentiellt förorenade områden för det aktuella området.

Flera instanser på kommunerna, plan- och byggavdelning,
mark- och exploaterings avdelning samt miljö- och hälsoskyddsavdelning blir
inkopplade i samband med bidraget för sanering i samband med bostadsbyggande.

Kommunerna översänder anmälningar om efterbehandlingsåtgärder enligt 28 § Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd i enlighet med miljöbalkens rutiner för anmälningsärenden.

De kommunala kontaktpersonerna när det gäller frågor om förorenade områden får information från Länsstyrelsen.

Samverkan med Miljösamverkan Sydost

Regionförbundet i Kalmar län driver projektet Miljösamverkan Sydostlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, där syftet är att driva ett projekt för samverkan mellan miljöhandläggare i Kalmar och Gotlands län inom olika miljö- och hälsoskyddsområden. Projektet finansieras ekonomiskt av samtliga kommuner i länen, Länsstyrelserna och Regionförbundet. Miljöbalkens syfte att tillförsäkra alla invånare och kommande generationer en hälsosam och god miljö, kräver att tillsynsmyndigheterna i länet samverkar.

Samverkan med vattenförvaltningen

Vattenmyndigheten för Södra Östersjön i samarbete med Länsstyrelsen Kalmar län har tagit fram ett åtgärdsprogram för åren 2016–2021 med åtgärder riktade till myndigheter och kommuner samt konsekvensanalys. Av de 12 åtgärder som är listade för länsstyrelsen är det främst åtgärd 10 som gäller efterbehandling av förorenade områden.

Länsstyrelsens arbete med åtgärder vid glasbruken och objekt på värdefulla grundvattentillgångar är i linje med detta. Att komma till undersökningar och åtgärder vid brandövningsplatserna där PFOS, högflourerande ämnen, använts kommer också att prioriteras. Fortsatt kartering av möjliga källor till PFOS i vattendrag blir också angeläget då överskridande av EU:s gränsvärde för ytvatten är vanligt. Detta gäller även förekomst av PAH och TBT i vattendrag även om det inte är lika utbrett.

EBH-stödet är en nationell databas med misstänkt förorenade områden.

EBH-stödet uppdateras löpande av efterbehandlingsgruppen på Länsstyrelsen med ny information som uppkommer vid inventering, när nya rapporter kommer in till Länsstyrelsen eller när fel i databasen upptäcks.

Efterbehandlingsgruppen får i stort sett dagligen frågor om uppgifter som finns i databasen. Det kan gälla frågor från konsulter, spekulanter till fastigheter, banker, mäklare, allmänhet och kommuner som undrar över vilka objekt som finns inom vissa områden och vilka uppgifter som finns om dessa. Uppgifter som finns i databasen är offentliga.

Vill du ha utdrag från databasen så tveka inte att kontakta oss!

Alexandra Poulsen
Telefon: 010-2238625

E-post till Alexandra Poulsen

Emma Sabel
Telefon: 010-2238655

E-post till Emma Sabel

Lill Ljunggren
Telefon: 010-2238606

E-post till Lill Ljunggren

Nationella miljömål

Målet inom miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som ett riktmärke finns 16 nationella miljö-kvalitetsmål. Ett av dessa är Giftfri miljö som innebär att förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte ska hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.

För varje miljökvalitetsmål finns ett antal preciseringar beslutade som syftar till att utgöra kriterier för att bedöma möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Preciseringen för förorenade områden är att de är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.

Naturvårdsverket har under år 2014 tagit fram förslag på etappmål gällande efterbehandling av förorenade områden. Målen ska bidra till att öka arbetstakten samt att öka användningen av annan teknik än den traditionella, schaktning och deponering av massor, i syfte att effektivisera efterbehandlingsprocessen.

Förslaget är utformat enligt följande:

  • Minst 25 procent av områdena med mycket stor
    risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.
  • Minst 15 procent av områdena med stor risk för
    människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.

Användningen av annan teknik än schaktning följt av
deponering, utan föregående behandling av massorna, har ökat år 2020.

Som övergripande mål gäller att år 2050 ska alla områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön vara åtgärdade. Vidare anges att som förutsättning för att uppnå etappmålet ska samlad, tydlig och kvalitetssäkrad digital information om förorenade områden finns allmänt tillgänglig. Förorenade områden undersöks och utreds även i sådan omfattning att takten i åtgärdsarbetet kan hållas.

Regionala miljömål

Kalmar län har inga regionala miljömål, utan följer de nationella miljökvalitetsmålen med preciseringar och etappmål.

Nationella tillsynsmål

Naturvårdsverkets övergripande nationella mål för Länsstyrelsens operativa tillsyn och tillsynsvägledning:

  • Länsstyrelsen ska genom tillsynen bidra till att ansvaret
    för prioriterade föroreningsskador utreds och att föroreningsskador med
    ansvarig part avhjälps i enlighet med gällande delmål för giftfri miljö.
  • Länsstyrelsen ska erbjuda tillsynsvägledning
    till kommunerna i den utsträckning och omfattning att dessa ges förutsättningar
    för att kunna bedriva tillsyn avseende föroreningsskador.

Länsstyrelsen i Kalmar län har gjort om Naturvårdsverkets tillsynsmål till länets mål för operativ tillsyn och tillsynsvägledning.

Identifiering

I Kalmar län har knappt 4000 områden identifierats som potentiellt eller konstaterat förorenade. Dessa finns inlagda i EBH-stödet, den nationella databasen för potentionellt förorenade områden. Objekten innefattar både miljöfarliga verksamheter som är nedlagda eller de som är i drift. Även objekt från andra aktörer har registrerats i EBH-stödet.

I länet ska över 2 000 objekt endast identifieras, det vill säga enbart registreras och inte riskklassats. Länsstyrelsen har tillsyn över 25 anläggningar i drift som har inventerats inom den ordinarie miljötillsynen. Det kvarstår några hundratal verksamheter i drift som kommunerna har tillsyn över och ansvar för att inventera.

Inventering

Inventeringen av förorenade områden i länet fokuserade på att hitta länets värsta områden så snabbt som möjligt. Flera av de objekt som inventerades tidigt har redan åtgärdats eller är klara för åtgärd. Länsstyrelsen skiftade arbetssätt efter några års arbete och inventerade i huvudsak objekten branschvis. Idag är länsstyrelsens inventeringarbete avslutat, inventering av de verksamheter som är i drift sker löpande av länets kommuner.

Undersökningar och utredningar

Länsstyrelsen söker och fördelar statliga bidrag till utredningar och undersökningar av områden som kan vara förorenade och där betalningsansvarig saknas. I de fall inte Länsstyrelsen själv genomför de inledande underökningarna är kommunerna huvudmän och handlar upp undersökningarna. I vissa fall kan Sveriges Geologiska Undersökning agera huvudman. Naturvårdsverket kan lämna bidrag för dessa undersökningar och utredningar.

Åtgärder

I Kalmar län inriktades arbetet tidigt på att hitta de mest förorenade områdena i länet och sedan åtgärda dem. Sedan 1993 har 11 saneringsprojekt genomförts i länet med hel eller delvis finansiering ab bidrag från Naturvårdsverket. Många av dessa projekt har haft en anknytning till Emån där förhöjda halter av tungmetaller och andra miljögifter tidigt konstaterades. Denna kunskap ökade den politiska viljan att arbeta med de förorenade områdena.

Förorenade områden som har åtgärdats i Kalmar län:

 

Järnsjöns PCB-haltiga bottensediment togs bort under åren 1993-1994 med hjälp av sugmuddring. Massorna deponerades intill sjön.

År 1981 upptäcktes höga PCB-halter i skum på Emåns vatten vid mynningen till Östersjön. Länsstyrelsen Kalmar län startade ett omfattande karteringsarbete för att hitta PCB-källan. I mitten av 1980-talet kunde man konstatera att Järnsjön, utanför Järnforsen i Hultsfreds kommun, var orsaken till det mesta av PCB:et i Emåns vatten. Järnsjöns sediment visade sig innehålla ca 400 kg PCB. Sedimenten läckte varje år 6-8 kg PCB till Emån.

Under perioden 1988-1991 gjordes en stor mängd utredningar i Naturvårdsverkets regi. Dessa ledde bl a fram till hur mycket sediment som skulle tas upp, förslag till sanerings- och avvattningsmetoder. Hösten 1991 tog Hultsfreds kommun över ansvaret för saneringsprojektet. Underlag och erforderliga tillstånd till saneringen fick kommunen under 1992.

