Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige och EU

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Förbud kring invasiva främmande arter

EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.

På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter. Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.

Invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Lista över invasiva främmande arter med EU-förbud, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på webbplatsen invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller genom e-post till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

För kommuner och myndigheter

Uppdragsportalen är Länsstyrelsens IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen kan myndigheter och kommuner återrapportera åtgärder mot invasiva arter. Rapporterna förs över till Artportalen, där de blir tillgängliga för både myndigheter, kommuner och allmänhet.

Uppdragsportalen Länk till annan webbplats.

Viktigt att rapportera in fynd

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.

Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.

Förhindra spridning och bekämpa i tid

Invasiva främmande arterna hotar vår inhemska flora och fauna och det är därför viktigt att hindra deras spridning.

Naturvårdsverket har information som stöd i arbetet med invasiva främmande arter och råd till allmänheten om hur spridning kan minskas. Där finns vägledningar till hur de olika arterna bekämpas och vad du kan göra för att minska spridningen.

Så sprids främmande arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Bekämpningsmetoder för invasiva främmande arter, Artdatabanken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Film: Hur sprider sig invasiva arter?, Youtube Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Invasiva arter i Södermanland

Unionslistan är EU:s lista över de invasiva främmande arter som inte får introduceras, spridas i naturen eller gynnas att bli fler i landet. I dagsläget finns det 88 arter på listan. Dessa arter är också förbjudet att sälja, byta och importera dessa arter inom hela unionen. 25 av arterna finns i svensk natur. Ytterligare några av de EU-listade arterna förekommer sporadiskt i Sverige.

I Södermanland förekommer i nuläget fem av de arter som återfinns på Unionslistan. Nedan hittar du mer information om vilka arter det är.

Jättebalsamin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Jätteloka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kinesisk ullhandskrabba, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Trots att den har ett sött namn är den kinesiska ullhandskrabban Öppnas i nytt fönster. en invasiv art som vi inte vill ha i Sverige. Namnet har den fått från de ulliga hårtussar som växer på dess klor. Hanar kan ha så stora tussar att de ser ut som cheerleaders som viftar med sina pomponger, klorna har dessutom vita spetsar som gör den ännu lättare att känna igen. Den är grågrön till gulbrun och har en tydligt runt skal som är max 10 cm i diameter.

Ullhandskrabban kan troligtvis inte föröka sig i Mälaren och Östersjön då salthalten är för låg men den kan förflytta sig långa sträckor på land och kan även spridas av oss människor när den fångas och sedan släpps ut i andra vattendrag.

Signalkräfta, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Signalkräftan Öppnas i nytt fönster. har fått sitt namn från en vit vårta och en ljus ”signal”-fläck i tumgreppet, tänk dig personen som viftar för att taxa in ett flygplan till gaten. Detta skiljer den helt från flodkräftan som i stället har ett mörkt tumgrepp, med en röd vårta. Den är också större, över 15 cm, och har en ljusbrun ton på skalet.

Tyvärr introducerades arten i Sverige avsiktligt för att utöka kräftfisket och signalkräftan är numera en etablerad art i Sverige vilket betyder att den är i stort sett omöjlig att utrota nationellt. Idag är den huvudsakliga uppgiften att minska eller utrota arten lokalt i mindre sjöar och vattendrag för att främja arbetet med att återinföra vår inhemska flodkräfta. Signalkräftan är bärare och spridare av kräftpest som vår flodkräfta är mycket känslig mot. Idag finns endast 2% av flodkräftebeståndet kvar i Sverige och detta är på grund av kräftpest.

Smal vattenpest, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Både smal vattenpest Öppnas i nytt fönster. och vattenpest finns i Sverige. Båda har tre blad i krans längs stammen men smal vattenpest har smalare och spetsigare blad samt en ljusare grön färg. Den bildar täta mattor som kan vara över en meter höga. Den har även små vita-ljuslila blommor som kommer ut från bladvecken och sticker upp ur vattnet i juli till september.

Smal vattenpest är en art med snabb spridning i Sverige och trivs bra i övergödda vattendrag och klarar även högre salthalt än sin redan etablerade släkting vattenpest. Detta gör att den kan ta över en liten sjö på kort tid och bildar täta mattor som tränger ut andra akvatiska växter. Det positiva är att vi endast har honväxter i Sverige och förökningen är därför begränsad. Tyvärr klarar den sig utmärkt genom vegetativ spridning, vilket betyder att små delar av växten som bryts av eller om den rotas upp, sedan kan flyta till ett annat område för att rota sig och starta ett nytt bestånd. Det är därför viktigt att inte köra båt eller simma igenom dessa mattor då det kan bidra till spridningen.

Ett flertal andra invasiva arter återfinns runt om i Södermanland. Det är arter som inte är med på EU-listan och därför finns inga regler om bland annat försäljning, spridning eller import kopplade till dem. Dock är även dessa arter ett hot mot den biologiska mångfalden och om de inte bekämpas är risken stor att de sprida sig och konkurrera ut många av våra inhemska arter.

Blomsterlupin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kanadensiskt gullris, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kotula, Artfakta Länk till annan webbplats.

Nyzeeländsk tusensnäcka, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Den nyzeeländska tusensnäckan Öppnas i nytt fönster. är en liten snäcka med ett vindlande skal som endast blir 8 mm högt. Man säger att skalet är högervridet och för att se detta på ett snäckskal håller du det framför dig med öppningen mot dig och spiralen pekande uppåt. Då kan du se att öppningen på skalet ligger på höger sida. Färgen på skalet varierar från gult till gulgrönt och rödbrunt och känns relativt tunt. Själva djuret, snäckan, är oftast ljust grått men snytet, som liknar dess nos, är mörkare och ibland svart med ljus tipp.

Snäckan räknas nu som bofast och reproducerande i Sverige och kan hittas längs hela östkusten. Det finns nästan bara honor och de fortplantar sig genom partenogenes, vilket betyder att äggen inte behöver befruktas för att utvecklas. Det har påträffats upp till 100 000 individer på endast en kvadratmeter. Snäckan är så tålig att den till och med klarar resan genom en fågels mag-tarmkanal om skalet är helt!

Parksallat, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Parkslide, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sjögull, naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sjögull  Öppnas i nytt fönster.är en vattenväxt med vackra gula blommor med fem flikiga kronblad. Tyvärr är den invasiv i Sverige och kan bilda täta bestånd som konkurrerar ut våra inhemska vattenväxter då den skuggar botten. Dess flytblad liknar gul näckros men är rundare och fransigare. Den övervintrar på botten och kan till våren växa upp till 3 m för att nå vattenytan.

Sjögull finns i större delen av södra Sverige och sprids vegetativt, vilket innebär att avbrutna växtdelar kan flyta till ett nytt område, rota sig och sedan starta ett nytt bestånd. Detta gör bekämpning svårt eftersom man riskerar att sprida växten om man drar upp den. Just nu pågår ett stort projekt i västra Mälaren för att utrota sjögull och detta görs med flytdukar.

Svartmunnad smörbult, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Den svartmunnade smörbulten  Öppnas i nytt fönster.är mycket lik vår inhemska art, svart smörbult, och finns längs kusten. För att skilja dem åt kan man titta på ryggfenan, då den svartmunnade smörbulten har en svart markering i bakre kanten av ryggfenan. Den kan också bli 20-30 cm lång, vilket är betydligt större än svart smörbult och med ett grovt huvud. Den är oftast brunaktig med mörkbruna fläckar över ryggen men under leken byter hanen färg och blir svart. Hanen vaktar och ventilerar äggen plikttroget tills de kläcks vilket leder till högre äggöverlevnad.

Beståndet i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren och arten är klassad som ”hög risk” med potentiellt stora negativa effekter på ekosystemet. Den kan konkurrera ut andra fiskarter om föda men även äta upp rom och yngel. Om man får upp en individ när man fiskar är det rekommenderat att inte släppa tillbaka den och på så sätt kan alla hjälpa till med bekämpningen. Om vill gå ut och leta efter svartmunnad smörbult kan man försiktigt vända på stenar i vattnet då den oftast då ligger kvar och trycker på botten.

Vandrarmussla, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vandrarmusslan  Öppnas i nytt fönster.är en sötvattensart som främst hittas i Mälaren. Skalen är tydligt triangulära och unga individer har ett vackert ljusbrunt skal med ett sicksackmönster av mörkbruna linjer. Detta mönster försvinner tyvärr när musslan växer och när de är fullvuxna vid ca 4 cm i längd är de ofta mörkbruna och kan förväxlas med blåmusslan.

Musslan kan bilda stora bestånd på både botten och båtar. De tränger då ut våra inhemska musselarter och filtrerar ut deras yngel ur vattnet. Våra egna stormusslor är viktiga då de tillhandahåller ekosystemtjänster, såsom vattenrening och är även en viktig födokälla för djur och människor. Vandrarmusslan sprids långsamt men genom våra vattenaktiviteter med båtar, bojar och annan utrustning bidrar vi till dess spridning, därför är det viktigt att rengöra redskap som används i olika vattendrag.

Vattenpest, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vattenpest  Öppnas i nytt fönster.är mycket lik smal vattenpest med långa bladstammar och trebladiga, täta kransar. Skillnaden är att vattenpest är mörkare grön och bladen är tjockare och rundade i spetsen. Den växer helt nedsänkt i vattnet och behöver inte ens vara rotfast för att trivas. Blommorna är små men man upptäcker lätt den flera decimeter långa vita blomstjälken som lyfter upp blomman till ytan.

Precis som smal vattenpest är det enbart honplantor som förekommer i Sverige och den sprids vegetativt med avbrutna växtdelar som flyter i väg och sedan rotar sig på andra platser. Därför är det svårt att bekämpa de täta bestånden som kan uppstå. Alla kan tänka på att undvika att simma eller framföra vattenfordon genom områden med vattenpest då detta kan leda till ökad spridning.

Vresros, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vi arbetar med att minska svartmunnad smörbult

Länsstyrelsen arbetar för att minska invasiva främmande arter. Ett projekt handlar om svartmunnad smörbult. Vi har gjort en film som berättar om arbetet.

 

 

Syntolkningstext

Videon inleds med bilder på skärgårdsmiljö med några båtar som rör sig på vattnet. I inledningen visas logotypen för Länsstyrelsen i Södermanlands län mot bakgrund av skärgårdsmiljön. Vass blåser i vinden och några personer går på en brygga. En båt i närbild med tre personer ombord står och fiskar. De drar upp fiskar i ett nät, en så kallad ryssja.

Amanda Wännman, projektledare för invasiva arter i akvatiska system på Länsstyrelsen i Södermanlands län, berättar om reduktionsfisket av den invasiva arten svartmunnad smörbult som Länsstyrelsen har genomfört. Hon svarar på frågor om de fångar andra arter, om de har fått ål, vad de undersöker, om allmänheten kan hjälpa till med mera. Hon står på en brygga framför några trähus och pratar in i kameran. Bilder visas under tiden på miljön i skärgården, båten, blommor, mätinstrument och hur det ser ut under vattnet.

Vad gör jag med avfallet?

Det är viktigt att hantera avfallet från invasiva främmande arter på ett säkert sätt för att förhindra ytterligare spridning av arterna.

Det är viktigt att avfallet inte läggs på öppen kompost utan bränns lokalt eller skickas till förbränning. Avfallet ska förpackas säkert, så som i dubbla sopsäckar och förslutas väl. Vid transport är det viktigt att avfallet transporteras väl förslutet för att förhindra spridning av arten. Om det körs till återvinningscentral ska man försäkra sig om att avfallet sorteras som brännbart, inte som trädgårdsavfall eller kompost.

Säker avfallshantering för att undvika spridning av invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Film: Så tar du hand om avfallet, Youtube Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Groddjur, Statens veterinärmedicinska anstalt Länk till annan webbplats.

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. Det finns också en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta Länk till annan webbplats.

Förordning om invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Miljöbalken Länk till annan webbplats.

Kontakt

Länsstyrelsen i Södermanlands län

611 86 Nyköping

Dela sidan:

Landshövding

Beatrice Ask

Besöksadress

Hospitalsgatan 4 (tillfälligt under ombyggnationen av Residenset)

Postadress

611 86 Nyköping

Följ oss