Hotade djur och växter

Hotade djur, växter och svampar kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. Vissa arter är så hotade att det skyddet inte räcker, för dessa arter finns speciella åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med runt 150 åtgärdsprogram, för ungefär 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder, som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning, för att överleva. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen. 

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Åtgärdsprogram som berör Dalarnas län

I Dalarna finns cirka 1000 rödlistade arter och av dom är det ett 100-tal arter som berörs av något åtgärdsprogram (ÅGP). Dessa arter behandlas i cirka 50 olika program där Länsstyrelsen i Dalarna arbetar aktivt med drygt hälften av dessa.

För åtta av dem har Länsstyrelsen Dalarna ett nationellt ansvar. Det gäller för elfenbenslav, jättesköldlav, lavar på kulturved, kalktallskog, långt broktagel, rödlistade fjälltaggsvampar, strandskinnlav och rikkärr. I listan nedan är dessa åtta markerade.

Foto i bildspelet ovan: Länsstyrelsen i Dalarnas län.

Här nedan listas de åtgärdsprogram som vi arbetar med på Länsstyrelsen i Dalarna. Bakom varje program syns vilka vi har nationellt ansvar för samt vilken avdelning som har ansvar, natur = avdelningen för naturvård eller miljö = avdelningen för miljö och samhällsplanering.

Till en del av dem presenterar vi lite mer information om vad som har gjorts på länet. Klicka på plustecknet för att läsa mer.

  • Björklevande skalbaggar i Norrland (natur)
  • Dvärglåsbräken samt låsbräknar i hävdade marker (natur)

Elfenbenslav är rödlistad i hotkategorin EN - starkt hotad, och har tidigare bara hittats på ett 10-tal lokaler i landet.

Närbild på en grågrön lav

Foto: Länsstyrelsen i Dalarna

Elfenbenslaven växer på platser som inte varit särskilt uppmärksammade av naturvårdare under de senaste årtiondena. Många av de bergbranter som den förekommer på har sällan eller aldrig besökts av lavkännare. Det gör att kunskapen om laven och dess växtplatser är begränsad.

Elfenbenslav växer på mossiga klippor och klippblock i bergbranter skuggade av träd eller sällan på basen av lövträd. Hög och jämn luftfuktighet liksom skydd mot direkt solljus är uppenbarligen mycket viktigt men den finns inte i djup skugga.

Länsstyrelsens inventeringsrapport om elefensbenslavlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Åtgärdsprogram för elfenbenslav på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

Flodpärlmusslan är rödlistad i hotkategorin EN - starkt hotad och förekommer i hela länet i ett 60-tal vattendrag

Närbild på en grågrön lav

Foto: Länsstyrelsen i Dalarna

Flodpärlmusslan är en mycket långlivad art och det äldsta exemplaret som påträffats hittades i Görjeån i Norrbotten och var hela 280 år gammal. Flodpärlmusslan är därmed en av de mest långlivade djur man känner till.

Flodpärlmusslans larver (så kallade glochidielarver) fäster på öring- eller laxyngels gälar där de under en period av 9-11 månader utvecklas till en mussla. När musslan släpper från värdfisken har den uppnått en storlek av 0,4 mm. Ett vuxet exemplar av flodpärlmussla kan uppnå en längd av omkring 16 cm.

Vattenkraftsutbyggnad, vattenregleringar och föroreningar har reducerat populationerna kraftigt i södra och mellersta Sverige under de senaste 100 åren och reproduktion sker enbart i ca 1/3 av kvarvarande vattendrag.

Länsstyrelsen arbetar med övervakning av länets bestånd samt åtgärder för att förbättra levnadsmiljöerna för de kvarvarande bestånden.

Musselportalen länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Information om flodpärlmussla på Artfaktas hemsidalänk till annan webbplats

Åtgärdsprogram för flodpärlmussla på Havs- och vattenmyndighetens hemsidalänk till annan webbplats

  • Gentianor i naturliga fodermarker (natur)
  • Hotade arter på asp i Norrland (natur)
  • Hotade lavar på kulturved - nationellt ansvar (natur)

Jättesköldlaven är en av de största bladlavarna i Sverige, men finns på ytterst få platser i landet. I Dalarna har den bara hittats på ett enda ställe i Idre.

Om man ser till hela utbredningsområdet växer jättesköldlaven huvudsakligen på olika slag av lövträd. I Sverige är dock nästan alla kända växtplatser på sten. Detta följer väl ett känt mönster hos barkväxande lavar, att i randen av utbredningsområdet hellre växa på sten.

