Riksdagsmans

Det främsta sättet att visa sin framgång har i alla tider varit att uppföra ståtliga byggnader. Tydligare exempel på detta än Riksdagsmans är svåra att hitta.

Fram till år 1884 fanns på samma plats en gammal släktgård av traditionell nordsvensk typ med en kringbyggd gårdsplan och ett stort antal uthus för alla tänkbara funktioner. Men för gårdens ägare, riksdagsmannen Anders Göransson, var detta inte fint nog. Han ville ha en modern och påkostad bostad som stack ut mot byns röda timmerhus.

Riksdagsmans heter en gård i Åsens by i Ovansjö. Den har fått sitt namn efter riksdagsmannen Anders Göransson som levde där vid 1800-talets slut. 1884 lät han riva den gamla släktgården Per-Ers, vilken gått i arv inom släkten sedan 1640-talet. Familjen Göransson hade, då Anders Göransson blev riksdagsman, länge varit väl ansedda i bygden med förtroendeuppdrag som nämndemän och kyrkvärdar. De hade även drivit ett gästgiveri fram till början av 1800-talet.

Gården och omgivningen

Förebilden till bygget hämtades bland landets herrgårdar och för att synas skulle huset ligga fritt och målas i ljusa oljefärger. Dess placering, i södra spetsen av Åsens by, låg endast några hundra meter från sockencentrum vid Ovansjö kyrka. I närheten fanns också prästgården och Kungsgårdens herrgård. Till skillnad från den som revs fick den nya gården en stor, fritt liggande ladugård med plats för allt vad som krävdes inom jordbruket. Bostadshuset kostades i sin tur på med snickerier, kakelugnar och tapeter av absolut senaste snitt. I källaren, som byggdes av slaggsten, återanvändes bland annat den gamla entrédörren och en äldre, grönglaserad kakelugn.

Olyckligtvis krävde den nya riksvägen att ladugården revs år 1987, men bostadshuset är desto bättre bevarat. I ett par rum hänger till och med originaltapeterna kvar jämte snickerier med den ursprungliga, snart 130 år gamla färgsättningen.

Arkitekturen

På den gamla gårdens plats byggdes den nya mangårdsbyggnaden upp, samt en tillhörande ekonomilänga. Bostadshuset utformades för att vara värdigt en riksdagsman, stort och ståtligt. Det står i en sluttning, med en och en halv våning på entrésidan och två och en halv mot trädgården. Källarvåningen är murad i den för bergsmanstrakter vanliga slaggstenen. I övrigt är det ett timmerhus som klätts med liggande och stående fasspontpanel, en fasadtyp som är mycket tidstypisk.

Huvudentrén försågs med en glasveranda med utsökt snickeridekor. Snickerierna är idag målade i rött och grönt - som djärvt kontrasterar mot den i övrigt gräddvita fasaden. Även våningsband, takfotslist och fönstersnickerier tar upp det röda och gröna. Färgsättningen härrör från en renovering som gården genomgick på 1920-talet. Idag finns tyvärr inte ekonomibyggnaden kvar, den revs vid omläggningen av riksväg 80 förbi Kungsgårdens samhälle 1987.

Mangårdsbyggnaden har en sexdelad plan, en plan som först uppstått vid de karolinska herrgårdarna och under 1800-talet spred sig till det vanliga bostadsbyggandet. Då man, som i Riksdagsmans fall, ville manifestera Anders Göranssons nya position och betydelse i samhället i det nya huset, var det naturligt att välja en sexrumsplan.

I bottenvåningen finns förutom en stilig sal med originaltapeter i lyxutförande, även kök och flera kammare. Inredningen är välbevarad och av hög kvalitet i hela huset. I salen samt en intilliggande kammare, även den med originaltapeter från byggnadsåret 1884, finns snickerier och pardörrar i ursprunglig färgsättning. Även i övrigt finns de ursprungliga snickerierna och kakelugnarna kvar. Både i vindsvåningen och i källaren kan man se byggnadsdetaljer från den gamla gården, vilka återanvändes i nybygget. Bland annat finns där en kakelugn i gustaviansk stil med flytande grön glasyr.

Skyddsföreskrifter för Riksdagsmans

Skyddsområdet omfattar hela fastigheten Åsen 1:87.

Skyddsföreskrifterna gäller mangårdsbyggnaden.

1. Byggnaden får inte rivas, flyttas, byggas om eller på annat sätt förändras till sin exteriör.
2. Ändring av byggnadens rumsindelning får inte göras.
3. Ursprunglig fast inredning såsom listverk, dörrar, foder, eldstäder etcetera får inte förändras eller tas bort utan länsstyrelsens tillstånd. I salen och den kammaren som ligger direkt söder om den får tapeter inte tas bort, klistras över eller på annat sätt förändras. I dessa rum ska eventuell ommålning av snickerier göras med oförändrad färgsättning och utföras på ett sätt som godkänts av länsstyrelsen.
4. Byggnaden ska underhållas så att den inte förfaller. Vård och undehållsarbeten ska ske i samråd med länsstyrelsen och utföras med sådana material och metoder att det kulturhistoriska värdet inte minskar.
5. Skyddsområdet ska hållas i sånt skick att byggnadens karaktär och utseende inte förvanskas. För uppförande av ytterligare byggnader inom skyddsområdet krävs länsstyrelsens tillstånd.