Naturvårdsbränningar

Naturvårdsbränningar genomförs för att gynna den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen genomför naturvårdsbränningar när det är torrt i marken under perioden maj-september.

Naturvårdsbränning i skog. Foto.

Många arter är hotade idag eftersom det brinner för sällan och på för få platser i skogen, jämfört med förr i tiden. Branden behövs för att den bidrar till att bevara och återskapa biologisk mångfald.

Naturvårdsbränningar sker när det är torrt

För att vi ska uppnå önskat resultat med naturvårdsbränningen behöver den ske när det är torrt i marken. Är det inte tillräckligt torrt kan en del bränsle bli kvar i området. Bränslet skulle kunna börja brinna några dagar senare, om det till exempel börjar blåsa, vilket innebär att branden skulle kunna sprida sig oönskat.

En naturvårdsbränning sker alltid under kontrollerade former. Bränningen föregås av noggrann planering och tydliga säkerhetsrutiner. På plats finns alltid erfaren och utbildad personal och gott om utrustning.

Vi planerar att genomföra tre naturvårdsbränning under bränningssäsongen 2021.

När det har varit torrt och varmt under en längre tid så hoppas vi på att utföra den första naturvårdsbränningen. De aktuella naturreservaten är:

  • Hedasjön,
  • Prästanäset,
  • Tiafly.

Brandröken kommer att synas över stora områden. Bränningstillfället kommer att bestämmas med kort varsel beroende på väderläget. Information kommer att gå ut via P4 Kronoberg på bränningsdagen. Bränningen genomförs med hög säkerhet och vi håller kontakt med SOS, räddningstjänst och brandflyg.

Så går en naturvårdsbränning till

En grundförutsättning för att genomföra naturvårdsbränningar är att säkerheten kan garanteras. En naturvårdsbränning är noga planerad och kontrollerad från början till slut. Platsen som ska brännas är noggrant studerad och utvald. Åtgärder för att avgränsa branden är gjorda innan man tänder och själva bränningen förläggs till en lämplig dag med lämpliga vindar. Bränningarna sker i områden som antingen har naturliga gränser mot till exempel vatten eller skapade gränser för att säkerställa att branden inte sprider sig.

Eldningen är oftast lugn och odramatisk. De ansvariga för tändningen tänder längs med marken i långsmala remsor inom de säkrade gränserna. En remsa får brinna ut innan nästa tänds. På så vis regleras eldens hastighet och styrka och det går att bestämma vilken effekt elden ska ha på just den ytan.

Andra personer vattnar, bevakar och håller koll på vindens riktning. Bränningen avslutas till kvällen men personal finns på plats i flera dagar efteråt för att bevaka så inga glödbränder flammar upp igen.

Det är svårt att i förväg planera tidpunkten för en bränning. Vind, regn och fukt i marken är avgörande för när bränningen kan ske utan att säkerheten riskeras och för att den ska ge önskad naturvårdsnytta.

Den största utmaningen är att antalet möjliga bränningsdagar är så begränsade. Det krävs att alla förberedelser är klara, att all utrustning och personal är på plats och att alla som berörs har fått rätt information när vädret tillåter en naturvårdsbränning.

Så informerar vi

Eftersom naturvårdsbränning påverkar många människor i närheten genom rökutveckling, brandlukt och begränsningar i möjligheten att besöka naturreservatet är det viktigt att informera så mycket som möjligt inför bränningen.

Länsstyrelsen skickar brev till fastighetsägare inom tre kilometers radie från bränningsområdet, informerar på vår webbplats, gör inlägg på Facebook, skickar pressmeddelanden till tidningar, radio och tv, trafikmeddelande till radion, på skyltar på parkeringar och vid ingångar till reservatet sätts information upp.

Kontakt med räddningstjänst, SOS Alarm och Länsstyrelsens krisberedskap sker löpande.

Frågor och svar

En naturvårdsbränning är en planerad skogsbrand i ett avgränsat område. Syftet är att gynna och bibehålla höga naturvärden.

Länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar i skyddad natur (nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden) som en av flera viktiga skötselmetoder för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även privata skogsägare och skogsbolag arbetar med naturvårdsbränningar.

Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad.

Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det i dagens skogar råder stor brist på.

Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.

En naturlig skogsbrand startar till exempel av ett åsknedslag och med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark sker naturvårdsbränningar
vid liknande förhållanden. På så vis kan naturvården bäst efterlikna naturliga brandförhållanden och få bästa möjliga naturvårdsnytta.

 

Brandgynnade arter har anpassat sig till brandens ekologiska effekter på olika sätt. Unika specialiseringar är vanligt.

Brand gynnar tallen. Tallens grova bark och den höga kronan skyddar trädet mot lågornas framfart. Branden skapar glesa ljusa skogar där träd kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog. Lövträd får möjlighet att föryngra sig när ny mark blottas.

Svedjenävans frö kan ligga i ”dvala” i många år och börjar gro först när temperaturen når 40º-50º C, fröet klarar temperaturer på uppemot 100 º C. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på
magen och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner.

Inför en naturvårdsbränning är det viktigt att ha kunskap om fågellivet i det aktuella området. På detta sätt erhålls kontroll över häckande fåglar och andra extra känsliga arter och vid behov omplaneras naturvårdsbränningen. De fåglar som kan flyga flyger iväg om en fara dyker upp. Andra djur flyr om det börjar brinna.

Vissa individer kanske inte överlever en brand - men generellt kan sägas att nyttan med bränder i skog idag är långt större eftersom väldigt många arter gynnas eller är helt beroende av brand i skogen. De arter som missgynnas av en brand är dessutom långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen. Viltstammarna ökar ofta efter en brand eftersom de gynnas av att lövträd och buskar börjar spira.

Vissa arter missgynnas av att det brinner i skogen, men graden varierar med tiden från branden från art till art. Möjligheten till återetablering varierar också med tiden för olika arter. Exempel på arter som missgynnas av en brand i skogen är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.

En naturvårdsbränning är en riskverksamhet som kräver noggrann planering och ett säkerhetsarbete. Inget får gå fel! Bränningen sker under kontrollerade former och brandområdet måste ha säkra brandgränser – vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste vara optimala.

Bränningsledaren har en kompetent personalgrupp, där alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten i området hålls kontinuerligt informerad. Vid vissa bränningar används helikopter eller flygplan som flyger över området och kontrollerar branden.

Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats som säkerställer att branden inte får fäste på nytt. Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand.

Kontakt