Skogsbruk och annan markanvändning som kan påverka växtplatserna utgör hot mot arten. För att förbättra situationen för jättesköldlav i Sverige föreslås i åtgärdsprogrammet kartläggning, områdesskydd och information. Arten är hittills bara känd från tre lokaler i Sverige; en i Dalarna, en i Härjedalen och en i Jämtland. Lokalen i Dalarna, i närheten av Idre, är belägen i en kilometerlång smal klyfta med klippor på båda sidor.

Åtgärdsprogram för jättesköldlavlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sveriges vanligaste skog är granskog med blåbärsris. Men det finns andra barrskogar - kalkbarrskogar som ser mycket triviala ut större delen om året men som på hösten fylls av en artrik svampflora. De här skogarna är beroende av kalkrik mark och speciell skötsel.

På Rättviksheden finns tallhedar som växer på kalkrik sedimentmark. Ur en naturvårdares perspektiv ser skogen i första anblick mycket trivial ut. Inga död träd, ingen variation i vare sig trädskikt eller artsammansättning. Kan detta verkligen vara något värd att spara?

Tre åtgärdsprogram framtagna

Kalkbarrskogarna är sällsynta inte bara i Sverige utan i hela EU och ur ett internationellt perspektiv. Flera arter som lever i kalkbarrskogen är rödlistade. Eftersom både miljön och arterna är så ovanliga har Sverige valt att ta fram tre åtgärdsprogram. Ett för kalktallskog och ett vardera för violgubbe respektive rödlistade fjälltaggsvampar.

Åtgärdsprogrammet för kalktallskog gäller för hela landets kalktallskogar, skogar som kan skilja sig en del från varandra. Det finns fem olika huvudtyper av kalktallskogar över landet. Samtliga skogstyper är präglade av naturliga eller kulturbetingade störningsfaktorer i form av t.ex. skogsbete, brand, ras, erosion eller vattenpåverkan som förhindrat tidigare spontana igenväxningsförlopp.

Ett stort hot idag mot kalktallskogarnas biologiska mångfald är att dessa störningsfaktorer upphört i såväl skyddade som oskyddade områden.De allra flesta kalktallskogar är präglade av forna tiders skogsbete och hotas idag främst av spontan igenväxning. Målet med åtgärdsprogrammet är att långsiktigt bevara kalktallskogarnas biologiska mångfald av vegetationstyper och rödlistade arter. Detta kan bara ske genom en landsomfattande satsning på naturvårdande skötsel och restaurering av dessa livsmiljöer.

Kalktallskogen i Dalarna hör till kategori "Tallskogar på kalkrik sand- och grusmark", vilket är en mycket ovanlig biotop. Vegetationen i dessa skogar är vanligen örtfattig. Här kan dock uppträda vissa arter som visar på kalk i marken, så som tallört, ryl eller nattviol. Svampfloran däremot, kan vara mycket rik med inslag av många kalkgynnade arter. Exempel på några sådana syns på bilderna ovan: druvfingersvamp, smultronkantarell (luktar smultron!) och lammticka.

Åtgärdsprogram för kalktallskogar på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Långt broktagel är en mycket sällsynt lav som främst finns i höjdlägesskogar i kontinentalt klimat. Arten finns bara i Värmland och Dalarna.

Länsstyrelsens rapport om långt broktagel i Dalarnalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

  • Mosippa (natur)
  • Ortolansparv (natur)
Närbild på en fjäril i ett kärr

Foto: Länsstyrelsen i Dalarna

Rikkärr är mineralrika myrar som hyser många hotade arter. Miljön i rikkärren har påverkats av dikning, upphörd hävd och övergödning. Nu måste man försöka att restaurera och sköta om dessa artrika biotoper.

Nationell träff i Dalarna februari 2020

I februari 2020 höll Länsstyrelsen i Dalarna i en nationell träff om hur vi ska arbeta med åtgärdsprogrammet för rikkärr. Bland annat diskuterades hur den skötselmanual som håller på att tas fram, ska utformas.

Olika åtgärder presenterades även från de olika länen och diskussioner fördes om vilka av dem som ger bäst resultat.

Åtgärdsprogram för rikkärr på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

I Sverige förekommer 13 arter fjälltaggsvampar. Av dessa är så många som nio rödlistade och alltså hotade.

Det främsta hotet mot dessa svampar är skogsavverkning. Andra hot är t.ex. igenväxning som resulterar i allt tjockare humustäcken. Även en ökad näringstillförsel i skogsmarken utgör ett hot. De flesta fjälltaggsvampar är knutna till kalkbarrskogar och sandbarrskogar. Många taggsvampsskogar utgör ”hotspots” med en rik och koncentrerad mångfald även av andra sällsynta och hotade svampar.

