Ostmossen naturreservat

Ostmossen naturreservat ligger på Ombergs östra sluttning. Geologin och topografin har mycket att berätta om de geologiska processerna i västra Östergötland.

I reservatet går Ombergs förkastningslinje ovanför själva Ostmossen. Inlandsisen har fört med sig kalk upp på berget, vilket gör att jordarten utgörs av en kalkrik moränlera.

Reservatet utgörs av en mosaik av olika naturtyper som kalkkärr, kalkfuktäng, kalktorräng, övrig öppen betesmark samt löv- och granskog, ofta av sumpig karaktär.

Floran är rik med totalt tio orkidéarter och en mängd andra kalkkrävande och kalkgynnade arter. Reservatets flora inventerades 1995 och totalt noterades 229 kärlväxtarter.

Sex kalkkärr kan urskiljas i reservatet. Ostmossen i reservatets sydöstra del är det mest värdefulla kalkkärret i området.

Bland Östergötlands kalkkärr intar Ostmossen en klart särpräglad ställning, dels genom förekomsten av de långsamt växande "margranarna" som sätter sin prägel på kärret, dels genom den rika förekomsten av den sällsynta luktsporren. Ostmossen är en av två lokaler för arten i Östergötland.

Svinrot utgör ett dominant inslag i floran tillsammans med blåtåtel och i viss mån även vildlin. Övriga kalkindikatorer är älväxing, axag, majviva, rosettjungfrulin, tätört och näbbstarr.

Storfjärilsfaunan inventerades 1995. I Ostmossens och det närbelägna Ombergslidens naturreservat hittades inemot 300 storfjärilsarter, vilket är nästan en tredjedel av alla storfjärilsarter i Sverige.

Inom reservaten bedöms upp emot 500 arter finnas. Detta gör att dessa reservat tillsammans utgör en av svenska fastlandets förnämsta lokaler för storfjärilar. Fem hotklassade arter  har återfunnits i materialet, bland annat gullvivefjäril och liten bastardsvärmare.

Föreskrifter

Text

Serviceinformation

  • Informationstavla Informationstavla
  • Parkering Parkering

Kontakt

Fakta

Storlek: 20 ha
Skyddsår: 1996
Markägare: privat
Förvaltare: Länsstyrelsen Östergötland