Sievnavárre

Berget som gett namn åt naturreservatet har branta, skogsklädda sidor. Från toppen får du en fantastisk utsikt över fjällvärlden i fjärran. Norrut breder ett vackert landskap ut sig, där skogar och myrar vävs samman med glittrande tjärnar och den slingrande bäcken Oademjåhkå.

Brandpräglade tallskogar

Skogen i naturreservatet domineras av tallar, många av dem över 300 år gamla. Här och var finns stubbar, men merparten av skogen är orörd av människor. Däremot har bränder rasat i området, och elden har lämnat tydliga spår, som gamla tallar med ärr (brandljud), kolade stubbar och liggande stammar.

En artrik skog

I Sievnavárre har många kräsna skogsarter en fristad. Ett exempel är fläckporing, en karakteristisk vedsvamp för tallnaturskogar i norra Sverige. Den växer på undersidan av murkna, fallna tallar. Andra arter som lever på död ved inkluderar tallstocksticka och dvärgbägarlav. På torrträd och högstubbar finns gott om gnagspår från mindre märgborre. Även arter som är knutna till gammal sälg, som bårdlav, doftticka och skrovellav, trivs i naturreservatet. Detsamma gäller för tretåig hackspett, tjäder och orre.

Kulturmarker

Sievnavárres hänglavsrika skogar är värdefulla renbetesmarker för Jåhkågasska sameby. Hela reservatet används som förvinterland, vinterland och vårvinterland, och delar av det nyttjas som rastbete. Därför är det inte omöjligt att du stöter på ren under ditt besök!