Bonäsfältet

Vandrande sand

Den forntida inlandsisen smälte här för ca 9000 år sedan. Älven av smältvatten saktade in när den mötte havet i det som nu utgör Orsasjön. Sanden älven fört med sig sjönk då till botten och stannade kvar i ett stort deltaområde. Landhöjningen torrlade så småningom området och vindarna gjorde att det uppstod vandrande dyner av flygsand. Så småningom band växtligheten fast sanden och skog växte upp. På sina håll är sandlagren så mycket som 30 meter djupa.

Människan formar landskapet

Människor har påverkat landskapet med skogsbete, kolning och vedhuggning under lång tid. För ett par hundra år sedan var det inte mycket skog kvar som höll fast sanden, vilket skapade problem för de boende då sanden blåste in över gårdarna. Det bestämdes därför att en rejäl remsa av skogen närmast byarna skulle avsättas och ägas gemensamt. Skog planterades för att binda sanden och det var förbjudet att fälla skog eller ta bort nedfallna grenar under en lång tidsperiod.

Branden skapar pånyttfödelse

Tallheden är en skogstyp som naturligt brann ganska ofta förr, när den under årtusenden skötte sig själv utan människans inblandning. Många arter är därför anpassade till brand, men har svårt att klara sig idag när det sällan tillåts brinna i skogen. Att skogen brann sommaren 2021 var dramatiskt för de som ägde skog eller bodde i närheten, men ekologiskt skapade det utrymme för olika sällsynta arter att slå sig ned. Mosippan är en sällsynt men uppskattad och vacker blomma som gynnades av att marken brunnit. De nakna och sterila sandytor som brändes fram är också till glädje för insekter som är beroende av sådana miljöer.

Träd och svampar i samarbete

I tallskogen finns en ovanligt rik mångfald av olika svampar som bildar så kallad mykorrhiza med trädens rötter. Det är ett samarbete där träd och svamp drar nytta av varandra, och svampen är beroende av att levande trädrötter finns på platsen utan avbrott. En del sådana svampar hittas bara på sandig mark där tallar vuxit under mycket lång tid, och ingenstans i Norden har man hittat lika många växtplatser för den fotbollsliknande rotfingersvampen.

Heden bjuder in till naturupplevelser

Elljusspår, skoterleder och andra markerade leder, discgolfbanor och en jaktstig vittnar om att reservatet är en populär plats för rekreation. Den glesa tallheden bjuder också in till fritt strövande över lavklädd mark. Trampet av fötter medför en lätt markstörning som är positiv för naturvärdena.

Friluftsliv för många

Framför allt den norra delen av reservatet är välbesökt för olika typer av aktiviteter och friluftsliv. Länsstyrelsen ansvarar inte för anläggningarna, utan de har anlagts och drivs av olika ideella krafter med markägarens samtycke.

En informationstavla om reservatet ska sättas upp vid idrottsplatsen Våmmevi. Där går det också bra att parkera. Från Våmmevi utgår ett ledsystem med elljusspår och andra slingor.

När är bästa tiden för ett besök?

Vill du se mosippan, eller tjölutuppa/tjölåtuppa som den kallas i trakten kan du börja hålla utkik efter de sammetsludna blomstjälkarna och knopparna redan i slutet av april. Hösten är en fin tid för den svampintresserade. Men alla årstider däremellan är också utmärkta för vandring eller skidåkning i den öppna och lättillgängliga tallskogen.