Lundbäcksskogen

Bekvämt och vägnära, på ömse sidor om länsväg 676, ligger Lundbäckskogen. Här finns spännande raviner och lövrika sluttningar där öga och näsa kan leda dig till arter som koralltaggsvamp och doftticka. Visst kan terrängen bitvis vara krävande och du kan få kliva över både en och annan trädstam, men under barmarkssäsongen är det ett område som kan passa de flesta som klarar av att ta sig fram i obanad terräng.

Omväxling förnöjer

I Lundbäcksskogen är landskapet omväxlande. I norr gränsar reservatet mot Luleälven och här hittar du också flera raviner, vissa så djupa som 15-20 meter. Här är det tufft för vissa träd att klamra sig fast och de angrips av rötsvampar som gör att de till sist ramlar till marken. Det är så här det ska vara i naturliga skogar och som gör att den biologiska mångfalden spirar. Är du intresserad av svampar? Leta då gärna efter den vackra koralltaggsvampen. Den vita uppseendeväckande svampen ser faktiskt ut som en korall där den sitter på bland annat döda, liggande aspstammar.

Den döda veden som skapas gynnar förutom svampar också den tretåiga hackspetten vars typiska hackspår kan ses runtom i området och i synnerhet i den äldre naturskogen söder om vägen.

Dit näsan pekar

När du vandrar i Lundbäckskogens södra och lövrika delar ska du ge akt på din näsa. Om du känner en lukt av anis, lakrits eller mandelkubb kan det vara den sällsynta dofttickan som du fått nys på. Den kan kännas på mer än 10 meters avstånd och sitter på gamla sälgar. Den här väldoftande svampen stoppade man förr i linneskåpet för att för att sprida go'lukt och det sägs att herrar använde dofttickan som parfym innan de skulle ut på galej.