Veälbmábuovđđa

Knappt 20 kilometer söder om Arjeplog ligger lågfjället Veälbmábuovđđa, en pärla i det fjällnära landskapet som bör besökas. Reservatet är lätt att nå från väg 609 via en stig från bergets fot. Besökare kan här vandra uppåt i sluttningen genom taigans urskogslika miljöer och allt glesare skikt med vindpinade tallar, över block och hällar vidare upp till den öppna, lågalpina risheden på toppen av Veälbmábuovđđa.

Vidunderliga vyer

Väl uppe på toppen som ligger 710 meter över havet bjuder Veälbmábuovđđa på milsvida utsikt i så gott som alla väderstreck. Väster om reservatet ses den stora sjön Uddjaure med holmar och öar som breder ut sig mot norr, och vattensystemets fortsättning i sydlig riktning där det så småningom övergår i en annan stor sjö, Storavan.

I norr ligger den andra bergstoppen i reservatet, Giervåjvvie, som är något lägre och därför är beklädd med gles skog även på de översta delarna. Mellan de två topparna ligger ett mer låglänt, flackt område där blöta myrar med små tjärnar breder ut sig, kantade av urskogslik, knotig granskog.

Den fjällnära barrskogen

Skogarna på de övre delarna av Veälbmábuovđđa och det norra berget i reservatet, Giervåjvvie, lever i ett kargt klimat. På många håll är marken blockig, och ofta med ett tunt jordskikt för träden att etablera sina rötter i för stadga och för att få näring och vatten. En tunn jordmån innebär ofta torka. Likt de flesta skogsklädda marker i länet har området också brunnit historiskt.

Reservatets knotiga träd, i synnerhet de flerhundraåriga, vindpinade tallarna som utgör skogens övre gräns på Veälbmábuovđđa, har därmed stått emot många tuffa prövningar. Deras ofta vridna och lågvuxna växtsätt vittnar om växtmiljöns utmaningar och vissa träd bär även spår av brand.