Hundfjället

De senaste årtiondenas effektiva skogsbruk har slukat de flesta av våra urskogar. Att det ändå finns några få urskogar kvar beror ofta på att terrängen var så svårframkomlig att det inte lönade sig att avverka. Hundfjällets sydvästra sida är en sådan plats där en bit sammanhängande skog fått stå orörd. Här har naturens egen dramatik skapat ett landskap av raviner, blockmark och gamla träd.

Skogen orörd ger högt biologiskt värde

Hundfjället ligger mellan norska gränsen och Västerdalälven i Sälenfjällen i Malungs kommun. Södra delen av fjället är ett naturreservat och Natura 2000-område som omfattar 560 hektar. Här har skogen fått stå i stort sett orörd av människor och har idag ett biologiskt värde som gjort att det kvalificerar sig för EU:s skydd av värdefull natur- Natura 2000. Att skogen är orörd kan man helt utan förkunskaper ana när man ser de spretiga granarna som draperats med hänglavar likt spindelväv på en gammal vind.

Otillgängligt ravinlandskap

I den sydligaste delen har det bildats ett omfattande ravinlandskap som tillsammans med alla stenblock gjort det otillgängligt för mänsklig påverkan. Ravinerna eller grubborna som de kallades för är fuktiga och här söker granarna skydd från bränder.

Denna speciella miljö hyser många sällsynta arter, däribland violettgrå tagellav, gränsticka, rosenticka och rynkskinn. Bland Hundfjällets kärlväxter finns källört, jordranunkel och ögonpyrola. Här trivs också många fåglar: lavskrika, spillkråka, tjäder och tretåig hackspett är några av dem.

Den tretåiga hackspetten lever av insekter i döda trädstammar som den ihärdigt hackar sig in till. Den lämnar ofta efter sig ”ringade träd”, där har den hackat av barken i en cirkel runt stammen. Granstammar där barken helt hackats loss kan också vara ett tecken på att den tretåiga hackspetten varit framme. Arten har minskat i Sverige och andra länder där det pågår ett intensivt skogsbruk men påträffas fortfarande på platser som Hundfjället där förutsättningarna för att hitta föda finns kvar.

Spår av bränder

Längre upp på fjället övergår granskogen i glesare tallskog, tallhed och enstaka fjällbjörkar. Här är inte naturen lika orörd men höjden bjuder på utsikt söderut över skogslandskapet.

Bränder har varit vanliga i de här trakterna, vilket man kan se på brandljuden på gamla tallar och tallstubbar. När en brand har dragit genom skogen brinner de flesta träd upp men de grövsta tallarna klarar sig med bara ett sår i barken. Såret bildas på läsidan av stammen. Där möts lågorna och det blir som varmast. Efter branden försöker tallen läka såret genom att låta barken kröka sig inåt men det blir alltid kvar ett ärr och det är det som kallas brandljud. På vissa av Hundfjällets stubbar finns det spår av sex bränder!

Vandra och skida i vacker skog

Idag är Hundfjället en plats där naturen ska få utvecklas fritt och vara tillgänglig för friluftslivet. Vandringsleden Sälenringen passerar vid fjällets fot och hålls öppen för att vara lättframkomlig för besökare och förbipasserande. Det går att nå Hundfjället med bil längs skogsbilvägar som har förbindelse med vägen mellan Transtrand och Rörbäcksnäs.