Invasiva främmande arter
Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.
Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.
Invasiva främmande arter i Sverige och EU
Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.
Förbud kring invasiva främmande arter
EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.
På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter. Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.
Invasiva arter, Naturvårdsverket
Länk till annan webbplats.
Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Risklista för främmande arter
Det finns flera invasiva främmande arter som ännu inte är förbjudna, men som ändå orsakar skada i olika stor omfattning. SLU Artdatabanken har i uppdrag att identifiera dessa arter. SLU uppdaterar regelbundet den så kallade risklistan för främmande arter. I den kan du se vilka arter du ska hantera försiktigt, eller helt undvika, för att inte riskera att de sprider sig i naturen.
Vårt arbete med främmande arter, SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Fastighetsägarens ansvar
Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:
- privatpersoner
- kommunala och statliga fastighetsägare
- bolag som äger fastigheter.
Rapportera fynd av invasiva främmande arter
Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.
Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.
Rapportera EU-listade arter
Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, vresros, kanadensiskt gullris, jättebalsamin, jätteloka och gul skunkkalla som skapar stora problem i Sverige.
Rapportera invasiva arter på webbplatsen invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.
Rapportera landlevande ryggradsdjur
Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller genom e-post till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se
Rapportera vattenlevande arter
Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.
Rappen – rapportering av vattenorganismer, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Lövplattmask, Obama Nungara
Foto: Jonas Roth
Lövplattmask (Obama nungara) är en ny invasiv främmande art som upptäcktes för första gången i Sverige i november 2024. Det första fyndet gjordes i Skåne. Den har sedan konstaterats på många håll i södra delarna av landet inom växthandeln, på importerade plantor från olika leverantörer. Plattmasken omfattas av nödåtgärder och det är förbjudet att medvetet sprida den. Den har ännu inte hittats i Västernorrland.
Lövplattmasken äter bland annat daggmaskar, snäckor och sniglar. Den kan påverka ekosystemet i jorden negativt och riskerar att orsaka stor skada i naturen och för jordbruket. Det är därför viktigt att förhindra att den sprids i Sverige.
Plattmasken Obama nungara, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Om du hittat lövplattmaskar
Du ska kontakta länsstyrelsen i ditt län om du har hittat lövplattmaskar. Du når oss genom att skicka e-post till: vasternorrland@lansstyrelsen.se
Skicka med följande information:
- en bild på organismen
- ange plats där den hittats
- dina kontaktuppgifter.
- Lövplattmasken är cirka 5-8 centimeter lång och cirka 0,5 centimeter bred. Den svenska plattmasken är mycket mindre.
- Färgen på ovansidan skiftar mellan beige och mörkt brun med svarta längsgående linjer. Undersidan är beige.
- Äggen är 0,5 centimeter stora, och från en början klarröda men mörknar och övergår till mörkbruna efter några dagar.
- Lövplattmasken lever på jorden och hittas i naturen oftast under träbitar, stenar och löv. Den är framför allt aktiv efter skymningen.
- Lägg plattmasken i en burk och lägg den i frysen i ett dygn. Eller lägg dem i en burk och häll över kokande vatten. Vi vet idag inte i hur stor utsträckning denna plattmask överlever att klippas itu, därför rekommenderar vi inte klippning som metod.
- Isolera plantorna och kontrollera dem igen nästa dag. Gör om proceduren tills det gått två dygn och du inte hittat några maskar.
Växtbranschen har en mycket viktig roll i att hindra spridningen av lövplattmask. Råden är även verksamma för fler invasiva arter.
Så kontrollerar du importerat växtmaterial i kruka
Generellt är spridningsrisken låg med barrotat material. Det är främst material från Europa som verkar innehålla lövplattmask.
- När du tagit emot materialet, ställ det för sig på hårdgjord yta eller markduk.
- Kontrollera partiet du har fått in:
- marken under krukan
- krukans undersida
- lyft plantan ur krukan och kolla i krukan och på rotklumpen
- under tråg/backar
- Använd handskar, eftersom masken har ett slem som kan vara irriterande på huden.
- Lys med ficklampa, även dagtid. Plattmaskarnas slem gör att de reflekterar ljus och syns bättre mot bakgrunden.
- Äggen är svåra att upptäcka, maskarna är lättare.
Vid ett eventuellt fynd
- Om du hittar en misstänkt plattmask, kontakta Länsstyrelsen och förstör den sedan enligt den rekommenderade metoden i stycket Så här förstör du ägg och maskar.
