Suobbatselravinen

Strandnära områden hyser ofta en mångfald av naturmiljöer och associerade arter. Suobbatselravinen ligger längs Stora Luleälvens östra strand och här har vattnet och den sandiga, sluttande marken, som ständigt är under påverkan av älvens flöde, gett upphov till en rad olika skogsmiljöer där ett flertal ovanliga arter finner sin livsmiljö.

Stor variation på liten yta

Suobbatselravinens naturreservat är endast ca 18 hektar stort till ytan, men här finns både granskog, tallskog och lövdominerade partier med björk, asp, sälg och rönn. Tallskogen växer på sandig mark i norra delen av reservatet och är sannolikt uppkommen efter en brand för mellan 150 och 200 år sedan. I den delvis sluttande marken har flera små raviner bildats som mynnar i älvens riktning. I bäckdrågen växer tät, skuggig blandskog med mycket lövträd och vid höga flöden är bäckfårorna vattenförande. I de fuktiga sluttningarna i södra delen av reservatet växer granskog.

Hög artrikedom i spännande miljöer

Skogarna i reservatet har en lång skoglig kontinuitet, vilket innebär att området varit trädbevuxet kontinuerligt under mycket lång tid och att det påverkats mycket lite av modernt skogsbruk. Närheten till älven och de tidvis vattenförande bäckdrågen bidrar till en hög luftfuktighet i de täta lövrika skogarna.

Dessa miljöer är särskilt artrika med förekomst av ovanliga och krävande arter såsom bombmurkla, trådbrosklav och grenlav. På sälg och asp växer stuplav, luddlav och skinnlav. Även den väldoftande dofttickan trivs här. I den strandnära skogen finns mycket död ved från både löv- och barrträd och ett stort antal vedlevande svampar har noterats i området, bland annat tallticka, vaddporing, rosenticka och rynkskinn, samt den mycket ovanliga och hotade lämmelporingen.