Haparanda skärgård

Haparanda skärgårds naturreservat sträcker sig från Torne-Furö i norr, längs riksgränsen, till skärgårdens yttersta öar i söder. Här väntar ett landskap format av hav, vind och landhöjning, med fler än tjugo öar som var och en har sin egen karaktär. Vandra genom gamla skogar, upptäck vidsträckta klapperstensfält, utforska grunda vikar och njut av långa stränder – här finns alltid något att upptäcka i länets största marina naturreservat.

I naturreservatet finns höga naturvärden både på land och i havet. Området sträcker sig från en extremt sötvattenspåverkad mellanskärgård i norr till en ytterskärgård med en mer exponerad och marin karaktär i söder. Den stora variationen i områdets marina miljö möjliggör för en rad olika naturvärden kopplade till bland annat vegetation, fisk, däggdjur och fågel.

Marin miljö

Områdets marina miljö påverkas starkt av naturliga processer, så som landhöjning, ishyvling och vågverkan. Landhöjningen medför att nya grund och skär bildas i en ständig succession, samtidigt som de grunda vikarna alltmer snörs av från havet, för att så småningom övergår i att bilda flador, glon, glosjöar och så småningom våtmarker. I områdets grunda vikar breder undervattensvegetationen ut sig i så kallade ängar med kärlväxter och kransalger, vilka utgör viktiga miljöer för fisk.

I vikarna växer arter som vanligtvis hittas i sjöar och vattendrag, men som också trivs i Bottenvikens utsötade havsvatten. Majoriteten av områdets marina miljö karakteriseras dock ut av vind- och vågutsatta lägen, vilket resulterar i sten- och blockrika bottnar och stränder. Endast ett mindre antal arter klarar av att växa i denna utsatta miljö, exempelvis getraggsalg och kanske mest anmärkningsvärt ett flertal olika arter av vattenlevande mossor. I området trivs även gråsälen och vikaren och de små grynnorna och skären används flitigt av sälarna, exempelvis under gråsälens pälsömsningsperiod.

Rikt fågelliv

Haparanda skärgård har med sitt läge högst upp i Bottenviken en stor variation av fågelarter. Förutom att många fågelarter sträcker längs kusten under vår- och höstmånaderna i samband med flytt, finns många arter som häckar i skärgården. I den yttersta skärgården kan man som besökare få se till exempel småtärna, tobisgrissla och tordmule, kanske till och med ejder – en art som nästan uteslutande annars återfinns längre söderut i landet. Längs stränder och i våtmarksdelar på öarna trivs många olika arter vadare.

Havsörn, fiskgjuse och lärkfalk trivs i skärgårdsmiljön, och kustlabb blir en vanligare syn ju längre ut i skärgården du kommer!

Historia och fiske

Fisket är och har länge varit en viktig näring i området. På många öar finns fint bevarade gamla fiskelägen som vittnar om detta, många fortfarande i bruk. På öarna finns också rikligt med tomtningar, gistgårdsrösen, labyrinter och andra fornlämningar.

Besöksvänliga Torne-Furö

Till vackra Torne-Furö går turbåtstrafik som gör ön enkel att besöka även utan egen båt. I norr och väster är Torne-Furös stränder sandiga och badvänliga. Där finns också eldplatser och en raststuga. De södra och östra delarna av ön domineras av blockstränder. Skogen på Torne-Furö är mestadels gles och domineras av tallskog, förutom i sydväst där det är fuktigare och granen har övertaget. Gråal tillsammans med andra trädslag som exempelvis rönn, grönvide och glasbjörk bildar en lövbård som sträcker sig runt nästan hela öns stränder. Torne-Furös västra udde bildar en halvö och här finns öns artrikaste område i form av en frodig och snårig ängslövskog som i de centrala delarna hyser en ängsartad flora.