- Isolera plantorna från andra växter, och kontrollera dem igen nästa dag.
- Om ytterligare fynd görs bör du fortsätta kontrollera batchen/partiet och hålla det isolerat.
Du som privatperson, fastighetsägare och förvaltare av parker, kyrkogårdar och andra grönytor har en viktig roll för att förhindra spridingen av lövplattmask och andra invasiva arter.
Kontrollera växter du har köpt innan du planterar dem. Det gör du genom att:
- Kolla marken under krukan, krukans undersida och under eventuella tråg och backar.
- Lyft plantan ur krukan och kolla i krukan och på rotklumpen.
- Äggen är svåra att upptäcka. Maskarna är lättare.
- Använd handskar, eftersom masken har ett slem som kan vara irriterande på huden.
- Lys med ficklampa, även dagtid. Plattmaskarnas slem gör att de reflekterar ljus och syns bättre mot bakgrunden.
Om du hittar en misstänkt plattmask, kontakta Länsstyrelsen och förstör den sedan enligt den rekommenderade metoden i stycket Så här förstör du ägg och maskar.
Kontakta Länsstyrelsen om det gjorts ett fynd av lövplattmask i kommunen.
Kommunens tillsynsansvar för plantskolor
Det är kommunerna som utför tillsyn på plantskolor enligt miljöbalken. Det är därför viktigt att du som arbetar med tillsyn av dessa verksamheter:
- håller dig uppdaterad
- kan meddela plantskolor om hur de bör agera vid fynd av lövplattmask eller andra främmande arter.
Kommunens arbete med förvaltning och planering av grönytor
Kommuner har också ofta ansvar för skötsel och planering av grönytor. Råden till den verksamheten är desamma som för växtbranschen och den som köper plantor.
Följande film visar hur du kontrollerar nyinköpta växter.
Följande film visar hur du sanerar en växt där du hittat lövplattmask.
Invasiva arter på EU:s lista som finns i Västernorrlands län
EU har en lista över 66 invasiva främmande arter som inte får introduceras i landet, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att sälja, byta och importera dessa arter inom hela unionen. Tolv av arterna finns etablerade i svensk natur. Ytterligare några av de EU-listade arterna förekommer sporadiskt i Sverige.
I Västernorrland förekommer i nuläget åtta av de EU-listade arterna.
Bisam (Ondatra zibethicus) är en gnagare, ursprungligen från Kanada, USA och delar av norra Mexiko, som också kallas bisamråtta.
Bisam ser ut som ett mellanting av råtta och bäver och har en rödbrun, vattenavstötande päls och från sidan sett en tillplattad svans till stor del täckt av fjäll. Den som är ungefär lika stor som en kanin. Bakfötterna är större än framfötterna och tårna är delvis sammanlänkade med simhud. Den har en kort nos, små ögon och avrundade öron, vilka delvis är gömda i pälsen. Honor och hannar ser likadana ut.
Den påverkar omgivningen genom att den äter och bygger hyddor av vattenväxter och gräver gångar i stränder och strandbankar.
Gul skunkkalla (Lysichiton americanus) kan bilda stora bestånd som konkurrerar ut all annan naturlig vegetation. Växten sprids med fröer och rotskott, särskilt längs vattendrag. Bestånd av gul skunkkalla inklusive rotstammarna bör grävas bort direkt, för att förhindra spridning. Inga bitar av rotstammen får lämnas kvar. Mindre rottrådar kan lämnas om de förblir i mörker. Nås de däremot av ljus kan de ge upphov till nya plantor.
Eftersom arten än så länge endast förekommer i lokala bestånd, bedöms det möjligt att på sikt utrota den i Sverige.
En ettårig ört som blommar med purpurröda eller ljusrosa blommor i juli till augusti. Den kan bli upp till 2,5 meter hög. Varje planta producerar flera hundra frön som sprider sig lätt, framför allt längs vattendrag. Jättebalsamin växer i täta bestånd och kan konkurrera ut inhemska arter. Du får inte odla, sälja eller sätta ut jättebalsaminen i naturen.
Jättebalsamin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Bekämpning och hantering av jättebalsamin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Jätteloka är en högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september. Den sprider sig via frön och varje planta producerar flera tusen frön. Stjälken är rödfläckig och blomställningen platt. Har giftig växtsaft.
