Svartberget

Svartbergets naturreservat bjuder på ett varierat landskap. Här finns örtrik grannaturskog på bergsluttningarna i öst, som övergår i strängflarkkärr varvade med gammelskogsklägga holmar innan de möter den stora sjön Östra mullejaure i väst.

Gammal naturskog

På Svartbergets sluttningar, berget som gett reservatet sitt namn, växer skog som uppkommit på naturlig väg efter skogsbrand för länge sedan. Större delen av skogen utgörs av grannaturskog med inslag av löv. Delar av skogen domineras av lövträd, främst björk, men här finns även inslag av sälg, asp och rönn. På vissa sälgar växer lunglav, en art som trivs där luftfuktigheten är stabil och gärna hög, samt den ovanliga dofttickan, med sin karaktäristiska doft av kummin. I den gamla granskogen finns ett stort inslag av båge stående och liggande döda granar. På de döda träden trivs många rödlistade och ovanliga vedsvampar som grantickeporing, kristallticka och gränsticka. Även arterna liten sotlav, garnlav och tretåig hackspett trivs i området.

Öppna myrar breder ut sig vid bergets fot

Väster och söder om berget finns vidsträckta våtmarker – Virsakmyran, Holmmyran och delar av Ricksnellmyran – vilka ingår i ett ännu större sammanhängande våtmarkskomplex som sträcker sig vidare bortanför reservatet i både nordlig och sydlig riktning. Myrarna i området består till stor del av öppna, blöta strängflarkkärr där vattnets rörelser skapat mönster som ränder i växtligheten. Här finns även inslag av myrgölar och våtmarkerna utgör värdefulla livsmiljöer för bland annat fåglar, groddjur och insekter. I reservatets västra ände övergår Virsakmyran i sjön Östra mullejaure som också är skyddad genom Natura 2000, EU:s nätverk för skyddsvärd natur.