Vattenbruk och fiskodling
Vattenbruk är ett samlingsnamn för näringar som inriktar sig på odling av vattenlevande djur och växter. Odling sker både för konsumtion och för utsättning.
Svenskt vattenbruk producerar olika produkter. De kan delas upp beroende på produktionsinriktning och syfte:
- produktion för konsumtion
- produktion för utsättning eller vidareuppfödning
- produktion för industriprodukter, gödsel, eller bränsle
- odling i syfte att rena vattenmiljön.
Vattenbruk kräver tillstånd
För odling av fisk, musslor, ostron och kräftor krävs alltid tillstånd enligt fiskerilagstiftningen.
För odling av fisk kan du även behöva göra en anmälan eller en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, beroende på odlingens storlek.
Om tillstånd på Svenskt vattenbruks webbplats
Länk till annan webbplats.
Vattenbruk i Sverige
Det mesta som produceras i Sverige används som livsmedel. Idag är det regnbåge och blåmusslor som står för den största produktionsandelen. Traditionell kassodling är den vanligaste odlingstekniken vid odling av matfisk. Matfiskodlingarna är spridda över hela landet och finns i både kustområden och inland.
För matfiskodlingen har så kallade recirkulerande system blivit en del i utvecklingen av ett miljömässigt hållbart svenskt vattenbruk. Denna odlingsteknik innebär bland annat att:
- det går att odla mer varmvattenberoende arter
- minskning av näringsämnen som kan läcka till omgivande vattenmiljö
- minskad risk för sjukdomsspridning
- minskad risk för rymlingar.
En del av den svenska produktionen består av att kläcka och ta fram yngel som sedan kan säljas vidare. Ynglen förser matfiskodlare med odlingsmaterial, förstärker naturliga fiskbestånd eller ökar fiskbarheten i sportfisket och yrkesfisket. Denna produktionsinriktning producerar inte så många ton, men är en viktig del av vattenbruksindustrin.
Vattenbruk gynnar vattenmiljön i länet
De vanligaste arterna som odlas längs västerhavskusten idag är blåmussla
och ostron. Odlingarna ligger i huvudsak längs länets mellersta och norra delar av
kuststräckan. Tack vare musslans förmåga att ta upp näringsämnen ur havsvatten så bidrar musselodlingsverksamhet till att minska effekterna av övergödningen i havet.
I länets sjöar och landbaserade vattenbruksanläggningar är regnbåge, öring och sötvattenskräftor de vanligaste odlande arterna.
Det mesta av det som odlas kommersiellt i länet är avsett för mänsklig konsumtion. Endast en liten del är avsett för andra ändamål, som odling av fisk och sötvattenskräftor för utsättning eller utplantering.