Själva saneringen av Järnsjön utfördes under 1993 och 1994. Arbetena startade i maj och avslutades i december respektive september. De PCB-innehållande sedimenten togs upp med hjälp av ett sugmudderverk, speciellt utformat för känsliga miljöer där spill från muddringen i möjligaste mån skall undvikas. Muddrat sediment pumpades från mudderverket till en avvattningsanläggning. Avvattningen utfördes med silbandspressar som var i drift dygnet runt samtliga veckodagar. Avvattnat sediment lades i en deponi (upplag) beläget ca 200 meter väster om Järnsjön.

Totalt muddrades ca 147 000 m3 sediment från Järnsjöns botten. Muddringsdjupet varierade från 40 till 160 cm. Den östra delen av Järnsjön innehöll ca 325 kg PCB varför denna del muddrades i skydd av en geotextilskärm för att minimera PCB-läckaget till Emån.

Allt saneringsarbete följdes noggrant genom en omfattande miljökontroll. Via mätstationer upp- och nedströms sjön samt vid avvattningsanläggningen kunde vattenkvaliteten i Emån mätas kontinuerligt. Styrande parametrar för arbetena var grumling (turbiditet) och PCB-halt. Grumling är ett mått på hur mycket spill det förekommer från själva muddringen. nanogram per liter respektive 8,1 nanogram per liter.

Projekterad mängd PCB, för sanering, i Järnsjön var 399,2 kg. Av denna mängd har 98,7 % (393,8 kg) tagits upp och lagts på deponin. Största mängden, 323,8 kg, kommer från östra sidan, medan resterande mängd 70 kg kommer från västra sidan. Från avvattningsanläggningen har 0,2 kg PCB återgått till Emån. Läckaget till Emån från sedimenten och muddringsspill har under saneringen uppgått till 2,3 kg (att jämföra med 6-8 kg/år före saneringen).

Före, under och efter saneringen har effekterna i grundvatten, luft, mark, sediment och ytvatten kontrollerats av ett omfattande undersökningsprogram.

Kostnaden för saneringen har uppgått till cirka 45 miljoner kronor. Denna har delats mellan Naturvårdsverket (30 miljoner), Modo (12 miljoner) och Hultsfreds kommun (3 miljoner).

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Vid Jungnerholmarna i Mönsterås kommun tillverkades batterimassor och marken blev kraftigt förorenad av bly, kadmium och nickel. Området är numera sanerat.

Jungnerholmarna i Fliseryd är ett naturskönt område med gamla industriella anor. Här fanns ett krutbruk vars verksamhet startade på 1740-talet och upphörde på 1880-talet. Området omfattar en fastlandsdel invid Emån samt ett antal större holmar omflutna av Emån och dess kvillar.

Waldemar Jungner startade verksamheten för att utveckla och exploatera sin uppfinning av den alkaliska ackumulatorn. Under denna period tillverkades främst batterimassor till nickel/kadmiumbatterier, det förekom också återvinning av bly ur kasserade blybatterier. Vid verksamhetens nedläggning 1975 var byggnader och mark kraftigt förorenade av bly, kadmium och nickel.

Arbetet med efterbehandlingen genomfördes under 1998-1999. Alla industribyggnader revs eftersom de var kraftigt förorenade. Under 2002 transporterades de förorenade massorna till kommunens avfallsanläggning Mörkeskog för deponi och projektet avslutades därmed.

Emåns nedre delar är fortfarande påverkade av de tidigare vattenutsläppen från batterifabriken. Påslaget av kadmium nedströms Fliseryd är stort och allt tyder på att gamla utsläpp lagrats i sedimenten och att dessa långsamt läcker till Östersjön.

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Örserumsviken i Västerviks kommun är en vik av Östersjön utanför det nedlagda Westerviks pappersbruk. Där hade höga halter av PCB och kvicksilver ansamlats. Efterbehandlingen avslutades under 2004.

Örserumsviken är en vik av Östersjön utanför det nedlagda Westerviks pappersbruk. Stora fiberbankar har ansamlats i den inre delen av den så kallade Fabriksviken. Fibermassorna innehåller kvicksilver och under åren 1979-80 muddrades de mest förorenade delarna av viken och fibermassor lades upp på land. Vad som inte var känt vid den tidpunkten var att även stora mängder PCB fanns i massorna.

Omfattande undersökningar gjordes 1994-1999 av miljöförhållanden, ansvarsfrågor och saneringsmetoder. I mars 2000 ansökte Västerviks kommun hos miljödomstolen i Växjö om att få genomföra sanering. 

Pengar beviljades i det lokala investeringsprogrammet (LIP). I juni 2000 anslog Naturvårdsverket ytterligare 40 miljoner kronor till projektet och saneringen kunde därmed börja. Totala kostnaden slutade på 115 miljoner kronor.

170 000 kubikmeter sediment har placerats i en deponi i anslutning till viken. En effektuppföljning genomfördes under år 2005, hela undersökningsprogrammet upprepades med syftet att kontrollera att målen uppnåtts. Linnéuniversitet i Kalmar har följt upp hur växt- och djurlivet återkoloniserar den rena viken efter saneringen. 

Analyser av fiskar fångade i viken har det kunnat konstateras att åtgärderna i Örserumsviken har gett snabba positiva effekter genom minskade halter av såväl kvicksilver som PCB i abborre. Resultaten tyder på att man ur miljögiftssynpunkt nu kan äta abborre som fångats i Örserumsviken.

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Sanering av områdena f.d. Ruda Exportträ och f.d. Ruda Glasbruk, initierades av Högsby kommun 1989. De första undersökningarna för att spåra föroreningar gjordes på Exportträområdet i direkt anslutning till tryckimpregneringsanläggningen. Höga halter av arsenik, koppar och krom upptäcktes ytligt i marken. I samband med att vattenprovtagningar utfördes vid Exportträområdet upptäcktes även arsenik på ställen som inte kunde kopplas till verksamheten vid den nedlagda tryckimpregneringsanläggningen. Efter ytterligare utförda provtagningar spårades källan till en dagvattenbrunn uppströms impregneringsanläggningen vid Andrées väg, Glasbruksområdet. På fastigheten har det bedrivits glasindustri mellan åren 1920 och 1970. Produktionen har varierat men det har huvudsakligen varit hushållsglas, hårdglas och i viss mån prydnadsglas som tillverkats.

Högsby kommun initierade projektet 1989 i samband med konkursen av Ruda Exportträ AB. Området Ruda Exportträs huvudsakliga föroreningskälla bestod av arsenik, koppar och krom från impregneringsmedlet Boliden K33 som även innehåller zink. På fastigheten fanns även föroreningar från doppimpregnering innehållande främst klorfenoler och dioxiner. Dessutom hade föroreningar som bl.a. bly och cancerogena PAH identifierats bland skrot och annat avfall, nedgrävt i områdets nordligaste del. Mängden förorenad jord beräknades i huvudstudieutredningen till ca 60 000 ton över ett område som är 35 000 m2 stort (ca 25 % av den totala fastighetsytan).

Den dominerande föroreningen på Ruda Glasbruk var arsenik. Det förekom också förhöjda halter av kadmium, barium, koppar och bly. Totalt i huvudstudieutredningen beräknades mängden förorenad jord och glasavfall uppgå till ca 20 000 ton över ett område som var 10 000 kvadratmeter stort.

Högsby kommun beviljades bidrag till en fördjupad huvudstudieutredning år 2000 efter en tioårsperiod av aktivt engagemang från Högsby kommun. I maj 2004 erhölls tillstånd för åtgärderna och entreprenadarbeten kunde påbörjas juni 2004. Entreprenaden slutbesiktigades 29 november 2005.. Allt som allt togs mer än fem ton arsenik omhand. Föroreningarna är säkert förvarade i den 12 meter höga deponikullen norr om den tidigare impregneringsplatsen. Deponin har tät topp och botten och har getts namnet ”Rudablick”. I projektet pågick miljökontroll till 2013.

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Sanering har skett av förorenade sediment i Övre och Nedre Svartsjön i Hultsfreds kommun. Under våren och sommaren 2006 muddrades sjöarna på sammanlagt 166 500 kubikmeter sediment. De förorenade sedimenten bestående av kvicksilverhaltiga fibermassor från pappers- och massaindustrin har lagts i geotuber som har avvattnats och deponerats på ett närliggande landområde.

Övre och Nedre Svartsjön är belägna ca 5 km uppströms Pauliströmsåns mynning i Emån. Pauliströmsån med omgivningar är en miljö av vildmarkskaraktär med artrik bottenfauna och stora naturvärden. Nedströms Pauliström är ån ett av de få större vattendrag som inte rensats på sten för att underlätta flottning och är därför mycket sten- och blockrik. Bland naturvärdena kan nämnas starka populationer av flodpärlmussla och öring samt förekomsten av utter. Pauliströmsån mynnar i Emån som är ett av de mest värdefulla vattendragen i södra Sverige vad gäller geologi, biologi och landskapsbild. Naturen i avrinningsområdet är mycket varierad vilket ger förutsättningar för en god biologisk mångfald både på land och i vatten. Av dessa anledningar har hela Emåns huvudfåra och flera biflöden, däribland Pauliströmsån, utpekats som riksintresse för naturvården enligt 2 kap 6 § naturresurslagen.

Svartsjöarna har under lång tid fungerat som sedimentationsbassänger för cellulosafiber som släppts ut från Pauliströms bruk i Vetlanda kommun, ca 3 km uppströms sjöarna. Pauliströms bruk har varit i drift sedan år 1900. Före 1960-talet saknade skogsindustrierna utrustning för att rena processavloppsvattnet från fiber. Stora mängder cellulosafiber släpptes därmed ut till angränsande vattendrag. Fiberbankar har därför ansamlats på många platser. Under en period från början av 1940-talet till mitten av 1960-talet användes fenylkvicksilver för att impregnera massan och undvika slembildning i processen. Flera av fiberbankarna innehåller därför betydande kvicksilvermängder. De totala fiberutsläppen från Pauliströms bruk har uppskattats till mellan 15 000 - 20 000 ton. Större delen av dessa har sedimenterat i Övre Svartsjön som är den första sjön nedströms Pauliström, men fiber har även transporterats vidare till Nedre Svartsjön. Sjöarna är relativt små (12 respektive 25 hektar) men ursprungligen ganska djupa klarvattensjöar. Tidigare provtagningar har dock påvisat förekomst av kvicksilverförorenade sediment i båda sjöarna.

Saneringen av Övre och Nedre Svartsjön är ett efterbehandlingsprojekt där 256 000 m³ kvicksilverförorenade fibersediment har muddrats. Utsedd entreprenör, DEC-DI, har muddrat förorenade bottensediment, samt avvattnat och deponerat massorna på ett närliggande landområde. Projektet drevs av Hultsfreds kommun och finansierades med statliga medel från Naturvårdsverket genom Länsstyrelsen. Industrin har delfinansierat saneringen med ca 21 Mkr. Huvudansvarig för Svartsjöprojektet var Hultsfreds kommun. Den totala projektkostnaden är ca 120 MSEK.

Det som är utmärkande för föroreningssituationen i Svartsjöarna är en process som heter metylering. Fibersedimenten har orsakat syrebrist i vattnet. Syrebrist, hög temperatur och mikroorganismer, omvandlar kvicksilver till en giftigare form, metylkvicksilver, som lagras i organismer och anrikas uppåt i näringskedjan. Då blir halterna kvicksilver i fisk så hög att den inte bör konsumeras och utgör ett hot mot mink, utter och fiskätande fågel. Alltså trots att halterna kvicksilver är relativt låga är förutsättningarna kraftfulla för metylering.

Totalentreprenör var konsortiet DEME Environmental Contractors-Dredging International (DEC-DI) som har sitt huvudkontor i Belgien. Konsortiet har mångårig och god erfarenhet av liknande miljöprojekt utomlands. Saneringsarbetena i Svartsjöarna innebar att kvicksilverförorenade sediment muddrades och pumpades till deponiområdet in i s.k. ”geotuber”. Det var första gången denna teknik användes i Sverige. Geotuber är långa geotextilrör, med små porer som är genomträngliga för vatten men inte för de muddrade sedimenten. Geotuberna är vanligtvis 50 m långa och ca 5 m i diameter. Geotuberna placerades i ett särskilt iordningsställt deponiområde där avvattning av muddrade sediment skedde, därefter täcktes geotuberna med jordmassor. Producerat lakvatten från geotuberna renades och kontrollerades kontinuerligt innan det släpptes ut i recipienten. En biologisk reningsanläggning anlades med kapacitet att hantera upp till 3000 kubikmeter förorenat vatten per dag. Huvudman för Svartsjöprojektet är Hultsfreds kommun. Kommunen har upphandlat Empirikon AB för projektledning. Som projektledningsfunktion svarar Empirikon för organisering, utarbetande av rutiner samt planering och ledning av projektet. Empirikon hade samma roll vid saneringen av Järnsjön. Till projektgruppens förfogande står specialister inom olika ämnesområden.

Syftet med efterbehandlingen av Övre och Nedre Svartsjöarna var att återställa förhållandena för djur och växter i sjösystemet till förhållanden liknande de som rådde innan det utsattes för föroreningar från Pauliström bruk. Även kunskap rörande efterbehandlingsteknik och miljöförhållandena i närområdet skulle tillvaratas under projektets genomförande.

De övergripande åtgärdsmålen för efterbehandlingsarbeten inom Svartsjöprojektet var:

  • att minska belastningen av kvicksilver till en nivå som medför att risken för negativa effekter på vattenlevande organismer är liten och att kvicksilverhalterna i Svartsjöarnas fisk på sikt minskar till samma nivå som fisk uppströms.
  • att minska syretäringen som lagren av sedimenterade cellulosafibrer medför och därmed skapa förutsättningar för en mer naturlig miljö.

Ett annat sätt att uttrycka målsättningen med åtgärderna är att sådana förhållanden i sjön skulle återskapas att den åter skall fungera som en naturlig kvicksilverfälla.

Gjorda erfarenheter från projektet finns dokumenterade i en erfarenhetsrapport som kan beställas från kommunen och Länsstyrelsen.

Utvärderingen av resultaten byggde på omfattande miljökontroll före och efter åtgärden. Hänsyn togs till kvicksilverflöden uppströms Svartsjöarna och till kvicksilverhalter i biota i referenssjön Enegrenen. Slutsatsen är att de uppställda målen med åtgärden i stort sett infriades (jfr avsnitt 2.3, 7.5 samt 9.1). Svartsjöarna utgör inte längre en potentiell källa för omfattande spridning av kvicksilver, eftersom praktiskt taget allt kvicksilverkontaminerat fibersediment har avlägsnats. Koncentrationerna av metylkvicksilver i Pauliströmsån nedströms Svartsjöarna har i det närmaste halverats. I Svartsjöarna själva har koncentrationerna av totalkvicksilver och metylkvicksilver i vattnet i och under termoklinen sjunkit med 50–75 respektive 75–90 %. I Övre Svartsjön har metylkvicksilverhalten sjunkit med 80 % i zooplankton och med 30 % i fisk (abborre 1+ och 1-kg gädda). I Nedre Svartsjöarna var haltminskningarna något mindre. I båda sjöarna var minskningen av kvicksilverhalterna i fisk statistiskt signifikant. I referenssjön skilde sig inte kvicksilverhalten i fisk mellan före och efter åtgärden. Kvicksilverhalterna i Svartjöarnas fisk kan tänkas sjunka ytterligare som ett resultat av gradvis ökad produktion av biomassa och ökade tillväxthastigheter. En snabbare minskning av fiskens kvicksilverhalt skulle möjligen kunna åstadkommas genom att kvarvarande fibersediment i strandzonen avlägsnas. Av praktiska skäl kunde inte strandzonen muddras. Det är emellertid oklart hur mycket fiber som har kvarlämnats utanför det muddrade området. Nedbrytningen av fiber bör ha skett relativt snabbt i den väl syresatta strandzonen. Det var troligen ett korrekt beslut att inte muddra den södra, grunda delen av Nedre Svartsjön, eftersom sedimenten inte innehåller fiber och kvicksilvermängden är förhållandevis liten. Kvicksilverhalterna i ytsedimentet är tämligen höga (upp mot 1 mg Hg/kg ts), men metylkvicksilverhalterna är låga och det oxiderade ytsedimentet motverkar att kvicksilvret mobiliseras.

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Vid Gladhammars gruvfält i Västerviks kommun, har brytningen orsakat höga halter av tungmetaller i vattendragen nedströms.

