Nordanå

I Nordanås sumpskogar har arter som behöver en fuktig miljö, gamla träd och död ved en fristad. Här händer inte särskilt mycket och det är så rosentickan, violmusslingen och gammelgransskålen vill ha det. Skogen sköter sig själv och ju längre den får stå, desto fler kräsna arter kommer det att dyka upp!

Präglat av vatten

Naturreservatet Nordanå ligger i en västsluttning ner mot Stora Luleälven. Här växer grandominerad naturskog på sandig jordmån som inlandsisen lämnat efter sig. Små bäckar har skurit sig ner i den lätteroderade sanden och ringlar fram genom skogen, ibland lugnt, ibland med stor fart. Marken är mättad med vatten som rör sig under jord nedför sluttningen. Det passar vitmossorna bra, de breder ut sig på marken under trädkronorna.

Sumpskogen – en brandrefug

Skogen i reservatets mitt växer på fuktig mark och bär få spår av mänsklig aktivitet. Där det är riktigt blött har träden utvecklat socklar att stå på. Sådana här sumpskogar är värdefulla inslag i skogslandskapet då skogsbränder som dragit fram under årens lopp inte fått fäste i de blöta markerna. Här finns därför gott om gamla och senvuxna granar, tallar och björkar.

Arter utöver de vanliga

I Nordanås sumpskogar finns många spännande arter att upptäcka. På gamla granars bark växer en millimeterstor skålsvamp med det passande namnet gammelgransskål. Från fallna, murkna granstammar sticker rosentickan ut sina fruktkroppar och den mörkt chokladfärgade ulltickan breder ut sig likt ett extra barklager på undersidan. Här och var är trädgrenarna draperade med hänglavar likt trassliga garnnystan – ett signum för gammal, orörd skog.