Garda Majbacken

Majbacken Foto: Alicia Bristulf

På Gotland finns det gott om gravrösen, men desto färre gravhögar. Majbacken hyser en av Gotlands få storhögar.

Vad är då skillnaden mellan ett gravröse och en gravhög? Enkelt förklarat så har en gravhög vanligen ett kärnröse som är täckt med en mantel av jord/sand eller torv. Det tunna jordlagret på Gotland är en förklaring till varför gravhögar är underrepresenterade i förhållande till gravrösen och stensättningar. Storhögar förekommer under bronsålder och järnålder. Arkeologiskt ska en hög ha en diameter över 20 meter för att kallas storhög. Sveriges kanske mest kända storhögar är Uppsala högar.

Högarnas konstruktion ger ibland goda förutsättningar för bevarandet av graven och gravgodset, särskilt i de fall den avlidne inte bränts. Danska utgrävningar har exempelvis gett oss information om hur bronsåldersmänniskorna var klädda, vilken omsorg man lagt ned på den döde, vilka gåvor som fått följa med i graven och till och med vilka frisyrer den avlidne hade. I Norge har skepp påträffats bevarade i storhögar från vikingatiden, exempelvis Osebergaskeppet.

Storhögar har ofta mycket strategiska lägen, utmed kommunikationsleder och med god exponering i det samtida landskapet. De har utgjort en markering för dem som färdats i trakten. Det är inte ovanligt att naturliga höjdryggar och markförhöjningar utnyttjats för att bygga upp gravhögen, då man inte behövt använda lika mycket jordmassor som i flack terräng för att skapa en känsla av monumentalitet. Storhögen vid Majbacken är relativt modest i sammanhanget med sina ca 30 meter i diameter och en höjd på 3,5 meter.

I en halvcirkel runt högen ligger låga gravar från järnåldern. Under järnåldern var det vanligt att den avlidne brändes innan gravsättningen.