 Utläckaget av tungmetaller har reducerats genom efterbehandlingsåtgärder år 2011. Det var ett omfattande arbete med att flytta ca 35 000 m³ varp och slagg från bergets överyta ner till sjön. Avfallet lades under vattenytan i Tjursbosjön för att minimera tillgången till syre och på så sätt stoppa vittringen och lakningen av tungmetaller. Det starkt giftiga arsenikhaltiga avfallet som tidigare låg vid sjöns strand har körts till externt omhändertagande. För att minska flödet av vatten från själva gruvan och ut i Tjursbosjön har Stollgången pluggats. En ca 50 m³ stor betongplugg krävdes för att få en tät plugg i den 2 × 4 m vida öppningen. Stollgången var det dräneringsschakt som avledde gruvvatten till sjön.

Gladhammars gruvfält har nyttjats för brytning av järn, koppar och kobolt från 1500-talet fram till 1800-talets slut. Verksamheten hade genererat stora mängder avfall i form av varp, slagg, lakrest och anrikningssand som låg utspritt inom området och även i Tjursbosjön. Vittring hade lett till utläckage från dessa avfall och tillsammans med utläckande vatten från gruvan själv har det orsakat skador och en påverkan på nedströms liggande sjösystem. De höga halterna av koppar och kobolt gjorde att sjöarnas växt- och djurliv var utslaget till stor del. För att följa upp åtgärderna kommer återhämtningen i vattensystemet att studeras i flera år. Projektet har finansierats av bidrag från Naturvårdverkets och med en insats från Västerviks kommun.

 

Holländarfältet vid Gladhammars gruvor efter åtgärd. Foto: Christian Brun

Holländarfältet vid Gladhammars gruvor efter åtgärd. Foto: Christian Brun

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

En bidragsfinansierad åtgärd har genomförts våren 2016 av dioxinförorenad jord i Bullebo, Vimmerby kommun. Med Statens Geologiska Undersökning som huvudman har det mest förorenade platsen vid sågverket sanerats.

Vid dopplatsen har jorden grävts upp och forslats bort för extern mottagning. Dessa miljögifter är de som man oftast hittar på platser där sågverk funnits och där man förr behandlade virket mot svampangrepp genom neddoppning i kar med bekämpningsmedlet.

Mer information

Huvudstudierapport Einar Johansson sågverkPDF

Resultatredovisning Einar Johanssons sågverkPDF

SGU:s webbsida om dioxin och sågverklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Åtgärder har genomförts för att trygga människors hälsa och minska påverkan på miljön.

I Högsby kommun har funnits två glasbruk. Ruda glasbruk sanerades från föroreningar för mer än 10 år sedan. För det andra glasbruket, Björkshults glasbruk har kommunen med bidragsmedel från Naturvårdsverket låtit genomföra saneringsåtgärder under 2014 och 2015. Inom stora delar av glasbruksområdet har äldre glasbruksavfall innehållande arsenik, barium, bly och kadmium använts som utfyllnadsmassor. Slutsatsen blev att åtgärdsbehovet är stort därför att halterna av främst arsenik innebär hälsorisker och att föroreningarna konstaterats spridas via grundvatten till Badebodaån. Högsby kommun har sökt bidrag för att åtgärda problemet. 29 000 ton förorenade massor har nu grävts bort för omhändertagande på en mottagningsanläggning. Nu pågår efterföljande miljökontroll och framtagande av slut- och erfarenhetsrapport.

Mer information

Sammanfattning Björkhults glasbrukPDF

Huvudstudierapport Björkhults glasbrukPDF

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Vid Pukebergs glasbruk, lokaliserat strax sydost om centrala Nybro, började glastillverkningen 1871. Den omfattande produktionen och långa verksamhetsperioden medförde att en av landets största glasdeponier fanns här. Åtgärder genomfördes under 2016 och 2017.

Nybro kommun genomförde detaljerade miljötekniska markundersökningar, huvudstudie, vid Pukebergs glasbruk som en följd av Glasbruksprojektet som kartlade behovet om ökad kunskap kring glasbruk.

Huvudstudien, som färdigställdes våren 2012, visade att det finns ca 35 000 m3 förorenade massor som behöver åtgärdas, vilket gjorde Pukeberg till ett av de mest förorenade områdena i glasriket. Under 2014 beviljade Naturvårdsverket bidrag för åtgärdsförberedande undersökningar och projektering av åtgärder, vilket huvudsakligen genomfördes under 2015. Baserat på resultatet lämnades ansökan in till Naturvårdsverket för att genomföra entreprenaddelen av åtgärden. Våren 2016 beviljade Naturvårdsverket bidrag för att under 2016 och 2017 genomföra åtgärder vid Pukebergs glasbruk. Projektet slutredovisas våren 2018.

 

Pukebergs glasbruk 2017

Pukebergs glasbruk 2017 Foto: David Lokrantz

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Prioriterade objekt

De mest prioriterade objekten i länet redovisas i en prioriteringslista. Prioriteringslistan omfattar utöver länets samtliga objekt inom riskklass 1 (44 stycken) och några av de högst prioriterade inom riskklass 2.

De objekt som prioriteras högst på listan har ofta anknytning till branscherna glasbruk, träimpregnering och batteritillverkning.

Beskrivning av de första objekten i priolistan

Oskarshamns hamnbassäng i Oskarshamns kommun, Vassmolösa Ångsåg och Gasverket, Sandås i Kalmar kommun, Impregneringsverket, Hultsfred och Batterifabriken, Hultsfred i Hultsfreds kommun, Gadderås glasbruk i Nybro kommun är i åtgärdsfas och beskrivs under fliken Åtgärder nedan.

Glasbruksområdet är kraftigt förorenat av arsenik, bly och kadmium. Grundvattnet i området har höga till mycket höga halter av dessa ämnen. Stora delar av området ligger öppet och exponerat samtidigt som ytliga jordprover visat på mycket höga arsenikhalter vilket gör att objektet bedöms vara akut. Mängden förorenade massor uppskattas till totalt ca 25 000 kubikmeter. Mängden föroreningar i deponier och bruksmark inom området har beräknats till ca 60 ton arsenik, 110 ton bly och 5 ton kadmium. Området har försetts med inhägnad och skyltning för att begränsa de akuta riskerna med ytliga föroreningar. År 2016 förelade Länsstyrelsen ansvarigt bolag att genomföra en huvudstudie. Bolaget har sedan dess beslutat om likvidation. Huvudstudien beräknas bli färdigställd under 2019

 

Glas från Flygsfors glasbruk

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Flerohopp f.d. glasbruk är lokaliserat ca 10 km norr om Nybro tätort och tillhör Nybro kommun. Glasbruket har varit i drift mellan 1891 och 1960. Produktionen vid glasbruket var inriktad på belysningsglas, flaskor, glödlampor, termosglas, servisglas och kristallglas. 

Sveriges geologiska undersökningar (SGU) har som huvudman inom ramen för projektet ”Sanering av glasbruk – ett samverkansprojekt i glasrikekommunerna” låtit undersöka det förorenade området genom en huvudstudie finansierad av Naturvårdsverket. Huvudstudien genomfördes under 2016-2018. Den visar att åtgärdsbehov föreligger och det förordade åtgärdsalternativet innebär att totalt ca 12 000 kubikmeter förorenade massor kommer omhändertas. Ansökan om bidrag för avhjälpandeåtgärder förbereds.

 

Flerohopps glasbruk

Ur Kalmar läns museums arkiv.

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Det före detta glasbruket är lokaliserat centralt i Alsterbro samhälle. Det var i drift mellan åren 1871–1969. Höga halter och stora mängder av arsenik och bly förekommer på objektet. I de grundvattenprover som tagits förekommer mycket höga halter av framför allt arsenik. Objektet bedöms som akut på grund av risk för direktexponering av höga halter arsenik. Glasbruksområdet har försetts med inhägnad för att begränsa tillträdet. Arbete med huvudstudie pågår med Statens geologiska undersökning (SGU) som huvudman. Huvudstudien beräknas bli färdigställd under 2019.

 

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Avfallsupplag i kommunens regi där deponering av hushållsavfall och industriavfall pågick mellan 1946–1977. Avfallsdeponins volym uppskattas till 90 000–100 000 m³ på en yta av 25 000–30 000 m². Under perioden 1966–1972 deponerades bland annat PCB-haltig fogmassa på deponin. Det deponerades totalt ca 80 ton fogmassa., vilket innebär att mellan 10 och 18 ton PCB har deponerats. Fogmassan är allmänt spridd i avfallsmassorna på deponin. Länsstyrelsen har klassat objektet som akut. Projektet var nyckelfärdigt 2010 men avstannade. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och har under hösten 2017 tagit fram en uppdaterad ansvarsutredning.

