Bönhuset i Missenträsk

Gult trähus med plåttak samt ett litet rött trähus intill.

Gård med ett gult trähus samt ett rött mindre hus.

I byn Missenträsk finns ett litet ”omärkvärdigt” bönhus. Den enkla, sparsmakade och välbevarade miljön gör att bönhuset är mycket representativt för bönhustraditionen i Västerbotten.

Bönhuset i Missenträsk byggdes av byns bönhusförening och invigdes 1936. I princip alla kyrkor och samfund var välkomna att hålla gudstjänst i byggnaden. Bönhuset kom också att användas för många andra verksamheter, till exempel byamöten, daghem, skolmatsal och slöjdsal. Byggnaden är i stort sett oförändrad sedan den byggdes fram till idag.

Utformningen av bönhuset

Bönhuset har en stor kyrksal, en mindre samlingslokal samt kök. I anslutning finns ett falurött uthus med förråd och utedass. Det viktigaste var predikstolen, placerad på ett upphöjt podium i samlingssalen där det också fanns enkla träbänkar att sitta på. Utsmyckningarna utgjordes ofta av bibelcitat målade på väggarna.

De flesta bönhus i länet verkar ha uppförts av lokala byggmästare, man kan se att många karaktärsdrag går igen och ana att byarna influerats av varandra. Bönhusen känns, liksom här i Missenträsk, ofta igen på de höga rund- eller spetsbågade fönstren i samlingssalen. Inga ritningar till bönhuset i Missenträsk har återfunnits och vi vet inte säkert vem eller vilka som bestämde utformningen.

Samlingssalen i bönhuset, med träbänkar framför predikstolen som är placerad på ett upphöjt podium.

Frikyrkorörelsen

Frikyrkorörelsen är den äldsta folkrörelsen i Sverige. I Västerbotten kom den att få ett stort genomslag från sekelskiftet 1900. Till en början samlades de nybildade frikyrkoförsamlingarna till bön och predikningar i de egna stugorna, i skolhus eller andra gemensamhetslokaler. För att slippa beroendeställningen till andra, och för att möta den växande skaran av troende, växte behovet av egna lokaler. När en ny församling startat bildades snabbt även en byggnadsförening med uppgift att uppföra ett bönhus eller kapell. Frikyrkligheten i Västerbotten var allmänt spridd och det byggdes i stort sett ett bönhus eller missionshus i varje by. Husen uppfördes ofta genom ideella insatser av församlingsmedlemmarna.

Bönhusen hotade

Idag är bönhusen allvarligt hotade genom landsbygdens avbefolkning och en ökande sekularisering. I Västerbotten finns omkring 250 bönhus kvar. Många är ombyggda och förändrade. De mer oförändrade står kvar som symboler för en gången tid.