Mittimyran

I reservatets hjärta ligger Mittmyran, en våtmark som är både öppen och klädd med skog. Skogen domineras av gamla, senvuxna granar och äldre björkar. I den fuktiga miljön trivs många arter som lever på gamla träd och död ved. Genom reservatet rinner Kvarnbäcken fram, i ett naturligt slingrande lopp.

Åter till naturligt tillstånd

Skogarna i naturreservatet är till viss del påverkade av skogsbruk, särskilt i de lättillgängliga delarna. Det finns också en del diken. Men i och med reservatsbildning kommer naturen framöver att återgå till ett mer naturligt tillstånd. Diken kommer att läggas igen så att våtmarken läks. Och i skogen kommer träd åldras, dö och falla till marken och slutligen murkna till jord.

Fristad för krävande arter

De delar av naturreservatet som redan idag har höga naturvärden är koncentrerade till våtmarken och Kvarnbäcken. I dessa urskogslika gransumpskogar lever arter som behöver kontinuerlig tillgång på död ved. På grova, murkna granstammar som stupat växer till exempel den hotade vedsvampen rynkskinn. Kräsna arter som behöver hög och jämn luftfuktighet trivs också i reservatet. Vissa av lavarna växer fritt hängande från trädens grenar, som garnlav, medan andra arter lever på trädens grova bark, som den lilla skålsvampen gammelgransskål.

Kulturmarker

Sirges och Tuorpon samebyar nyttjar skogen i Mittimyran som vinter- och vårvinterland. Vissa delar utgör dessutom trivselland för Sirges sameby. En flyttled går genom reservatet.