 

Kontakt: Lill Ljunggren
Telefon: 010-2238606

E-post till Lill Ljunggren

En komplett huvudstudierapport är färdigställd sedan 10 år. Markförorening av klorfenoler och dioxiner i halter som bedömts vara akuttoxiska finns i ett lättillgängligt strandområde. Temporära åtgärder i form av inhägnad har vidtagits. En ansökan om åtgärdsbidrag har tidigare lämnats in men då exploateringsintressen fanns i området beviljades inte bidrag. Planerna på exploatering är inte längre aktuella och kommunen vill därför söka åtgärdsbidrag på nytt.

 

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Impregnering av virke har skett på det 15 hektar stora området sedan i början av 1900-talet. Kreosotimpregnering förekom mellan åren 1953–1998 och CCA-impregnering upphörde 2003. Huvudstudien som blev klar 2015 visar att det på området finns mycket höga halter av främst PAH (cancerogena och övriga) och arsenik förekommer i jord inom stora delar av det gamla verksamhetsområdet. Föroreningar har påträffats i sediment, ytvatten och grundvatten.

 

Impregneringsverket Södra Vi juni 2018

Impregneringsverket Södra Vi juni 2018

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

En huvudstudie har tagits fram inför uppförande av ny färjeterminal på platsen. Kraftiga föroreningar av dioxiner och metaller. Uppskattningsvis finns det 6 ton arsenik, 145 ton koppar, 66 ton bly och 200 gram dioxiner. Spridningen till hamnbassängen bedöms som måttlig i dagsläget men kan öka.

 

Kontakt: Lill Ljunggren
Telefon: 010-2238606

E-post till Lill Ljunggren

På området har glasbruksverksamhet bedrivits mellan åren 1897–2014. Innan dess har det legat ett järnbruk på platsen under ca 150 år. Produktionen har varit mycket stor av bland annat kristallglas. De undersökningar som genomförts visar att marken är kraftigt förorenad av bland annat bly, arsenik och kadmium i både bruksmark och utfyllnadsområde. Mängden förorening i utfyllnadsområdet har bedömts vara 17 ton arsenik, 62 ton bly och 1,6 ton kadmium. Vapenbäcksån (Ljungbyån) strömmar rakt genom bruksområdet. En huvudstudie håller på att tas fram av ansvarigt bolag.

 

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Mellan åren 1876–2013 har glasbruksverksamhet bedrivits på platsen. Lyckebyån, som planeras att bli vattenskyddsområde för Emmaboda och Karlskrona kommun, strömmar förbi området. Utfyllnaden på området sträcker sig ned i ån. Stora föroreningsmängder finns på bruksmark och utfyllnadsområde, bland annat beräknas det finnas 10 ton arsenik och 200 ton bly. Arbete pågår att få fram huvudstudie. Objektet har tidigare översiktligt undersökts.

 

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

 

Övriga prioriterade objekt

 

Bland resterande objekt finns två sedimentobjekt i Emåns vattensystem. Länsstyrelsen har genomfört undersökningar av Nedsjön och Nötöfjärden med fokus på kvicksilver som primär förorening. Vid arbetet med MIFO-bedömningar har Nedsjön i Hultsfreds kommun tilldelats högsta riskklassen. Det är beroende på att sjön innehåller stor mängd kvicksilver i ett känsligt läge, mycket nära den kommunala vattentäkten och i direkt anslutning till Silverån. Undersökningsresultaten visar att metyleringen i sjön är hög. Metylering av kvicksilver är hög även i Nötöfjärden. Där finns även förhöjda halter av kadmium i fibersedimenten.

Ett objekt på prioriteringslistan avser förorenat grundvatten i delar av Västerviks stad. Det är en förorening av klorerade lösningsmedel, som har utretts av kommunen i en förstudie. Ett ansvar finns för den föroreningsrest som finns på den ursprungliga kemtvättstomten.

Bockara sågverk ligger i närheten av Oskarshamns kommuns vattentäkt. Dioxiner har påträffats i grundvattnet nedströms sågen och en markförorening har konstaterats vid den före detta doppningsplatsen. Kommunen har undersökt föroreningssituationen översiktligt i en förstudie. Fortsatt utredning behöver utföras för att kunna genomföra saneringsåtgärder och för att bedöma hotet mot vattentäkten.

Vid vattentäkten Västra skogen i Vimmerby är det ett liknade problem. I vattenskyddsområdet finns rester från två sågverk där doppning har förekommit. Markföroreningar av dioxin har konstaterats vid de båda objekten i en förstudie och utredning behövs för att man ska kunna undanröja risken för påverkan på kommunens grundvattenuttag.

Verda Träindustri i Emmaboda kommun var i drift mellan åren 1946–1982. Emmaboda kommun har undersökt området i omgångar sammantaget motsvarande huvudstudie. Mycket höga halter dioxin har uppmätts i jordprover inom området samt förhöjda halter i grundvatten och bäcksediment.

 

Bille Leijon-sågen på Trekantsområdet Västra skogen, Vimmerby kommun juni 2018

Bille Leijon-sågen på Trekantsområdet Västra skogen, Vimmerby kommun juni 2018

Helmer Borsiö-sågen på Trekantsområdet Västra skogen, Vimmerby kommun juni 2018 Foto: Lill Ljunggren

Helmer Borsiö-sågen på Trekantsområdet Västra skogen, Vimmerby kommun juni 2018 Foto: Lill Ljunggren

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Återstående glasbruk i Emmaboda och Nybro kommun på prioriteringslistan är även de högt prioriterade, dessa är Gullaskruvs glasbruk, Målerås glasbruk, Johansfors glasbruk, Boda glasbruk, Emmaboda glasverk, och Smålandshyttan. Av dessa är alla utom Smålandshyttan undersökta motsvarande en förstudie. För Smålandshyttan del pågår detta arbete under hösten-vintern 2017. De undersökta glasbruken har visat mycket höga halter av främst arsenik och bly i mark men även i grundvatten. Åtgärder har genomförts i mindre delar på Boda glasbruk och Målerås glasbruk.

 

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

 

Inventering

I nuläget är inventeringen från länsstyrelse sida i stort slutförd. Riskklassningarna uppdateras då mer information kommer fram om objekten.

 

Undersökningar och utredningar

Under 2018 har Länsstyrelsen Kalmar län fått medel från Naturvårdsverket på undersökningar och utredningar. Nedan listas de som Länsstyrelsen Kalmar fått medel för.

 

En stor bransch där 75 objekt har riskklassats till riskklass 2. Med få undantag gäller att det i dag bor människor på de berörda fastigheterna. I stor utsträckning rör det sig om människor med permanent boende och egna trädgårdar. För 23 av objekten gäller att bekämpningsmedel har eller kan komma att förorena privata eller kommunala dricksvattentäkter, eller någon av de prioriterade dricksvattenresurser som pekats ut i länets vattenförsörjningsplan. Länsstyrelsen förväntar sig att det går att undersöka ca 20–30 av dessa under 2018–2019 med stor delaktighet från berörda kommuner.

 

Åtgärder

Nedan listas de objekt där sanering sker just nu.

Vid Batterifabriken i Hultsfred, lokaliserad centralt i Hultsfreds tätort, startade tillverkningen av blybatterier år 1952. Produktionen pågick fram till 1999. Området är kraftigt förorenat med bland annat bly. Åtgärder pågår sedan 2017 med SGU som huvudman.

Via tillsyn genomfördes en huvudstudie för området som konstaterade att det finns stora mängder blyföroreningar i marken och i byggnader. Den totala mängden blyförorenad jord på området beräknas uppgå till 120 000 ton. Föroreningssituationen bedöms som extra allvarlig eftersom föroreningarna är lokaliserade på Hultsfredsdeltat, vilket är en av de största grundvattentillgångarna i sydöstra Götaland. SGU är huvudman för saneringsprojektet som beviljats bidrag från Naturvårdsverket för den del av saneringen där ansvar saknas.