Jätteloka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Bekämpning och hantering av jätteloka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Foto: Anders Salesjö
Den kinesiska ullhandskrabban lever i allt från sött till marint vatten. Klorna på vuxna individer har tät "ullig" borst och vita spetsar. Ryggskölden har ett v-format jack mellan ögonen. Den sprids via barlastvatten och har inte förmåga att föröka sig i Östersjön. Arten är överförare av kräftpest och mellanvärd för den orientaliska lungmasken som har kräftdjursätande däggdjur som slutvärd.
Om du stöter på krabban, avliva den. Att döda ett djur ska alltid göras på det mest skonsamma och smärtfria sättet som möjligt. Ett av de mest skonsamma sätten att döda små krabbor på är att placera krabban på en hård yta, till exempel en klipphäll, och därefter krossa den med ett enda dödligt slag med ett tungt och hårt tillhygge, till exempel en sten. Denna metod är att föredra då du kan göra det direkt på plats och undviker onödiga transporter som kan stressa krabban.
Kinesisk ullhandskrabba, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Till skillnad från vår inhemska flodkräfta har signalkräftan en vit fläck i ”tumgreppet” på klorna. Den lever på steniga bottnar i sjöar, dammar och vattendrag.
Arten planterades in i Sverige på 1960-talet för att ersätta kräftbestånd som slagits ut av sjukdomen kräftpest. Tyvärr visade det sig att signalkräftan också kan vara bärare av kräftpest. På många platser i landet har flodkräftan försvunnit helt efter smitta från signalkräftor.
Signalkräfta, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Foto: Susanne Eriksson
Smal vattenpest är en dybladsväxt. Den är ljust grön och till utseendet liknar vattenpest som också är en främmande art i Sverige. Smal vattenpest är ännu inte lika vanlig som vattenpest i Sverige, men den verkar få en allt större spridning.
Smal vattenpest har långa slingor med stjälkar som kan bli ett par meter långa. De ungefär 35 millimeter långa bladen sitter i kransar längs stjälken. Den blommar med små (som mest åtta millimeter breda), vita blommor.
Smal vattenpest, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september och luktar anis. Den sprider sig via frön och rotskott. Varje planta producerar flera tusen frön. Har oftast flera stjälkar som är enhetligt rödlila och blomställningen är välvd. Har giftig växtsaft.
Andra invasiva arter i länet du kan hjälpa till att hindra spridning av
Här listar vi några andra invasiva arter i Västernorrlands län. De här arterna är ännu inte med på EU-listan. Därför finns inga regler om bland annat försäljning, spridning eller import.
Även dessa arter är ett hot mot den biologiska mångfalden. Om arterna inte bekämpas riskerar de att sprida sig och konkurrera ut många andra arter. Därför rekommenderar Länsstyrelsen att de här arterna också bör bekämpas och begränsas i sin spridning.
Blomsterlupin är en flerårig ört som blommor i juni och juli. Den sprider sig via frön. Varje planta producerar flera hundra frön, vilka kan vara väldigt långlivade. Den konkurrerar ut andra arter och då den lever i symbios med kvävefixerande bakterier förändrar den markens kemi och gör den mer kväverik.
Kanadensiskt gullris är en flerårig ört som blommar med gula små blomkorgar i september till oktober. Den sprider sig via frön och små fragment av jordstammen. Varje planta producerar flera tusen frön.
Kanadensiskt gullris växer i täta bestånd. Den kan konkurrera ut inhemska arter och hindra tillväxten hos andra växter genom sitt gift. Den försämrar också kvaliteten på betesfoder.
Arten är mycket lik höstgullris, båda växterna bör undvikas.
Kanadensiskt gullris, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Foto: Lennart Hansson/Mostphotos
Minken är en mörkbrun gnagare med vit hakfläck som i Sverige härstammar från förrymda och utsläppta djur från pälsfarmer. Förrymda minkar dör oftast i naturen, men de som överlever kan snabbt bilda nya populationer då ungarna blir könsmogna redan efter ett år. Mink sprider sig längs med vattenvägar.
Minken är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar. Den lever oftast i anslutning till långsamt rinnande vattendrag eller stationära vatten där det finns tät undervegetation.
Foto: Mostphotos
Mördarsnigeln är en gulbrun till rödbrun snigel som liknar den inhemska bruna skogssnigeln. Mördarsnigeln sprider sig genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall.
