Särkivaara

Skogarna i Särkivaara naturreservat består till största delen av tallskog som har uppkommit efter en brand i området. Den senaste skogsbranden härjade här för cirka 150 år sedan och det finns många spår efter branden.

Den brända skogen

Skogen är kraftigt brandpräglad i hela området. Tallskogen dominerar och här ser man en tydlig skiktning med allt från flerhundraåriga överståndare med brandljud, till yngre tallar. Grova silverfuror och högstubbar finns i rikligt mängd i hela reservatet, många av dessa är kolade från senaste branden som uppstod för ca 150 år sedan. Skogen är mycket omväxlande i sluttningarna med brandområden av olika karaktär. Fuktigheten varierar och i de lägre delarna finns en del sumpskogspartier. I hela området finns ett stort inslag av lövträd; i de talldominerade delarna rikligt med vårtbjörk och i övriga delar i huvudsak björk och bitvis asp och sälg.

Människans påverkan

Den mänskliga påverkan varierar, men har generellt en låg sentida påverkansgrad inom området. Dimensionsavverkade stubbar hittar man främst i de nedre delarna av sluttningarna och här är de flesta av de allra äldsta tallarna borta. Däremot finns fortfarande gott om tallöverståndare på runt 200-250 år med enkla brandljud, och även överlag rikligt med död tallved.

På bergets nordsluttningar står gammal urskogsartad barrblandskog. Här finns förutom gammeltallar även granöverståndare på 250 år, samt god kontinuitet på granlågor.

Magert men ändå rikt på liv

En stor del av området utgörs av Berget Yli Särkivaaras övre delar. Karaktären här är riktigt gammal lågproduktiv talldominerad skog på stenbunden mark. Här finns det rikligt med senvuxna solbelysta tallar och olika strukturer i form av död ved i olika nedbrytningsfaser. Det finns även inslag av riktigt gamla vårtbjörkar och granar som tillsammans utgör viktiga substrat för känsliga arter så som ullticka, vaddporing, knottrig blåslav och vitgrynig nållav.