Åtgärdsprogram för rödlistade taggsvampar på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Det finns tre ödlearter i Sverige, sandödlan, skogsödlan och den benlösa kopparödlan. Skogsödlan är vanlig och förekommer i nästan hela landet, men sandödlan är mycket sällsynt och finns bara i landets södra halva.

Sandödlan kännetecknas av att den är större och mycket kraftigare byggd än skogsödlan. Hanen har gröna sidor, vilket skiljer den från honan, som i likhet med skogsödlan är ljusbrun. En sandödlehona kan därför förväxlas med en skogsödla även om de två arterna är olika tecknade.        

Närbild på en grönbrun ödla

Vad sandödlan äter...

Sandödlan behöver både öppen solexponerad sand för att kunna lägga sina ägg, och ymnig hedartad ört- och risvegetation, för att kunna födosöka utan att exponeras för sina fiender (kråkor, grävlingar, tamkatter etc.). Födan utgörs framförallt av insekter och spindlar.

... och var den bor

Sandödlan hör vanligtvis hemma på sydligare breddgrader än Dalarna, men på de fossila flygsandfälten kring Mora och Orsa finns det några små populationer. Dessa är i dag helt isolerade och utgör ett levande fornminne från värmeperioden för 6000 år sedan. Då var klimatet mer gynnsamt för sandödlan än vad det är i dag. Förekomsterna i Dalarna är kanske de nordligaste i världen, och det är mer än 15 mil till de närmaste populationerna i Värmland.

Sandödlans aktivitetsperiod varar från mitten av april till mitten av september. Under resten av året ligger den i vinterdvala. Parningen äger rum under maj månad och några veckor senare lägger honan sina ägg. Vanligtvis kläcks äggen i augusti.

Inventeringar i Dalarna

Under 2001, 2006 och 2007 inventerades de flygsandsområden i mellersta Dalarna där sandödlan tidigare funnits eller borde kunna finnas. Sandödla påträffades enbart på fem lokaler fördelade på två områden; norr om Mora och i Skattungbyn i Orsa kommun. Resultaten indikerar att sandödlan minskat med mer än 70% i Dalarnas län det senaste 20 åren och på alla lokaler där den nu finns kvar är populationerna mycket sårbara.

Hot mot ödlan är brandbekämpning, igenplantering och vattenreglering

Anledningen till att sandödlan minskat så kraftigt i Dalarna är flera. En anledning är beroendet av ett öppet hedartat landskap med buskar och enstaka träd, ett välutvecklat fältskikt av ljung och örtvegetation samt stora partier med öppen sand. Fältskikt och buskar ger skydd åt ödlorna samt lockar till sig insekter som ödlorna kan äta. Solexponerad öppen sand är viktiga äggläggningsplatser. De stora sandfälten utanför Mora och Orsa har under årtusendens gång erbjudit dessa miljöer tack vare att återkommande skogsbränder hållit landskapet öppet. På vårarna skrapade isen dessutom bort vegetation från Dalälven och Oreälvens stränder. Dagens moderna brandbekämpning i kombination med igenplantering av flygsandsfälten och reglering av våra vattendrag har kraftigt minskat antalet öppna och lämpliga områden för ödlan. Hyggen är ofta öppna alldeles för kort tid för att sandödlan ska kunna dra nytta av dem, dessutom finns det ofta för lite öppen sand och nästan inget fältskikt av ljung. Även de sand och grustag som finns hinner sällan bli lämpliga miljöer eftersom tall växer upp och beskuggar grustagen innan fältskiktet hunnit etablera sig.

Åtgärder för att rädda sandödlan

Länsstyrelsen har i samarbete med Mora och Orsa kommun och energibolaget Fortum börjat genomföra åtgärder för att rädda sandödlan från utrotning. I en kraftledningsgata utanför Mora, har Fortum huggit ner merparten av den ungtall som beskuggar stora delar av kraftledningsgatan. Endast små dungar av topphuggen tall har sparats. I sydvända branter har dessutom Länsstyrelsen i samarbete med kommunen skrapat fram sandblottor med grävmaskin. På så sätt har nya äggläggningsplatser för sandödlan anlagts. I ett par branter utanför Skattungbyn, har marken öppnats upp genom att skuggande ungskog avverkats. En del av den avverkade veden har sedan använts för att skapa lämpliga gömställen för ödlorna. Även i dessa slänter har små sandblottor grävts fram, men eftersom sandödlorna är så få i detta område har inga maskiner använts i slänterna, all sand har istället grävts fram för hand.

