Ala Fjäle

Det är många hundra år sedan någon bodde på gården i Fjäle. Gården ödelades i slutet av 1300-talet. Efter arkeologiska utgrävningar har en rekonstruktion av en medeltida gård byggts upp på platsen, med boningshus och fähus. Välkommen in!

Isolerat bland barrskogen finns rester kvar från järnålder och medeltid. Här finns gravfält, husgrunder, brunnar och stenvastar och än kan du skönja odlingsmarken som låg nedanför klinten. Under vår och sommar förvandlas landskapet till en vacker sommaräng.

Byggnaderna

Byggnadstekniken förändrades från järnålderns stengrundshus med ag- eller torvtak till att under yngre järnålder/medeltid ersättas av trähus med bärande stolpar i vägglinjen.
Den äldsta bebyggelsen inom området bestod av ett par hus, varav ett är väl synligt idag. Det är cirka 8 x 22 meter stort och hade ag- eller torvtak, vilande på meterhög stengrund och på två rader inre stolpar, nedsatta i marken.

Under yngre järnåldern utgjordes bebyggelsen av många byggnader, till exempel bostadshus, fähus, lada och kanske smedja eller brygghus. Vatten hämtade man från minst en stensatt brunn.

Bostadshusen under medeltid var som regel indelade i en förstuga och innanför denna ett bostadsrum med eldstad och bakugn. Vid denna tid byggdes husen i skiftesverk, så kallade bulhus, med horisontellt liggande väggplankor infogade i stolpar nedsatta i marken.

Människorna i gravarna

De döda begravdes inom gårdens marker för att efter kristendomens införande under 1000-talet fortsättningsvis begravas på Ala kyrkogård. På Fjälebornas gravfält har närmare 100 gravar, fördelade på tre gravfält, påträffats. De människor som begravdes här har gravlagts under perioden 500-1050 e.Kr.

Under äldre järnåldern var det vanligt att man brände sina döda. Urnan med aska lades ned tillsammans med rika gravgåvor. Under yngre järnåldern begravdes de döda ofta obrända. Kvinnorna begravdes med sina rika smyckeuppsättningar i form av spännen, pärlor, hängen och med praktiska föremål som nycklar och knivar. Männen fick med sig redskap och ibland vapen som yxa, spjut, svärd och pilbåge.

Vid sidan av gårdsfolkets gravar påträffades några fyndfattiga gravar. Dessa tolkades som fattig- eller trälgravar, även om bakgrunden inte är helt säkerställd.

Historien om Fjälebysen

Det yngsta bostadshuset inom Fjäleområdet kallades enligt gamla lantmäterikartor för ”Fiähle Büsses huus”.

Vid Fjäle bodde en stursk storbonde. Han hade avtalat med prästen att denne inte fick börja sin predikan förrän Fjälebonden anlänt till kyrkan. En söndag var han försenad och prästen startade predikan. Då bonden anlände till kyrkan blev han så arg att han slog ihjäl prästen, varpå församlingsborna blev förgrymmade och slog ihjäl Fjälebonden.

Biologiskt och immateriellt kulturarv

Området är idag ett naturreservat. Att det finns så höga biologiska värden vid Fjäle hänger ihop med hur människorna i alla tider har brukat och använt naturen på platsen, det så kallade biologiska kulturarvet.

De biologiska värdena kan berätta om vilken traditionell skötsel som bedrivits och som skapat förutsättningar för att en rik biologisk mångfald utvecklats. Det biologiska kulturarvet länkar samman historia och biologi, hur människan använt naturen. Kan vi se spåren efter biologiskt kulturarv blir platsen framför oss rik på berättelser.

Immateriellt kulturarv är spåren efter traditionell kunskap, berättelser och hantverk som människorna lämnat i landskapet och som hänger ihop med det materiella kulturarvet. Sägnen om Fjälebonden är ett sådant exempel. Denna typ av sägen har inte enbart berättats här utan liknande sägner finns i andra socknar.

Bra att veta för dig som är besökare

• Det är inte tillåtet att sova över i husen eller att elda i eldstaden.
• Från parkeringen till den rekonstruerade gården leder en stig, cirka 300 meter lång. Stätta behöver passeras.
• Fjäle är en del av naturreservatet Fjälängar. Information om naturreservatet och föreskrifter. Öppnas i nytt fönster.
• Det betar lamm i reservatet.