Snigeln kan orsaka stora skador i odlingar eftersom den äter det mesta i växtväg. Den kan också påverka den biologiska mångfalden negativt genom att konkurrera med den naturliga snigelfaunan om föda och övervintringsplatser.
Mördarsnigel, NaturvårdsverketLänk till annan webbplats. Länk till annan webbplats.
Snigelakuten, Göteborgs naturhistoriska museums webbplats Länk till annan webbplats.
Mördarsnigel, Göteborgs naturhistoriska museums webbplats Länk till annan webbplats.
Parkslide är en snabbväxande, högväxta örter som bildar täta bestånd och blommar mellan juni och september. Parkslide sprider sig via jordstammar och så lite som 0,7 gram av en stam kan bilda en ny planta. Växten kan ta över stora områden och tränger ut andra arter.
Om parksliden inte är ett problem där den växer eller breder ut och sprider sig, rekommenderar Naturvårdsverket att du väntar med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Du kan till exempel markera ut ytterkanterna på beståndet med pinnar eller liknande.
Foto: Anders Salesjö
Svartmunnad smörbult är en fisk som kan leva i sött, bräckt och marint vatten. Den har en karaktäristisk svart fläck på bakre delen av främre ryggfenan. Fisken är mycket tålig och anpassningsbar. Arten har ett aggressivt och territoriellt beteende mot andra fiskar. Dessutom kan den äta upp andra fiskars rom.
Svartmunnad smörbult, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Foto: Stefan Gustafsson/Länsstyrelsen i Jönköpings län
Vattenpest är en vattenlevande växt som påträffas både i sjöar och längs med kusten. Växer som ljusgröna långa slingor som kan bli flera meter långa. Den har centimeterlånga blad som sitter i täta kransar längs stjälken och blommorna sitter i toppen av stjälkarna med små (cirka fyra millimeter breda) vita eller bleklila. Den blommar från juli till september. Den sprider sig via växtdelar och kan bilda stora mattor som tränger bort all annan växtlighet och förändrar livsmiljön för många vattenlevande organismer. Växten har troligen introducerats i Sverige via trädgårdsdammar och akvarier.
För all bekämpning av vattenpest, kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.
Vattenpest, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Vresros (Rosa rugosa) är en storväxt och mycket härdig buske som klarar av både bränning, perioder av torka, höga temperaturer och sandtäckning. Vresros kan bli upp till två meter hög. Stammen är rikligt borsttaggig samt med glesa grova raka taggar. Bladen hos vresros är tjocka, rynkiga, blankt mörkgröna med grova nerver med en luden undersida. Frön är inneslutna i nypon som blir mellan två och tre centimeter i diameter.
Vresros är vanligt förekommande i södra och mellersta Sverige samt längst Norrlandskusten.
Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn
Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.
Andra aktörers ansvar
Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.
Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.
Svenska Jägareförbundet har i uppdrag av Naturvårdsverket att förvalta ett flertal invasiva främmande djurarter som finns i Sverige.
Invasiva främmande arter, Svenska Jägareförbundet Länk till annan webbplats.
Sprid inte främmande arter till sjöar och vattendrag
Risken för att främmande arter ska spridas och etablera sig i våra sjöar och vattendrag är stor. Arter kan komma in med sjöfartens barlastvatten, genom utsättningar eller som fripassagerare på exempelvis båtskrov. Flytta inte växter, betesfisk eller annat agn mellan olika vatten.
Töm, Tvätta, Torka - tips på hur du gör för att inte sprida invasiva arter i vattnet:
- Töm din båt på vatten och lossa dräneringspluggen. Töm all utrustning som innehåller vatten.
- Tvätta allt som varit i kontakt med vatten och rengör din båt och utrustning.
- Torka av din utrustning och låt din båt lufttorka till dess att den är helt torr.
Sprid inte främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande arter i norrländska vatten Länk till annan webbplats.
Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur
Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).
Groddjur, Statens veterinärmedicinska anstalt Länk till annan webbplats.
Lagar och förordningar om invasiva främmande arter
Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. Det finns också en svensk förordning om invasiva främmande arter.
Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.
Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:
- Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
- Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
- Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.
I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.
Föreskrifter om hantering av signalkräfta Länk till annan webbplats.
Förordning om invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.
Relaterad information
- Invasiva främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
- Om invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
- Invasiva arter i Västernorrland: fördjupad information, utbredning och möjlighet till rapportering Länk till annan webbplats.
- Folder: Invasiva främmande arter på land - håll koll på dessa växter och rapportera in dina fynd