Rasiavaara

Haparanda kommun med omnejd har få sammanhängande naturskogsområden kvar och få naturreservat med skogliga naturvärden. Det gör Rasiavaara naturreservat speciellt. Reservatet har bildats kring berget Rasiavaara och utsikten från de natursköna och lättvandrade hällmarkerna på bergets toppar gör reservatet väl värt ett besök.

Ett varierat landskap

Rasiavaaras kullar täcks av urskogsartad hällmarkstallskog med knotiga martallar i åldrar upp mot 300-500 år. Den rödlistade arten gräddporing har påträffats här, en viktig indikatorart för orörd skog. Längre ner uppvisar landskapet stor variation, från frodig gran- och blandskog, genomgallrad medelålders skog med enstaka hyggen, till klapperstensfält och öppna myrmarker.

Spår från istiden

Rasiavaara har tre flacka kullar som en gång stack upp ur havet efter att inlandsisen började dra sig tillbaka i slutet av den senaste istiden. Inlandsisens tyngd hade tryckt ner markytan, vilket gjorde att områden som i dag ligger högt uppe på land förut var täckta av vatten. På toppen av Rasiavaaras kullar, som i dag sträcker sig 130 meter över havet, har havsvågorna spolat bort nästan allt material och kvar finns i stort sett bara hällar med gles tallskog som klamrar sig fast i det tunna jordtäcket. Längre ner, där vågornas krafter inte varit lika starka finns klapperstensfält. Här har vågor och bränningar sköljt ur sand och grus ur moränmaterialet som inlandsisen avsatt och lämnat fält med stenar och block som av vågornas rörelser nötts mot varandra och blivit rundade.

Brandspår

Den senaste branden härjade Rasiavaaras skogar år 1892. Under en brand bildas ofta en brandpelare på läsidan av trädens stam som bränner bort barken. Om trädet överlever kommer det skadade området att helt eller delvis vallas över av ny bark, något som kallas brandljud. På flera håll i Reservatet kan man se spår efter eldens härjningar i form av levande och döda träd med brandljud, samt kolade stubbar.

Myrslåtter och renbete

Det har bedrivits myrslåtter på myren Pöytämanjänkkä, även i nyare tid. Att skörda myrhö av starr på sensommaren är en gammal tradition. Det var ett viktigt sätt att dryga ut förrådet av vinterfoder till djuren i äldre tider. Rasiavaara har även under lång tid nyttjats som renbetesland av den samiska befolkningen och blir så än i dag.