Nedre Mjällådalen

Mjällådalens dramatiska dalgång blev formad under den senaste istiden. Ån skulpterar landskapet ytterligare och varje år förändras sandbankarna och niporna. Nedre Mjällådalen ligger söder om det större reservatet "Mjällådalen". Där finns vandringsleder, anordningar och parkering för besökare.

Friluftsliv

Hela dalgången är ett populärt rekreationsområde som trots närheten till civilisationen erbjuder tystnad och en känsla av orördhet och vildmark. Här är det populärt att vandra och fiska. I det större reservatet som ligger norrut, Mjällådalen, finns två mil markerade vandringsleder och flera vindskydd. I detta något mindre reservat finns i nuläget få anordningar och endast omarkerade stigar. Eftersom det inte finns någon parkering för Nedre Mjällådalen hänvisar vi besökarna till det större reservatet Mjällådalen istället. Läs mer via länken nedan.

Mjällådalen

Format av vattnets krafter

Mjällådalen började formas under och efter den senaste istiden när en väldig isälv rann här och grävde sig ner i marken. Faxälven, som idag rinner samman med Ångermanälven, passerade på den tiden genom denna dalgång. Under istidens slutskede för cirka 10 000 år sedan var vattenmassorna mycket stora eftersom det minskande istäcket smälte i snabb takt.

Isälven förde med sig mängder med löst material, block och finare fraktioner. Detta kom att fylla det som då var en havsvik i hela sin bredd med sediment i lager på lager. Vattnets krafter skapade de höga åsryggar som finns än idag på många ställen i Mjällådalen. Landhöjningen har gjort så att Mjällådalen idag ligger långt från havet. Mjällån och tillrinnande bäckar har sedan fortsatt formandet av landskapet. Det är en ständigt pågående process där vattnets krafter skär ner i marken och skapar raviner och rasbranter. Mjällåns lopp ändras lite varje år.

Naturen i reservatet

Mjällån är oreglerad och har ett naturligt lopp genom dalgången. Det är ganska ovanligt idag när de flesta vattendrag är påverkade på olika sätt. Åns naturliga flöde i kombination med jordarter som lätt eroderar ger en miljö som ofta förändras. Här sker ofta ras och skred, ån ändrar sitt lopp och träd faller ner i ån när marken under dem vittrar sönder. Allt detta skapar förutsättningar för de höga naturvärden som finns i Mjällådalen.

I sandbankarna och de eroderade niporna trivs många insekter. Vissa av dem är ovanliga, som till exempel strandskalbaggen Bledius littoralis. Det finns också ovanliga växter i Mjällådalen som lätt trängs undan av andra växter. Ett exempel är sötgräs som behöver naturliga störningar av översvämningar eller ras för att kunna sprida sig.

Skogen

I dalgången finns varierade skogar, både gamla granskogar och områden med yngre blandskog och lövskog. Här trivs många arter som gillar den höga och jämna luftfuktighet längs ån. Bland dessa kan nämnas de rödlistade arterna trådbrosklav, rynkskinn, läderlappslav, rotfingersvamp, doftticka och kandelabersvamp.

Ån 

Mjällån är nationellt utpekat som särskilt värdefullt. Den del av ån som rinner genom Nedre Mjällådalen är mestadels lugnflytande med meandrande sträckor. Att en å meandrar betyder att vattnet skär ut skarpa svängar i landskapet. När svängarna blivit så runda att de nästan går ihop kallas de meandersvängar. Dessa bildas genom att vattnets krafter ständigt nöter på den yttre sidan av svängen medan det på innersidan samlas sand och grus. Till slut är meandersvängen så stor att svängarna möts och vattnet bryter igenom. Då blir det kvar en avskuren åsväng som kallas korvsjö.

Den varierade ån med gott om nedfallna träd i vattnet är ett viktigt reproduktionsområde för havsvandrande arter som havsöring, harr och flodnejonöga. Förutsättningarna är också goda för reproduktionen av lax.

Kulturlämningar

Människor har länge levt och arbetat i Mjällådalen. Bland de tidigaste spåren av människor är de många fångstgropar som finns här. Förr i tiden jagades älg genom att gräva djupa gropar som djuren skulle ramla ner i. Det var en effektiv jaktmetod men förbjöds 1864.

Längs Mjällådalen finns också rester av kolbottnar, fäbodställen, avverkningsstubbar, flottningsrester och kulturstigar. Delar av Mjällåns stränder utnyttjades för slåtter ända in på 1950-talet.