Hamlingsturné i dagarna tre!

Under tre dagar i mitten av september genomförde vi inom Ett rikt odlingslandskap en hamlingsturné över ön. Med start i Lummelunda arbetade vi oss igenom Vallstena, Mästerby, Levide, Burs och Havdhem! Ett 30-tal personer mötte upp längs vägen och ett tiotal träd fick ny frisyr.

Tiden för hamlingsturnén valde vi att placera i JAS-perioden, (det vill säga Juli-Augusti-September) då man traditionellt hamlat sina träd. Syftet med hamling, som ju på Gotland benämns klappning, har varit att ta vara på lövet som vinterfoder till djuren. Idag finns i regel inte det behovet, men ute i betesmarker och ängen står en del klappade gamla träd kvar och vittnar om forna tiders bruk och behov.

Varför klappa?

Ett träd som blivit klappat regelbundet (förr ofta med 2-5 års mellanrum) kan bli betydligt, ibland dubbelt så gammalt som ett orört träd. De klappade äldre träden hyser inte bara ett mycket högt kulturvärde (utgör ett så kallat biologiskt kulturarv) utan även mycket höga naturvärden. Det beror på att en rad olika lavar, mossor, svampar och insekter har sin livsmiljö här, liksom ett antal fåglar och fladdermöss. De klappade träden blir allt färre eftersom lövet som foder spelat ut sin roll. Därför kan det vara av stor vikt, och en god kulturgärning, att hålla liv i traditionen att klappa sina träd.

Vilka träd har klappats?

De arter man främst klappat på Gotland genom tiderna är ask, alm och lind. Men man har även klappat andra arter som sälg, asp, björk och lönn. Man har i regel tagit vara på det löv man hade i sitt närområde, och behovet har styrt huruvida man kunde kosta på sig att välja. Kunde man välja så tycks som ovan nämnts valet fallit på ask, alm och lind. Dels är dessa löv smakliga för djuren, dels har trädslagen en fin förmåga att hämta sig och återproducera ny skott och löv.

Under vår lilla Gotlandsturné klappade vi lönn och lind, men främst ask, vilket varit absolut vanligast på ön. Vi valde att inte klappa några almar med hänsyn till att vi har almsjuka att försöka hantera och bekämpa på Gotland.

Här kan du läsa mer om almsjukan:

Almsjukan på Gotland fördubblad visar ny inventering, Skogsstyrelsen Länk till annan webbplats.

Rapportera almsjuka, Skogsstyrelsen Länk till annan webbplats.

Vår hamlingsturné genomfördes inom kompetensutvecklingsprojektet Ett rikt odlingslandskap i samarbete med Skogsstyrelsen, där Ingvar Hansson visade och berättade om det praktiska arbetet. Ingvar Hansson är skogskonsulent till vardags, men framförallt en erfaren ängshävdare, där ju klappning av träd ingår som en del av skötseln.

Ingvar visade hur man går till väga, vad man ska tänka på och påvisade vikten av säkerhetstänk och åtgärder liksom utrustning vid det praktiska arbetet. Vi fick bland annat prova på och uppleva att man kan komma rätt så långt med en manuell stångsåg från marken när man arbetar med mindre träd och grenar.

Inför de här dagarna hade vi också hyrt en rejäl skylift, för att kunna arbeta på ett säkert sätt och nå större träd ordentligt. Att skapa förutsättningar för att kunna arbeta säkert är A och O. En olycka kan ske oerhört fort och vara oerhört farlig, eftersom arbetet oftast sker på en viss höjd, motorsåg används och grenar tenderar att falla lite hur som - om man är en oerfaren sågare. Med den enorma erfarenhet och flinkhet Ingvar besitter med motorsågen, så föll däremot grenarna där han planerat.

Restaureringshamling och nyhamling

Vi ägnade oss åt två olika typer av hamling under dagarna; restaureringshamling och nyhamling.

Restureringshamling innebär att trädet har varit hamlat/klappat sedan tidigare, och att man nu gör om arbetet i ett försök att restaurera det. Ofta har det gått lite för många år för att det ska vara en enkel åtgärd, och det är alltid en risk att trädet inte hämtar sig efter en kraftig klappning då grenarna, det vill säga de kapade ytorna, är och blir för stora. Ju större snittyta (sår) ju större påfrestning för trädet. Men oftast hämtar de sig, och får snarare ny kraft och ökad vitalitet. (Är man osäker och väldigt rädd om sitt träd, bör man ta in hjälp och utlåtande från en expert/arborist.)

Att återklappa och restaureringshamla äldre tidigare klappade träd är en fin gärning för att upprätthålla ett kulturarv! Under våra dagar i fält i de olika socknarna, valde vi att visa på restaureringshamling på ett antal träd, eftersom vi genom Ingvar hade förutsättningarna; kompetensen och utrustningen på plats.

Nyhamling innebär att man väljer ut ett ungt träd som man låter klappa för första gången. Lämplig storlek för nyhamling är ett träd med en stam på cirka 12-15 centimeter i diameter, och med en krona som börjar på cirka 2-2,5 meters höjd.

Vilken höjd?

Högre än cirka 2-2,5 meter är svårhanterat. Förr ville man också freda de nya skotten från betande kor och hästar, varför träden vanligtvis klappades på ungefär denna höjd.

Naturligtvis finns avvikelser på vilken höjd man klappat. På sina håll tycks man ha föredragit att klappa träden på 7-8 meters höjd, och det är spännande att fundera kring varför man valt att ge sig upp på den halsbrytande höjden i forna tider (utan skylift). Ville man ha en hög krona för vandrande skugga i änget? Ville man upp ovanför hasslarna för att se till att det klappade trädet skulle få sitt ljus? (Eller hade man giraffer på efterbete?)

Vid ALL klappning är solljus helt avgörande! Det nyklappade trädet får absolut inte stå skuggigt, då kommer det att dö. Ska du klappa ett träd, måste du se till att andra träd inte står för nära och skuggar. Detta gäller för både unga nyhamlade träd och för äldre restaureringshamlade.

När man väl har klappat sina träd kan man framgent ägna sig åt en enklare skötselklappning, det vill säga att med ganska liten arbetsinsats klappa sina träd var tredje till femte år. Till detta behövs knappt varken motorsåg eller skylift, om höjden hamnat på cirka 2-3 meter. Och visst skulle lövet bli uppskattat hos djuren! Antingen färskt eller om man vill göra som förr; hänga upp i kärvar på tork till vinterhalvåret.

Syftet med de här dagarna och turnén över ön, var att inspirera och visa på det praktiska arbetet (och säkerheten!) för att få fler markägare och ängshävdare att fortsätta, eller vilja börja, klappa några av sina träd. Eftersom det även finns ersättning från Naturvårdsverket att söka för hamling av träd, så ville vi berätta om det, och uppmuntra gotlänningarna att söka. Ansökningsperioden kommer att öppna igen under februari 2027, och här kan man läsa mer om ersättningarna:

Ersättning för slåtter- och betesmark och hamlade träd

Tack till alla som kom och delade erfarenheter och klokskaper, och särskilt tack till alla hugade hävdare som värnar och upprätthåller vårt kulturarv i skötseln av de gotländska ängena!

Denna aktivitet finansierades genom "Ett rikt odlingslandskap", med medel från EU och svenska staten genom den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken.