Invasiva främmande arter
Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. De kan orsaka stor skada och flera av dem är förbjudna. Länsstyrelsen samordnar kommuners, föreningars och andra aktörers arbete med bekämpning. Vi ger också råd, vägleder och informerar. Länsstyrelsen kan också göra tillsyn och besluta om förelägganden.
Fastighetsägare, anläggnings-, växt- eller zoobransch
Du som äger en fastighet, arbetar inom växt och zoo eller inom markentreprenad är extra viktiga i arbetet med att förhindra spridningen.
Länsstyrelsen kan ge vägledning och råd till dig.
Fastighetsägare
Du som äger en fastighet har ansvar att bekämpa invasiva arter på din mark och i ditt vatten. Även bostadsrättsföreningar, kommuner, företag, statliga och andra organisationer som är fastighetsägare har samma ansvar.
Länsstyrelsen kan göra tillsyn hos fastighetsägare och fatta beslut om förelägganden om det behövs. Länsstyrelsen har tillträde till fastigheter och byggnader om det behövs för tillsynsarbetet.
Aktörer inom växt- eller zoohandel
Du som arbetar inom växt- eller trädgårdsbranschen, samt akvarie- och zoobranschen är skyldig att känna till och följa reglerna för handel med arter inom EU. Du gör en stor insats genom att informera kunder om risker och hur man undviker att sprida arter i naturen.
Växter och fröer i handeln, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande djur i handeln, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Markarbeten, anläggning och entreprenad
Du som arbetar inom markentreprenad, anläggning eller med andra typer av markarbeten behöver vara medveten om riskerna med invasiva arter. Vissa arter kan orsaka problem även för själva projektet under och efter byggtiden.
Genom att vidta rätt åtgärder och rådgöra med experter kan du som entreprenör både skydda miljön och säkerställa att ditt arbete följer lagar och bestämmelser.
Bli medveten om riskerna och minska spridningen
Genom att bli medveten om riskerna och hur du kan agera bidrar du till att inte sprida främmande arter i naturen.
- Släpp inte ut akvariefiskar eller andra djur i naturen. Akvarievatten går bra att hälla ut på gräsmattan.
- Töm, tvätta och torka av kanot och annan utrustning när du flyttar den mellan olika vatten. Om du får med dig levande växtdelar, frön, larver, yngel, ägg och sporer kan arter spridas till nya vatten.
- Lämna aldrig trädgårdsavfall i naturen. Se till att växtdelar från invasiva arter hamnar i brännbart och inte i komposten.
- Välj inhemska växter när du planterar nytt och kolla plantorna efter snigelägg och maskar. Håll dina växter i din trädgård.
- Rengör fordon, skor och verktyg när du bekämpat invasiva arter eller vistats i miljöer där dessa finns.
Invasiva främmande arter i Sverige
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har artspecifik information om invasiva främmande arter med särskild betydelse för oss i Sverige, regler de omfattas av och vad du kan göra åt dem. Det finns även vissa invasiva främmande arter som är förbjudna att odla, föda upp, sälja, byta, släppa ut, importera och transportera.
Invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande arter i vatten, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Vissa arter ska du hantera försiktigt, eller helt undvika, för att inte riskera att de sprider sig i naturen. De finns listade i SLU:s risklista.
Risklista, SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Så känner du igen invasiva främmande arter
Här hittar du bilder och beskrivningar av invasiva främmande arter.
Artfakta, SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Rapportera in invasiva arter
Inrapportering från allmänheten är viktigt i arbetet mot invasiva främmande arter.
Rappen.nu – för vattenlevande arter Länk till annan webbplats.
Invasivaarter.nu – för landlevande arter Länk till annan webbplats.
Om du funnit en vattensköldpadda, en nilgås eller ett invasivt däggdjur kan du höra av dig direkt till Svenska Jägareförbundet. Du kan också kontakta din Länsstyrelse.
Invasiva främmande arter, Svenska Jägareförbundet Länk till annan webbplats.
Så bekämpar du invasiva arter
Vissa invasiva arter kan vara svåra att bekämpa. Om du inte är försiktig kan du orsaka att växten eller djuret sprider sig ännu mer.
Särskilt arter som lever i vatten är svåra att bekämpa. Länsstyrelsen avråder privatpersoner från att på egen hand göra bekämpningar i vatten.
För arter på land rekommenderar vi att du läser på ordentligt innan du börjar. Bekämpningen kommer troligen pågå i flera år och därför behöver du göra en långsiktig plan.
Kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.
Metodkatalog: Bekämpningsmetoder för invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.
Bekämpning av invasiva främmande växter på land, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Invasiva arter i Södermanland
Unionslistan är EU:s lista över de invasiva främmande arter som inte får introduceras, spridas i naturen eller gynnas att bli fler i landet. I dagsläget finns det 88 arter på listan. Dessa arter är också förbjudet att sälja, byta och importera dessa arter inom hela unionen. 25 av arterna finns i svensk natur. Ytterligare några av de EU-listade arterna förekommer sporadiskt i Sverige.
I Södermanland förekommer i nuläget fem av de arter som återfinns på Unionslistan. Nedan hittar du mer information om vilka arter det är.
Jättebalsamin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Jätteloka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Kinesisk ullhandskrabba, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Trots att den har ett sött namn är den kinesiska ullhandskrabban jpg, 168.1 kB, öppnas i nytt fönster. en invasiv art som vi inte vill ha i Sverige. Namnet har den fått från de ulliga hårtussar som växer på dess klor. Hanar kan ha så stora tussar att de ser ut som cheerleaders som viftar med sina pomponger, klorna har dessutom vita spetsar som gör den ännu lättare att känna igen. Den är grågrön till gulbrun och har en tydligt runt skal som är max 10 cm i diameter.
Ullhandskrabban kan troligtvis inte föröka sig i Mälaren och Östersjön då salthalten är för låg men den kan förflytta sig långa sträckor på land och kan även spridas av oss människor när den fångas och sedan släpps ut i andra vattendrag.
Signalkräfta, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Signalkräftan jpg, 132.7 kB, öppnas i nytt fönster. har fått sitt namn från en vit vårta och en ljus ”signal”-fläck i tumgreppet, tänk dig personen som viftar för att taxa in ett flygplan till gaten. Detta skiljer den helt från flodkräftan som i stället har ett mörkt tumgrepp, med en röd vårta. Den är också större, över 15 cm, och har en ljusbrun ton på skalet.
Tyvärr introducerades arten i Sverige avsiktligt för att utöka kräftfisket och signalkräftan är numera en etablerad art i Sverige vilket betyder att den är i stort sett omöjlig att utrota nationellt. Idag är den huvudsakliga uppgiften att minska eller utrota arten lokalt i mindre sjöar och vattendrag för att främja arbetet med att återinföra vår inhemska flodkräfta. Signalkräftan är bärare och spridare av kräftpest som vår flodkräfta är mycket känslig mot. Idag finns endast 2% av flodkräftebeståndet kvar i Sverige och detta är på grund av kräftpest.
Smal vattenpest, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Både smal vattenpest jpg, 102.5 kB, öppnas i nytt fönster. och vattenpest finns i Sverige. Båda har tre blad i krans längs stammen men smal vattenpest har smalare och spetsigare blad samt en ljusare grön färg. Den bildar täta mattor som kan vara över en meter höga. Den har även små vita-ljuslila blommor som kommer ut från bladvecken och sticker upp ur vattnet i juli till september.
Smal vattenpest är en art med snabb spridning i Sverige och trivs bra i övergödda vattendrag och klarar även högre salthalt än sin redan etablerade släkting vattenpest. Detta gör att den kan ta över en liten sjö på kort tid och bildar täta mattor som tränger ut andra akvatiska växter. Det positiva är att vi endast har honväxter i Sverige och förökningen är därför begränsad. Tyvärr klarar den sig utmärkt genom vegetativ spridning, vilket betyder att små delar av växten som bryts av eller om den rotas upp, sedan kan flyta till ett annat område för att rota sig och starta ett nytt bestånd. Det är därför viktigt att inte köra båt eller simma igenom dessa mattor då det kan bidra till spridningen.
Ett flertal andra invasiva arter återfinns runt om i Södermanland. Det är arter som inte är med på EU-listan och därför finns inga regler om bland annat försäljning, spridning eller import kopplade till dem. Dock är även dessa arter ett hot mot den biologiska mångfalden och om de inte bekämpas är risken stor att de sprida sig och konkurrera ut många av våra inhemska arter.
Blomsterlupin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Kanadensiskt gullris, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Kotula, Artfakta Länk till annan webbplats.
Nyzeeländsk tusensnäcka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Den nyzeeländska tusensnäckan jpg, 74 kB, öppnas i nytt fönster. är en liten snäcka med ett vindlande skal som endast blir 8 mm högt. Man säger att skalet är högervridet och för att se detta på ett snäckskal håller du det framför dig med öppningen mot dig och spiralen pekande uppåt. Då kan du se att öppningen på skalet ligger på höger sida. Färgen på skalet varierar från gult till gulgrönt och rödbrunt och känns relativt tunt. Själva djuret, snäckan, är oftast ljust grått men snytet, som liknar dess nos, är mörkare och ibland svart med ljus tipp.
Snäckan räknas nu som bofast och reproducerande i Sverige och kan hittas längs hela östkusten. Det finns nästan bara honor och de fortplantar sig genom partenogenes, vilket betyder att äggen inte behöver befruktas för att utvecklas. Det har påträffats upp till 100 000 individer på endast en kvadratmeter. Snäckan är så tålig att den till och med klarar resan genom en fågels mag-tarmkanal om skalet är helt!
Parksallat, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Parkslide, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Sjögull, naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Sjögull jpg, 99.4 kB, öppnas i nytt fönster.är en vattenväxt med vackra gula blommor med fem flikiga kronblad. Tyvärr är den invasiv i Sverige och kan bilda täta bestånd som konkurrerar ut våra inhemska vattenväxter då den skuggar botten. Dess flytblad liknar gul näckros men är rundare och fransigare. Den övervintrar på botten och kan till våren växa upp till 3 m för att nå vattenytan.
Sjögull finns i större delen av södra Sverige och sprids vegetativt, vilket innebär att avbrutna växtdelar kan flyta till ett nytt område, rota sig och sedan starta ett nytt bestånd. Detta gör bekämpning svårt eftersom man riskerar att sprida växten om man drar upp den. Just nu pågår ett stort projekt i västra Mälaren för att utrota sjögull och detta görs med flytdukar.
Svartmunnad smörbult, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Den svartmunnade smörbulten jpg, 113.1 kB, öppnas i nytt fönster.är mycket lik vår inhemska art, svart smörbult, och finns längs kusten. För att skilja dem åt kan man titta på ryggfenan, då den svartmunnade smörbulten har en svart markering i bakre kanten av ryggfenan. Den kan också bli 20-30 cm lång, vilket är betydligt större än svart smörbult och med ett grovt huvud. Den är oftast brunaktig med mörkbruna fläckar över ryggen men under leken byter hanen färg och blir svart. Hanen vaktar och ventilerar äggen plikttroget tills de kläcks vilket leder till högre äggöverlevnad.
Beståndet i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren och arten är klassad som ”hög risk” med potentiellt stora negativa effekter på ekosystemet. Den kan konkurrera ut andra fiskarter om föda men även äta upp rom och yngel. Om man får upp en individ när man fiskar är det rekommenderat att inte släppa tillbaka den och på så sätt kan alla hjälpa till med bekämpningen. Om vill gå ut och leta efter svartmunnad smörbult kan man försiktigt vända på stenar i vattnet då den oftast då ligger kvar och trycker på botten.
