Naulajärvi-Kirvesvuoma

För Naulajärvi-Kirvesvuoma är beskrivningen ”vidsträckt våtmark” mitt i prick. Ändlösheten bryts endast av skogklädda holmar, likt öar i ett hav av myrmark. De blöta markerna inramas av fastmark där det växer skog med uråldriga träd. I det här naturreservatet kan både vår största vadare storspoven och skogens hackspecialist tretåig hackspett finna sig till rätta!

Blöta marker med mångfald

Aapamyr med strängflarkkärr, topogena kärr, bäckmader och strängblandmyrar – dessa termer beskriver naturreservatets våtmarker. En alternativ beskrivning är mer eller mindre blöta marker som det inte är helt enkelt att ta sig fram på! Men det finns stigar från vilka du kan uppleva våtmarken, i reservatets centrala del. Anledningen till att våtmarken skyddas är dess storlek, att den i stort sett är opåverkad och att den hem för ett mycket speciellt växt- och djurliv.

Skog med ovanliga svampar

Att skogar på holmar och åsar i våtmarken undgått modernt skogsbruk är inte så svårt att förstå. Här kan man därför uppleva urskog med granar som spirade på 1700- och 1800-talen. Till urskogen hör också fallna stammar som är rejält murkna och ny död ved som bildas kontinuerligt. Tack vare närheten till myren är luftfuktigheten hög för jämnan. Det här är natur för riktigt kräsna arter, som gräddticka, ostticka, tajgaskinn och rosenticka. Fler ovanliga svampar finns att upptäcka i tallskogarna i våtmarkens västra delar, som fläck- och gräddporing.

Lämningar från förr

I naturreservatet finns olika spår som visar att människan verkat här sedan lång tid tillbaka. En fångstgrop i nordväst är troligen områdets äldsta lämning. Utmed vägarna Nattavaara by, Purnu och Sarvisvaara står vägmärken i form av kilometerstolpar i granit. Rester av hässjor och lador i området närmast sjön Naulajärvi vittnar även om myrslåtter. Ett rengärde och en renvall är ytterligare exempel på kulturhistoriska lämningar.

Värdefullt för rennäringen

Naulajärvi-Kirvesvuomas skogar är viktiga renbetesmarker för Gällivare sameby. Hela reservatet används som huvudkalvningsområde och det finns flera anordningar som nyttjas av samebyn som beteshagar, arbetshagar och slaktanläggningar. Området utgör rastbete och uppsamlingsområde för renskötseln och flera flyttleder går genom området.