Det finns dock mycket kvar att göra innan det akuta hotet om utrotning mot sandödlan är undanröjt. De bästa lokalerna i Dalarna kommer inom några år att vara så igenvuxen att sandödlan inte längre kan reproducera sig där. Då finns risken att de åtgärder som nu genomförs inte hjälper, eftersom antalet nya ”tonåringar” minskar. De vuxna sandödlorna flyttar nämligen ogärna på sig även om miljön där de finns försämras.

Länsstyrelsen hoppas nu att kunna få markägarens tillstånd att genomföra åtgärder även i de kvarvarande viktigaste populationerna, så att även framtida generationer kan få uppleva denna exotiska ödla. Många andra sällsynta och hotade arter gynnas av de åtgärder som Länsstyrelsen vidtagit för att rädda sandödlan, som exempel kan nämnas mosippa och nattskärra samt flera olika arter av hotade sandbin och sandsteklar.

Länsstyrelsens rapport om sandödla från 2004
Åtgärdsprogram för sandödla på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

  • Skalbaggar på gammal asp (natur)
  • Skalbaggar på nyligen död tall (natur)

Detta åtgärdsprogram omfattar sex skalbaggar vars utveckling sker i olika typer av äldre död tallved.

Gulfläckig praktbagge och hårig blombock har en sydostlig utbredning i landet och finns idag främst i Kalmar och Gotlands län. Raggbock, skrovlig flatbagge och tallbarkbagge har troligen varit utbredda över hela landet. Tallbarkbagge hittas idag främst i Gotlands län medan raggbock och skrovlig flatbagge ännu finns i många län. Stubbfuktbaggen har en nordlig utbredning i landet.

Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

Närbild på en grönbrun ödla

Raggbock

Raggbocken är barrskogens största långhorning. Larvens utveckling är långsam och tar upp till fyra år. Den värmeälskande larven kan bara utvecklas i solexponerade varma tallågor.

I dag är arten hotad på grund av brist på lämpliga livsmiljöer. Men med ganska enkla åtgärder kan raggbocken och alla dess följearter få en ljusare framtid.

Särtryck om raggbockPDF

  • Skapanior på tidvis översvämmad ved (natur)
  • Smällvedel (natur)
  • Strandsandjägare (natur)
  • Strandskinnlav - nationellt ansvar (natur)
  • Svampar i ängs- och betesmarker (natur)
  • Sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved (natur)

Gamla och grova träd utgör livsmiljö för många djur och växter. Särskilt lavar, mossor, svampar och insekter är knutna till sådana träd, men de är även viktiga för fåglar och fladdermöss. Man kan säga, att ju äldre ett träd är, desto fler arter är knutna till det.

Nytt åtgärdsprogram

Från och med 2012 har åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd reviderats och bland annat utökats med fäbodmiljöer.

Naturvårdsverkets sida om Skyddsvärda trädlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

Vad görs i Dalarna?

Länsstyrelsen Dalarna har inventerat skyddsvärda träd under åren 2006–2008 sammanställt i en rapporten.

Länsstyrelsens rapport om skyddsvärda träd i Dalarnalänk till annan webbplats

Vilka arter i Dalarna är beroende av stora träd?

I Dalarna finns över 1000 rödlistade arter. Av dessa är det många som är mer eller mindre beroende av de stora skyddsvärda träden för sin överlevnad. Som exempel kan följande nämnas:

Djur: 
Fladdermöss (Yngelkolonier etableras i träd- och murhål)
Hackspettar (Lever av insekter som finns under barken på gamla träd)
Orange rödrock (på rötad ved högt upp i lövträd)
Liten noshornsbagge (under bark på grova lövträd)
Klokrypare (Lever under bark och i hålträdens mulm)

Växter: 
Allélav (växer på gamla träd längs grusvägar)
Ekpricklav (Arten växer främst på gamla ekar med grov sprickbark)
Aspfjädermossa (tycks vara strikt bunden till gamla skogar)
Guldlocksmossa (växer på gamla träd i odlingslandskapet)

Svampar:
Rutskinn (växer på död ved på gamla ekar)
Ekticka (växer på stammar och grenar på gamla ekar)

  • Trolldruvemätare (natur)
  • Vildbin och småfjärilar på torräng (natur)
  • Vildbin på ängsmark (natur)
  • Violett guldvinge (natur)
  • Vitryggig hackspett (natur)
  • Väddnätfjäril (natur)

Följande åtgärdsprogram arbetar Länsstyrelsen Dalarna med till och från:

