Nävekvarns klint

Fantastiskt utsikt, flerhundraåriga tallar och prunkande vårflora är bara några exempel på vad naturen bjuder dig på vid ett besök i naturreservatet. Som högst befinner du dig på 40 meters höjd över havet och dessutom är miljön kulturhistoriskt spännande med en lång historia av järnframställning.

Rundslinga med utsikt

Ett vårbesök i Nävekvarns klint rekommenderas. Då får du ta del av den rika vårfloran. Men den storslagna utsikten över Bråviken har du tillgång till året om. I reservatet finns en markerad rundslinga som är cirka 2,5 kilometer och utgår från parkeringen. Rundslingan tar dig genom skogen och till de fina utsiktspunkterna vid havet. Sörmlandsledens etapp 36 passerar reservatet.

Vad är reliktbock och vätteros?

Idag känns Nävekvarns klint som en naturskog, med flerhundraåriga martallar, gamla lövträd och mycket döda och döende träd. Det ger gott om utrymme för arter som lever på och av veden.

Reliktbock till exempel är en skalbagge som bara lever i de allra äldsta tallarna och endast i de som står ordentligt solbelysta. Om du lägger örat till barken har du chans att höra den varma dagar i juli. Gulbandad brunbagge trivs på liggande granstammar som angripits av svampen violticka. Även den lilla vedtrappmossa ställer höga krav på sin livsmiljö. Den växer på murken ved, men inte för murken, och helst ska det vara gran- eller tallved.

Mellan bergknallarna löper dalstråk med frodigare vegetation och i väster slingrar sig Pinneströmmens prunkande ravin ner mot Bråviken. På våren täcks marken här av blåsippor och vitsippor och den parasitiska vätterosen brukar visa sina rosafärgade blommor under hasselbuskarna. I ravinens övre del finns resterna av en hytta – ett av spåren från traktens järnhantering.

Det branta berget

Skogen längs Bråvikens norra strand formas av förkastningsbrantens bergarter och den karga miljön. Samtidigt är de sydvända branterna varma på sommaren, och arter som bergglim, som annars är ovanliga i länet, trivs bra. Tack vare den besvärliga terrängen har mycket av skogen undgått storskaligt skogsbruk.

Marken ägdes länge av Nävekvarns bruk som bedrev järnhantering här från 1600-talet och nyttjade skogen bland annat för kolning. Som de flesta skogsmarker i länet har den också betats.