Harrurliden

Riktig urskog – finns det? En skog som saknar spår av avverkningar och annan slags exploatering, vars utveckling fått styras helt av naturens egna processer? I det brukade barrskogslandskapet är sådana miljöer ytterst sällsynta, men på Harrurliden i södra Arjeplogs kommun finns en granskog som orörd undgått det mänskliga samhällets påverkan.

Gammal granskog

Granskogen på de övre delarna av Harrurliden är mycket gammal. Den innehåller träd i alla åldersklasser, även döende träd och döda stående eller liggande träd. Skogen är luckig med ljusöppna gläntor varvat med grandungar i tätare partier. Ojämn och varierad. Dessa kvaliteter utmärker en så kallad urskog, en skog där markens beskaffenhet, väder och vind och skogens egna invånare bland träd, hackspettar, insekter, svampar och andra arter fått råda fritt utan påverkan från exempelvis skogsbruk.

Tiden har betydelse för skogens känsliga invånare

På Harrurliden finns en mycket rik mångfald av olika arter som finner sin hemvist i den gamla granskogen. Bland annat finns många slags svampar som växer på granved, till exempel lappticka, kristallticka och ostticka.

Andra krävande arter som förekommer väl spridda i området är garnlav, knottrig blåslav och gammelgransskål. Att så många känsliga arter finns just här, varav vissa med mycket specifika krav på sin livsmiljö, är ingen slump.

När skogen får utvecklas i sin egen takt skapas nämligen alla de viktiga substrat – livsmiljöer – som skogens mera sällsynta invånare behöver såsom grova, döda liggande stammar. Att skogen fått stå orörd i flera hundra år innebär också att arter som sprider sig långsamt, till exempel vissa ovanliga lavar, har en rimlig chans att hitta hit och etablera sig.