 

Rivningen av Batterifabriken juni 2018

Rivningen av Batterifabriken juni 2018

Mer information

Hultsfreds kommuns webbsida http://renmark.hultsfred.se/batterifabriken/länk till annan webbplats

 

Kontakt: Alexandra Poulsen
Telefon: 010-223 86 25

E-post till Alexandra Poulsen

På idrottsplatsen som tidigare använts som utfyllnadsområde ska bostäder omfattande ca 300 lägenheter byggas. Området är förorenat med PAH och metaller och kommer att behöva saneras innan byggnation. delar av saneringskostnaderna har Naturvårdsverket beviljat Kalmar kommun bidrag från det nya anslaget för bostadsbyggande på förorenad mark..


Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

Gadderås f.d. glasbruk är lokaliserat ca 5 km nordost om Orrefors i Nybro kommun. Glasbruket har varit i drift mellan åren 1875 och 1967. Tillverkningen har avsett bland annat flaskor, fönsterglas, glödlampskolvar och i mindre omfattning även konstglas. Efter att undersökningar genomfördes 2006 inhägnades området för att minska risken för direktexponering av arsenik. En huvudstudie har genomförts och objektet har beviljats bidrag för åtgärd under 2018-2019.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har som huvudman inom ramen för projektet "Sanering av glasbruk – ett samverkansprojekt i glasrikekommunerna” låtit undersöka det förorenade området genom en huvudstudie finansierad av Naturvårdsverket. Huvudstudien genomfördes under 2014-2016. Den visar at åtgärdsbehov föreligger och att ca 5 400 kubikmeter förorenade massor behöver omhändertas. Det förorenade området har beviljats bidrag för avhjälpandeåtgärder under 2018-2019.

 

Gadderås glasbruk 2014

Gadderås glasbruk 2014 Foto: David Lokrantz

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Det f.d. gasverket som var beläget centralt i Kalmar tätort och i drift mellan åren 1907-1967. Byggnaderna är rivna men konstruktioner under mark finns kvar. Marken är förorenad av både fasta och flytande restprodukter med mycket höga halter av bland annat PAH. Huvudstudien färdigställdes under 2015 av kommunen. Naturvårdsverket har beviljat bidrag för åtgärd i en första etapp under 2018.

Åtgärderna i etapp 1 omfattar borttagande av ca 5 000 ton avfall, främst farligt avfall. Åtgärdsstart sker våren 2018. När sanering av hotspot genomförts kommer en riskvärdering genomföras avseende resterande åtgärdsbehov. Kommunen har genom diverse anläggningsarbeten tidigare avlägsnat föroreningar från området på motsvarande ca 25 % av markytan.

 

Gasverket år 1955. Foto: Ur Kalmar läns museums arkiv.

Gasverket år 1955. Foto: Ur Kalmar läns museums arkiv.

Kontakt: Emma Sabel
Telefon: 010-223 86 55

E-post till Emma Sabel

Vid Impregneringsverket i Hultsfred, lokaliserad centralt i Hultsfreds tätort, startade impregnering av kraftledningsstolpar år 1943. Produktionen pågick fram till 1989. Området är kraftigt förorenat med arsenik och kreosot. Åtgärder pågår sedan 2017 med SGU som huvudman.

Via tillsyn genomfördes en huvudstudie för området som konstaterade att det finns stora mängder blyföroreningar i marken och i byggnader. Föroreningssituationen bedöms som extra allvarlig eftersom föroreningarna är lokaliserade på Hultsfredsdeltat, vilket är en av de största grundvattentillgångarna i sydöstra Götaland. Sammantaget uppskattas det finnas 20 ton arsenik och 80 ton kreosot på området. SGU är huvudman för saneringsprojektet som beviljats bidrag från Naturvårdsverket för den del av saneringen där ansvar saknas.

 

Mer information

Hultsfreds kommuns webbsida http://renmark.hultsfred.se/impregneringsverket/länk till annan webbplats

 

Kontakt: Alexandra Poulsen
Telefon: 010-223 86 25

E-post till Alexandra Poulsen

Kring Oskarshamns hamnbassäng har industriell verksamhet bedrivits under lång tid, bland annat inom branscherna primärt metallverk, varv och batteritillverkning, Verksamheterna har bidragit till en allvarlig föroreningssituation i hamnens sediment som sedan sprids i samband med fartygsrörelser. Undersökningar och utredningar av sedimenten har pågått under lång tid och själva muddersaneringen startade under 2016.

Förorenat sediment, 300 000 – 400 000 m3, kommer att muddras, avvattnas och deponeras. Saneringen av hamnbassängen medför att spridning av förorenade ämnen från området kommer minska med 90%. Saneringen planeras pågå till och med år 2019.

 

Grävmuddringsverk 2018 Foto: Hamnsaneringsprojektet

Grävmuddringsverk 2018 Foto: Hamnsaneringsprojektet

Mer information

Oskarshamns kommuns webbsida http://www.renhamn.se/länk till annan webbplats

 

Kontakt: Lill Ljunggren
Telefon: 010-2238606

E-post till Lill Ljunggren

Länsstyrelsen har under ett flertal år arbetat med sågverk där doppning av virke i kemikalier har förekommit. Vid sådana sågverk finns risk för bl.a. dioxin- och klorfenolföroreningar i mark, vatten och sediment. De områden som prioriterats högst är belägna i närheten av vattenuttag och bostäder. Kalmar kommun har fortsatt utreda och åtgärda ett av de allvarligaste objekten.

Vid Vassmolösa f.d. ångsåg doppades virke under senare hälften av 1900-talet i klorfenolmedel för att skydda virket mot missfärgning och angrepp av mikroorganismer. Sågverket låg inom vattenskyddsområdet för den kommunala vattentäkten.

Förorening i grundvatten har konstaterats av både klorfenoler och dioxiner. Dioxinerna förekommer främst på tre identifierade delområden, varav en plats användes för tippning av barkavfall samt två platser för uppställda doppkar.

I genomförda utredningar har det bedömts finnas risk för spridning av föroreningar till vattentäkten. Barkavfallet innehåller de största mängderna och i halter som kan innebära hälsorisker.

Naturvårdsverket har beviljat bidrag för att åtgärda problemet. Vid de f.d. doppningsplatserna har de översta jordlagren grävts bort i en första etapp. Även för nästa etapp som omfattar bortgrävning av föroreningar i barktippen har bidrag beviljats. Åtgärderna där kommer att påbörjas under 2018. Kalmar kommun är huvudman för projektet.

 

Vassmolösa Maj 2018

Vassmolösa maj 2018

Kontakt: Anders Svensson
Telefon: 010-2238594

E-post till Anders Svensson

 

Projekt

 

Under flera hundra år har det småländska landskapet mellan Växjö och Kalmar varit centrum för svensk glasindustri. Det från början småskaliga hantverket utvecklades med åren och expanderade i takt med att det svenska glaset blev känt världen över.

Råvaror och restprodukter vid glasframställningen

Vid glasframställningen användes i huvudsak kvartssand, kalciumkarbonat, natriumkarbonat och blymönja som råvaror. Flertalet tungmetaller förekom i tillverkningsprocesserna, där till exempel bly fungerade som stabilisator vid framställning av kristallglas, arsenik användes som luttringsmedel vid framställning av soda- och kristallglas medan kadmium ingick som bas i olika färgämnen. Även antimon, barium, bor och fluor samt ett flertal tungmetaller användes vid glastillverkningen. Som i de flesta industriella verksamheter genererades även avfall och restprodukter – avfall som vid de flesta glasbruk deponerades i anslutning till byggnaderna och huvudsakligen bestod av glaskross, råvaruspill, sliperiavfall och kemikalierester. Ibland användes även rester från glastillverkningen för fyllning vid utbyggnad av nya markområden intill bruken. I undersökningar av glasbruksområden har förhöjda halter av metaller påträffats i anslutning till bruksmark, deponier, grundvatten och ytvatten.

Glasriket

Det vi till vardags kallar Glasriket består idag av de fyra kommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge i Småland. Bruken i Glasriket har gamla anor och flertalet av de idag verksamma bruken etablerades redan på 1800-talet. Branschen har alltsedan starten haft en central roll i samhället och samhällsutvecklingen, inte minst för turistnäringen i regionen. Idag finns endast ett fåtal aktiva bruk kvar samt ett antal studiohyttor och liknande verksamheter.

Glasbruk utanför Glasriket

Även utanför det område som kallas Glasriket har hyttor legat, bland annat i Björkhult och Ruda i Högsby kommun. Läs om de projekten under genomfört arbete.

