Yftbåkk

Yftbåkk utgör en del av länets största flygsandfält, där öppna miljöer varvas med mer sluten skiktad tallskog. Skiktad tallskog kännetecknas av att det finns en
viss spridning i höjd och grovlek på träden. Sandödlan är en av områdets mest unika och skyddsvärda invånare, även om miljön är speciell och mycket viktig för många andra artgrupper också.

Vad gör området speciellt?

I reservatet finns arter som är beroende av ljusa, öppna och varma miljöer på sandig mark. Ett av huvudsyftena med reservatet är att bevara och utveckla sådana miljöer för att gynna dessa arter. Det gör vi bland annat genom att glesa ur skogen och skapa öppna sandytor.

Vi har tagit ned en del stora träd i området, som ska ligga kvar på platsen. Det kan ibland upplevas som stökigt, men vi har gjort det för att skapa bra levnadsmiljö för olika arter.

Sandödla, silversandbi och såpört

Sandödlan lever här på en av de nordligaste platserna i världen. Den har lyckats överleva i området sedan en varmare period i Sverige som inföll efter istiden. Anledningen att de klarat sig är att miljön här är optimal med sydvända och soliga sandsluttningar varvat med ytor med blommande ris där sandödlan kan jaga insekter. Under tidig vår kan du gärna hålla utkik efter sandödlehannarna som då iklätt sig sin praktfulla gröna lekdräkt.

Gå gärna på upptrampade stigar, så klarar sig äggen

Honorna gräver ned sina ägg i sanden på försommaren och ungarna kläcks mot sensommaren eller hösten. Var försiktig och kliv inte runt i områdena med öppen sand i onödan under sommaren, så att du inte riskerar att trampa sönder äggen.

Många andra arter trivs också i den här typen av miljö. Silversandbiet och såpörten är två exempel.

Här samarbetar träden och svamparna

Inne i skogen bland tallarna finns en ovanligt rik mångfald av olika svampar som bildar så kallad mykorrhiza med trädens rötter. Det är ett samarbete där träd och svamp drar nytta av varandra, och svampen är beroende av att levande trädrötter finns på platsen utan avbrott. En del sådana svampar hittas bara på sandig mark där tallar vuxit under mycket lång tid. Den exklusiva goliatmusseronen och lammtickan är sådana exempel. Kanske hittar du om du har tur en smultronkantarell – svagt rosa med en söt och karamelliknande doft. Den räknas dock inte som ätlig.

Flera stigar har sin startpunkt invid vägen, för att sedan slingra sig iväg över de böljande sanddynerna långt utanför reservatets gränser.

Besöksinformation

Området är lättillgängligt och ligger precis invid riksväg 70. Flera markerade och omarkerade stigar, som inte förvaltas av Länsstyrelsen, utgår från en öppen plan direkt norr om vägen och terrängen är lättvandrad.

På planen finns gott om plats att parkera. Där kommer också en informationsskylt att sättas upp och en markerad rundslinga att starta, men det kan dröja en tid innan allt är på plats.