Läs mer om länsstyrelsens projekt för att bekäma svartmunnad smörbult
Vandrarmussla, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Vandrarmusslan jpg, 57.2 kB, öppnas i nytt fönster.är en sötvattensart som främst hittas i Mälaren. Skalen är tydligt triangulära och unga individer har ett vackert ljusbrunt skal med ett sicksackmönster av mörkbruna linjer. Detta mönster försvinner tyvärr när musslan växer och när de är fullvuxna vid ca 4 cm i längd är de ofta mörkbruna och kan förväxlas med blåmusslan.
Musslan kan bilda stora bestånd på både botten och båtar. De tränger då ut våra inhemska musselarter och filtrerar ut deras yngel ur vattnet. Våra egna stormusslor är viktiga då de tillhandahåller ekosystemtjänster, såsom vattenrening och är även en viktig födokälla för djur och människor. Vandrarmusslan sprids långsamt men genom våra vattenaktiviteter med båtar, bojar och annan utrustning bidrar vi till dess spridning, därför är det viktigt att rengöra redskap som används i olika vattendrag.
Vattenpest, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Vattenpest jpg, 100.3 kB, öppnas i nytt fönster.är mycket lik smal vattenpest med långa bladstammar och trebladiga, täta kransar. Skillnaden är att vattenpest är mörkare grön och bladen är tjockare och rundade i spetsen. Den växer helt nedsänkt i vattnet och behöver inte ens vara rotfast för att trivas. Blommorna är små men man upptäcker lätt den flera decimeter långa vita blomstjälken som lyfter upp blomman till ytan.
Precis som smal vattenpest är det enbart honplantor som förekommer i Sverige och den sprids vegetativt med avbrutna växtdelar som flyter i väg och sedan rotar sig på andra platser. Därför är det svårt att bekämpa de täta bestånden som kan uppstå. Alla kan tänka på att undvika att simma eller framföra vattenfordon genom områden med vattenpest då detta kan leda till ökad spridning.
Vresros, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Vi arbetar med att minska svartmunnad smörbult
Länsstyrelsen arbetar för att minska invasiva främmande arter. Ett projekt handlar om svartmunnad smörbult. Vi har gjort en film som berättar om arbetet. Projektet är medfinansierat av EU medel via Jordbruksverket och havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet.
Syntolkningstext
Videon inleds med bilder på skärgårdsmiljö med några båtar som rör sig på vattnet. I inledningen visas logotypen för Länsstyrelsen i Södermanlands län mot bakgrund av skärgårdsmiljön. Vass blåser i vinden och några personer går på en brygga. En båt i närbild med tre personer ombord står och fiskar. De drar upp fiskar i ett nät, en så kallad ryssja.
Amanda Wännman, projektledare för invasiva arter i akvatiska system på Länsstyrelsen i Södermanlands län, berättar om reduktionsfisket av den invasiva arten svartmunnad smörbult som Länsstyrelsen har genomfört. Hon svarar på frågor om de fångar andra arter, om de har fått ål, vad de undersöker, om allmänheten kan hjälpa till med mera. Hon står på en brygga framför några trähus och pratar in i kameran. Bilder visas under tiden på miljön i skärgården, båten, blommor, mätinstrument och hur det ser ut under vattnet.
Vad är en invasiv, främmande art?
Med främmande art menas en art som med människans hjälp förflyttats till ett land där den inte funnits tidigare. Många av dem har vi genom tiderna haft stor nytta av i trädgårdar, för jord-och skogsbruk och jakt. En främmande art behöver inte bli invasiv.
Invasiva främmande arter tar över i sin nya miljö, konkurrerar ut andra arter och orsakar skador på naturen, människors hälsa eller ekonomin. Det är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och antalet främmande arter som blir invasiva ökar från år till år.