Projekt och åtgärder

Flera projekt har bedrivits och bedrivs för att kartlägga föroreningssituationen vid glasbruken och åtgärda dessa där behov finns. Åtgärder som vidtagits är att glasbruken i Flygsfors, Gadderås och Alsterbro har försetts med inhägnader för att minska de akuta riskerna med att det finns höga halter arsenik i marken.

Aktuellt läge

Länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län har tillsammans med respektive regionförbund och de fyra kommunerna i Glasriket inlett ett samarbete för att gemensamt söka lösningar på föroreningssituationen vid glasbruken. Genom samarbetet är tanken att en miljösanering av Glasriket kan ske både snabbare och mer kostnadseffektivt jämfört med att varje förorenat område saneras var för sig, det finns stora samordningsvinster att göra. Av ca 100 inventerade glasbruksobjekt beräknas ett 50-tal vara i stort behov av att åtgärdas. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har åtagit sig att leda detta arbete som huvudman för de fyra kommunerna. Projektet benämns "Sanering av glasbruk – ett samverkansprojekt i glasrikekommunerna". Mer information finns på SGUs webbsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Våren 2016 slutrapporterades huvudstudier vid glasbruken i Gadderås (i Nybro kommun) och Björkå (i Uppvidinge kommun) med SGU som huvudman. Gadderås glasbruk har beviljats bidrag för åtgärder under 2018 och 2019. Under våren 2018 kommer huvudstudier för glasbruken i Flerohopp (i Nybro kommun) och Älghult (i Uppvidinge kommun) att slutredovisas och samtidigt pågår huvudstudie vid Alsterbro glasbruk och förstudie vid Smålandshyttan (i Nybro respektive Emmaboda kommun). Parallellt med dessa huvudstudier har utredningar om avfallshantering m.m. att gjorts. Frågor om ansvarsförhållanden, tillsyn etc. hanteras av de två länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län samt de fyra kommunerna.

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Glasbruksprojektet var ett samarbetsprojekt som genomfördes mellan länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län med syfte att kartlägga föroreningssituationen vid glasbruken inom Glasriket. Projektet är avslutat och omfattande dokumentation finns.

Bakgrund

Glasbruksprojektet hade sin grund i den inventering av glasindustrin som genomfördes som ett samarbetsprojekt under åren 1999-2000. Resultatet av inventeringen ledde till att ett stort antal glasbruk riskklassades. Under 2002-2003 genomfördes en metodikstudie vid fem glasbruk i länen som visade hur åtgärdsutredningar och riskbedömningar kan genomföras. Glasbruksprojektet omfattade utredningar av totalt 25 glasbruksområden, varav 14 i Kalmar län och 11 i Kronobergs län. Dessutom undersöktes sedimentföroreningar i sex åar/vattendrag i anslutning till bruken.

Syfte

Glasbruksprojektets syfte var att ta fram underlag för att översiktligt avgränsa och beräkna mängden föroreningar i mark och sediment vid glasbruken, bedöma hälso- och miljörisker samt att klargöra vilket åtgärdsbehov som finns och vilka efterbehandlingsåtgärder som kan vidtas m.m. Arbetena har genomförts i 2 etapper under åren 2006-2007.

Dokumentation och resultat

Glasbruksprojektet är avslutat och en omfattande dokumentation av projektets genomförande och resultat finns tillgänglig i form av en slutrapport, en syntesrapport som sammanfattar resultaten av de olika undersökningarna samt individuella rapporter för varje undersökt objekt, totalt 34 rapporter. Till dessa har också lagts de tidigare genomförda metodikstudierna som fungerat som underlagsrapporter i projektet.

Sammanfattningsvis har projektet kommit fram till att det finns totalt ca 420 000 kubikmeter förorenade massor vid de undersökta glasbruksområdena, innehållande ca 420 ton arsenik, 27 ton kadmium och 3 000 ton bly. Modifierade laktester som genomförts i projektet har bland annat visat att en mycket hög andel av föroreningarna är ”biotillgängliga” vilket styrker tidigare bedömningar att hälsorisker kan uppkomma vid vistelse inom förorenade områden. En beräkning av spridning av föroreningar visar att det årligen tillförs ca 44 kg arsenik, 12 kg kadmium och 165 kg bly till åarna från de förorenade områdena.

 

Mer information

Dokumentation inom Glasbruksprojektet

Länsstyrelsen Kalmar län publicerar rapporterna som tagits fram inom projektet. Författarna till rapporterna svarar själva för innehållet.
Samtliga rapporter (pdf-format) öppnas i nytt fönster.

 

Slutrapporten

Höglund L. O., Fanger G. och Yesilova H. (2007): Slutrapport – Glasbruksprojektet 2006-2007, Kemakta Konsult AB, 2007-12-10. (3924 kb)

Syntesrapport

Höglund L. O., Fanger G. och Yesilova H. (2007): Syntesrapport Etapp 1 – Resultat och tolkningar från undersökningar av 25 glasbruksobjekt och 6 glasbruksåar, Kemakta Konsult AB, 2007-06-04. (7767 kb)

Höglund L. O. (2007): Utdrag ur Syntesrapport - Föroreningssituation - Jämförelser med haltgräns för akuttoxicitet, Kemakta Konsult AB, Reviderad 2007-05-07. (373 kb)

Delrapporter: Sedimentundersökningar av vattendrag

Davidsson T.  och Holmström K. (2007): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Alsterån (Objekt: 25 Älghults Glasbruk, 22 Alsterfors Glasbruk, 7 Alsterbro glasbruk, 18 Björkå glasbruk), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2007-11-10. (2333 kb)

Davidsson T.  och Holmström K. (2006): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Hagbyån (Objekt: 1 Boda glasbruk, 2 Boda glasbruksdeponi), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2006-10-26. (1728 kb)

Davidsson T.  och Holmström K. (2007): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Ljungbyån (Objekt: 12 Målerås glasbruk, 11 Gullaskruvs glasbruk, 13 Orrefors glasbruk, 9 Flygsfors glasbruk, 8 Flerohopps fd glasbruk, 10 Gadderås glasbruk, 14 Pukebergs glasbruk), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2007-12-10. (9928 kb)

Davidsson T.  och Holmström K. (2007): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Lyckebyån (Objekt: 16 Kosta Glasbruk, 21 Transjö Glasbruk, 4 Åfors glasbruk, 5 Åfors deponi, 3 Johansfors glasbruk, 6 Emmaboda glasverk och 19 Skrufs glasbruk), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2007-12-10. (4064 kb)

Davidsson T.  och Holmström K. (2007): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Mörrumsån (Objekt: 23 Lindshammars Glasbruk, 24 Rosdala glasbruk), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2007-12-10. (10539 kb)

Davidsson T.  och Holmström K. (2007): Glasbruksprojektet – Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar – Ronnebyån (Objekt: 17 Kosta glasbruk med deponi, 15 Bergdala glasbruk, 20 Strömbergshyttans glasbruk med deponi), Ekologgruppen i Landskrona AB, 2007-12-10. (9294 kb)

Delrapporter: Miljötekniska undersökningar av glasbruk

Ungvari L. , Olofsson J., Sandberg L. och Jansson H. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 07 Alsterbro Glasbruk etapp 1, Swepro Project Management AB, 2006-11-23. (1706 kb)

Werkelin D. och Gustavsson S., (2006): PM – Miljötekniska undersökningar Objekt 07 Alsterbro etapp 1 kompletteringar, Nybro kommun, Kalmar Län, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, 2007-01-31. (2648 kb)

Håkansson K. och Ländell M. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 22 Alsterfors etapp 1, Geo Innova AB, Reviderad 2006-12-13. (9242 kb)

Håkansson K., Gustavsson S., Ländell M. och Werkelin D. (2007): Miljötekniska undersökningar Objekt 22 Alsterfors glasbruk och deponi etapp 2, Geo Innova AB, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, Reviderad 2007-12-10. (3342 kb)

Werkelin D. och Gustavsson S., (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 01 (glasbruk) och 02 (deponi) Boda Glasbruk och Deponi etapp 1, Emmaboda, Kalmar Län, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, 2006-12-12. (1950 kb)

Håkansson K. och Ländell M. (2007): PM – Miljötekniska undersökningar Objekt 02 Boda glasbruksdeponi etapp 1, kompletterande undersökningar, Geo Innova AB, 2007-05-04. (4621 kb)

Werkelin D. och Gustavsson S., (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 06 Emmaboda Glasverk etapp 1, Emmaboda. Kalmar Län, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, 2006-11-20. (2426 kb)

Ungvari L. , Olofsson J., Sandberg L. och Jansson H. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 08 Flerohopp Glasbruk etapp 1, Swepro Project Management AB, 2006-11-23. (2222 kb)

Ungvari L. , Olofsson J., Sandberg L. och Jansson H. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 09 Flygsfors Glasbruk etapp 1, Swepro Project Management AB, 2006-11-23. (2866 kb)

Håkansson K., Gustavsson S., Ländell M. och Werkelin D. (2007): Miljötekniska undersökningar Objekt 09 Flygsfors glasbruk och deponi etapp 2, Geo Innova AB, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, Reviderad 2007-12-10. (1069 kb)

Ungvari L. , Olofsson J., Sandberg L. och Jansson H. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 10 Gadderås etapp 1, Swepro Project Management AB, 2006-11-23. (3451 kb)

Håkansson K., Gustavsson S., Ländell M. och Werkelin D. (2007): Miljötekniska undersökningar Objekt 10 Gadderås glasbruk och deponi etapp 2, Geo Innova AB, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, Reviderad 2007-12-10.

