Ripakaisenvuoma

Här finns några av de fågelrikaste våtmarkerna i länet. Bland arterna kan nämnas sångsvan, salskrake, stjärtand, svartsnäppa, brushane, ljungpipare, dvärgbeckasin och myrsnäppa. De insprängda skogarna inrymmer i sin tur många gammelskogsarter så som lavskrika, lappmes, tretåig hackspett och tjäder och de vidsträckta myrarna är bra jaktmarker för många rovfågelarter

Opåverkade skogar

En mäktig sandås löper cirka åtta kilometer genom objektets mitt. Längs åsen dominerar brandpräglad sandtallskog där stora delar är urskogsartade. Grova tallar med pansarbark tronar bland flera yngre generationer. Täta självgallrande stavabestånd skapar bitvis enorma mängder död ved. Överståndare finns i rik mängd, många med flera meter höga brandljud. Majoriteten av skogen på holmarna i norr utgörs av urskogsartade magra gran- och barrblandskogar med varierat inslag av tall och björk. Liknande skog finns även på vissa håll i söder, liksom längs områdets vattendrag och myrkanter. I den södra halvan finns även helt talldominerade bestånd.

Värdefulla våtmarker

Flera olika våtmarkstyper finns inom området. De järnockrarika miljöerna i kombination med basiska bergarter bildar viktiga livsmiljöer för ovanliga arter. Flera av dessa förekommer uteslutande i dessa typer av våtmarker, till exempel käppkrokmossa och myrbräcka. Större delen av området utgörs av blandsträngmyrar och strängflarkkärr. Närmast fastmarkskanterna ligger topogena kärr och mosaikblandmyrar och i anslutning till vattendragen finns sumpskogar och mader. Majoriteten av våtmarkerna omfattas av myrskyddsplanen och har fått högsta naturvärdesklass i Länsstyrelsens våtmarksinventering.