  • Asp (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Bombmurkla (Länsstyrelsen Örebro)
  • Brandinsekter i boreal skog (Länsstyrelsen Västernorrland)
  • Brunkulla (Länsstyrelsen Jämtland)
  • Fjällräv
  • Flodkräfta (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Flodnejonöga (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Grynig påskrislav (Länsstyrelsen Blekinge)
  • Hotade åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
  • Hårig skrovellav (Länsstyrelsen Jämtland)
  • Id (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Klådris (Länsstyrelsen Västernorrland)
  • Kungsörn (Länsstyrelsen Norrbotten)
  • Rökpipsvamp (Länsstyrelsen Västmanland)
  • Sötgräs (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • Tjockskalig målarmussla (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Trumgräshoppa (Länsstyrelsen Södermanland)
  • Veronikanätfjäril (Länsstyrelsen Västmanland)
  • Vimma och Id (åtgärdsprogram håller på att tas fram)
  • Violgubbe (Länsstyrelsen Uppsala)
  • Åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
  • Älvängslöpare (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • Ärrlavar på suboceaniska klippväggar (Länsstyrelsen Värmland)
  • Ävjepilört (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • 15 hotade makrofyter i permanenta vatten (Havs- och vattenmyndigheten)

Publikationer om hotade arter

Läs rapporter om hotade arter här.
Tips! Filtrera på "Hotade arter" under fliken "ämne".

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Aktuellt om ÅGP-arbetet i Dalarna

Ny rapport ute om Skyddsvärda träd i Dalarna

  • Vi kommer följa upp åtgärder som gjorts senaste åren för raggbock.
  • Inventering av död ved i potentiella områden för vitryggig hackspett.
  • Inventeringen av träd i fäbodar och finntorp kommer att återupptas .

Se en film från Länsstyrelsens arbete med skapanior i naturreservatet Jutjärn i Rättvik.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fridlysning

Det är regeringen som beslutar om fridlysning av en art i Sverige. Fridlysningen kan gälla i hela landet, eller i vissa län. Länsstyrelsen prövar ansökningar om dispens från fridlysning. Vi kan också informera om vilka fridlysta växter och djur som förekommer i länet.

På Naturvårdsverkets webbplats finns mer information om fridlysning, och listor över alla fridlysta arter.

Fridlysta arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Fladdermöss

I Sverige finns 19 fladdermusarter. Av dessa är nio rödlistade. Sverige har undertecknat en överenskommelse som går ut på att skydda bestånd av europeiska fladdermöss, det så kallade europeiska fladdermusavtalet eller Eurobats.

Läs mer om fladdermöss på Naturvårdsverkets hemsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Öppet Öga - kampanj mot brott i naturen

Öppet Öga är en kampanj som vill öka kunskapen för vad som är tillåtet och vad som är förbjudet i naturen. Hjälp oss att håll ditt öga öppet!

Varje år sker ett antal medvetna eller omedvetna brott som drabbar djur och växter på olika sätt. Det kan röra sig om rovfåglar som skjuts, om äggsamling från vilda fåglar eller otillåten handel med hotade arter. Genom att se till att du själv och andra känner till vad som är tillåtet och vad som är förbjudet i naturen kan du hjälpa till att förebygga brott.

Rapportera till oss eller polisen

Du kan också hjälpa till genom att rapportera om du sett något som inte är lagligt. Fyll i nedanstående formulär eller ring polisen på telefon: 114 14
När du ringer behöver du aldrig uppge vem du är, men det kan underlätta utredningen om du kan kontaktas.

Informationsfolder

Länsstyrelserna har tagit fram en informationsfolder som du antingen kan ladda ned eller beställa i tryckt format.

Foldern Öppet ÖgaPDF
Beställ foldern här

Tipsa Öppet öga

Misstänker du att någon olagligt har dödat ett djur, plockat ägg, tagit hand om vilda djurungar eller grävt upp fridlysta växter? Eller har du misstanke om att någon handlar med djur eller växter på ett olagligt sätt?

Här kan du lämna din iakttagelse. Du behöver inte uppge ditt namn, adress eller andra kontaktuppgifter. Ditt "öppna öga" gör skillnad!



Gärna koordinater
Tidpunkt * (obligatorisk)
Tidpunkt

Kontakt

Nina Söderström

Hotade arter på land

Telefon 010-2250315

Uno Skog

Hotade arter på land

Telefon 010-2250363

Urban Gunnarsson

Hotade arter på land

Telefon 010-2250330

Andreas Johansson

Sötvattenslevande arter

Carina Nordlander

Artskydd, Öppet Öga

Telefon 010-2250353