Bergelin A., Jansson M., Tapper M. och Bylin S. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 11 Gullaskruv etapp 1, Geosigma AB, Version 1.1, 2006-10-05. (1676 kb)

Werkelin D. och Gustavsson S., (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 03 Johansfors Glasbruk etapp 1, Emmaboda, Kalmar Län, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, 2006-11-20. (1474 kb)

Håkansson K. och Ländell M. (2007): PM – Miljötekniska undersökningar Objekt 03 Johansfors glasbruk etapp 1, Kompletterande undersökningar, Geo Innova AB, 2007-05-04. (5669 kb)

Håkansson K. och Ländell M. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 16-17 Kosta glasbruk och glasdeponi etapp 1, Geo Innova AB, 2006-12-13. (8020 kb)

Bergelin A., Jansson M., Tapper M. och Bylin S. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 23 Lindshammar etapp 1, Geosigma AB, Version 1.1, 2006-12-29. (2608 kb)

Bergelin A., Jansson M., Tapper M. och Bylin S. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 13 Orrefors etapp 1, Geosigma AB, Version 1.1, 2006-11-06. (1388 kb)

Werkelin D. och Gustavsson S., (2006): PM – Miljötekniska undersökningar Objekt 13 Orrefors etapp 1, kompletteringar, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, 2007-01-31. (1238 kb)

Bergelin A., Jansson M., Tapper M. och Bylin S. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 24 Rosdala etapp 1, Geosigma AB, Version 1.1, 2006-12-18. (1599 kb)

Palm J. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 19 Skrufs Glasbruk och deponi etapp 1, FB Engineering AB, 2006-10-20. (4859 kb)

Nimark S. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 20 Strömbergshyttans glasbruk och deponi etapp 1, FB Engineering AB, 2006-10-20. (9265 kb)

Håkansson K., Gustavsson S., Ländell M. och Werkelin D. (2007): Miljötekniska undersökningar  Objekt 20 Strömbergshyttan glasbruk och glasbruksdeponi etapp 2, Geo Innova AB, AB PentaCon och WSP Samhällsbyggnad AB, Reviderad 2007-12-10. (589 kb)

Nimark S. och Palm J. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 21 Transjö Glasbruk etapp 1, FB Engineering AB, 2006-10-20. (8368 kb)

Håkansson K. och Ländell M. (2006): Miljötekniska undersökningar Objekt 25 Älghult etapp 1, Geo Innova AB, Reviderad 2006-12-12. (5063 kb)

Förstudierapporter

Länsstyrelsen Kronoberg: Inventering av förorenade områden enligt MIFO fas 1, glasbruk i Kalmar och Kronobergs län. Meddelande 2001:01 (354 kb)

Fanger G., Höglund L-O., Jones C., Svensson H. (2003): Undersökning och fördjupad riskbedömning av fem glasbruk i Kalmar och Kronobergs län samt förslag på generell metodik för riskbedömning vid glasbruken. Kemakta Konsult AB, reviderad 2004-05-11. (12747 kb)

Holmström H., Elander P. (2003): Åtgärdsutredning med inriktning på metodutveckling för glasbruk. Envipro, reviderad 2004-04-27. (905 kb)

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

Det pågår forskning och studier kring förekomsten av metaller runt glasbruk och vilka risker det kan föra med sig för boende i närheten.

De resultat som hittills framkommit genom det arbete som Linnéuniversitetet och Arbets- och Miljömedicin i Linköping och Lund gjort, indikerar vissa förhöjda cancerrisker för glasbruksarbetare och boende kring glasbruk. Informationen föranleder ett behov av att vidta försiktighetsåtgärder i väntan på forskningsresultat.

Det som lett till dagens förhöjda cancerrisker behöver inte göra det i framtiden. Detta ska forskningen försöka ge svar på och även risken med att utveckla andra folkhälsosjukdomar. Men eftersom det rör sig om metaller som är skadliga för hälsan, finns det anledning att redan nu göra vad man kan för att minska sin exponering.

  • Föroreningarna och deras effekter beror på gamla utsläpp och inte på dagens industri.
  • Långsiktigt arbete pågår för att åtgärda gamla miljöföroreningar.
  • Det är inte farligt att gå på förorenad mark. Turister och tillfälliga besökare påverkas generellt inte av metallföroreningarna, eftersom de inte har exponerats under lång tid.
  • För att man ska påverkas negativt av metallföroreningar, måste man ha fått i sig metallerna på något sätt under lång tid, exempelvis kan det vara genom förorenat brunnsvatten, förhöjda metallhalter i grönsaker, bär, svamp, arbete med metaller, inandning osv. Forskning pågår för att närmare studera vilka exponeringsvägar som har störst betydelse och vilka effekter som kan kopplas till exponeringen.
  • Grönsaker, frukt och bär som har odlats i befintlig trädgårdsjord kan innehålla förhöjda metallhalter.
  • Även om metallhalterna i grönsaker, frukt och bär skulle ha varit förhöjda, så måste man ha ätit av dem kontinuerligt under lång tid för att eventuella negativa effekter ska uppstå. Det är inte farligt att äta dem någon gång ibland.


Har man redan fått i sig förhöjda metallhalter, går det inte att åtgärda idag, men vill man fortsätta att odla och även minska risken att få i sig ännu mer metaller finns här några enkla råd:

Vad ska du göra själv om du bor nära ett glasbruksområde?PDF


Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

För att få en ekonomiskt och miljömässigt bästa åtgärden vid sanering av glasbruk är avfallsfrågan av central betydelse. Av den anledningen har ett antal studier utförts med finansiering både från Glasrikeuppdraget som pågick mellan 2014-2017 och från Naturvårdsverket. SGU har varit huvudman för arbetet.

Det uppskattas finnas ca 1 000 000 kubikmeter förorenade massor vid 50 glasbruk i glasriket. För att hantera dessa massor på resursbesparande och kostnadseffektivt sätt är det viktigt att utreda vilka möjligheter som finns för avfallshanteringen. Av den anledningen har ett antal studier genomförts avseende sortering och behandling. Fler frågor återstår och det pågår parallellt flera forskningsprojekt vid sidan av det arbete som finansierats med statliga medel från Naturvårdsverket.

Sveriges geologiska underökning slutredovisade projektet våren 2018. Resultatet blev rapporten Slutrapport Glasavfall i glasriketPDF.


Glaskross vid Alsterbo glasbruk Foto: David Lokrantz

Glaskross vid Alsterbo glasbruk Foto: David Lokrantz

Kontakt: David Lokrantz
Telefon: 010-2238589

E-post till David Lokrantz

 

Tillsynsvägledning

Länsstyrelsen har en roll som regional samordnare och en prioriterande roll gentemot övriga aktörer inom efterbehandlingsområdet. Länsstyrelsen ser rådgivning och övrig vägledning om förorenade områden och efterbehandling av dessa som en mycket viktig uppgift. Har du frågor om förorenade områden så tveka inte att höra av dig, kontaktuppgifter till oss finns längst ner på sidan.

 

WMS-tjänst

För den som vill använda kartlager i eget system finns i Geodatakatalogen en WMS-tjänst (visningstjänst) över förorenade områden. På sidan finns också en sammanfattning av datamängden samt metadata.

LST Miljödata (WMS-tjänst)länk till annan webbplats

Kontakt