Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige och EU

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Förbud kring invasiva främmande arter

EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.

På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter. Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.

Invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Lista över invasiva främmande arter med EU-förbud, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.

Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på webbplatsen invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller genom e-post till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

För kommuner och myndigheter

Uppdragsportalen är Länsstyrelsens IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen går det att både rapportera in och att ta del av åtgärder som planeras och som har utförts för att ta bort och hindra spridningen av främmande invasiva arter.

Uppdragsportalen Länk till annan webbplats.

Läs om hur du gynnar biologisk mångfald i din trädgård

I broschyren "Din trädgård kan bidra till en bättre värld" kan du lära dig om vilka arter som ska planteras för att gynna pollinatörar och vilka arter du ska undvika, så kallade invasiva främmande arter. Här finns en förteckning över pollinatörsvänliga växter och en del som beskriver invasiva främmande arter. Du hittar också konkreta tips och råd på vilka insatser du kan göra.

Din trädgård kan bidra till en bättre värld Länk till annan webbplats.

Främmande arter i Kronobergs län

Blomsterlupin.

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en populär trädgårdsväxt från Nordamerika som är mycket spridd i landet. Lupiner kan hejdas lokalt med ihärdiga åtgärder.Status i Sverige I Sverige noterades blomsterlupin första gången som förvildad 1870 i Skåne. Lupinen är etablerad i hela landet förutom Norrbottens inland och norra fjällen. Arten sprider sig snabbt och är vanligt förekommande längs vägar, järnvägar och ruderatmark samt i trädgårdar.

Blomsterlupin omfattas idag inte av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter, men eftersom den är mycket invasiv rekommenderar Naturvårdsverket att man avstår från att plantera den och försöker förhindra att den sprider sig om man har den på sin mark.

Blomsterlupin utvärderas för att eventuellt tas upp på en nationell förteckning över invasiva främmande arter som kommer att omfattas av olika förbud.

Rapportera fynd av blomsterlupin

Om du hittar blomsterlupin i naturen är det bra om du rapporterar in det till Artportalen via www.invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.. Skicka gärna med bilder så att det går att fastställa att det är blomsterlupin.

Möjliga effekter

Blomsterlupin utgör ett hot mot biologisk mångfald då den konkurrerar ut växter i de miljöer som den trivs i, som till exempel vägkanter och järnvägsbankar.

På sikt kan blomsterlupin påverka vegetationen där den etablerat sig på grund av sin förmåga att binda kväve och därmed gödsla marken. I de naturligt magra jordarna som den vanligen växer i kan tillskottet av kväve exempelvis göra att ängsblommor, som ofta är särskilt skyddsvärda, ersätts av mer kväveanpassade växter.

Blomsterlupin hotar även andra växter genom att de lockar till sig pollinerare, som hellre besöker blomsterlupin än inhemska blommor. Dessutom innehåller blomsterlupin alkaloider, som kan vara giftiga för får och nötkreatur. Den kan även vara allergiframkallande för människor.

Hur kom den hit och hur sprider den sig

Blomsterlupin introducerades och spreds över Sverige som en trädgårdsväxt och har sedan spritt sig och etablerat sig i anslutning till trädgårdar och parker och vidare ut i naturen. Blomsterlupin säljs fortfarande som trädgårdsväxt, både som plantor och frön.

Från trädgårdarna kan den sprida sig längre sträckor när trädgårdsavfall transporteras bort. Den kan även sprida sig vidare i landskapet via transport av sand, grus och jord från vägkanter och grustag.

Hindra spridning av blomsterlupinen i svensk natur

Bidra gärna till att bekämpa blomsterlupin genom att slå den innan den sätter frö, slå gärna flera gånger på en växtsäsong. Vid en mindre förekomst kan du ta bort hela växten genom att gräva eller dra upp den.

Växtmaterialet bör tas bort så att växtplatsen inte blir för näringsrik. Återkom till samma område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växterna som har grott från fröna i marken.

Observera att markägarens tillstånd krävs om du vill göra åtgärder på annans mark!

För myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva främmande växter finns en metodkatalog för bekämpning av invasiva främmande växter på Naturvårdsverkets webbplats.

Den gula skunkkallan är en främmande art som härstammar från västra Nordamerika. I Sverige används den som prydnadsväxt i trädgårdsdammar och har utplanterats och spridit sig därifrån på flera platser i landet och finns nu också i Kronobergs län.

 

Gul skunkkalla


Den växer på blöta ställen, kärr, sumpskogar, samt utmed vattendrag och sjöar.  Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av livsmiljöer i den viktiga strandzonen som många växter och djur är beroende av i någon del av sin livscykel.

En planta kan bli 80 år gammal och bladrosetten på äldre plantor är stor och kraftig, ett blad kan bli närmare 1,5 m högt. Blomningstiden är i maj innan bladrosetten kommit upp, det gula hölsterbladet omger då en grönaktig blomkolv.

Senare på säsongen mognar mellan 300-700 frön på denna blomkolv. Fröna kan spridas med vattnet utmed sjöar och vattendrag. Spridningen kan även ske vegetativt, vilket innebär att delar av rötterna som lossnar kan bilda nya plantor vid rätt förhållanden.

Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av habitat i den viktiga strandzonen som många djur är beroende av i någon del av sin livscykel. Täta bestånd har även täppt igen diken med översvämningar och därav kommande skador som följd.

EU:s lista för främmande arter

Den 3 augusti 2016 trädde EU-förordning 1143/2014 i kraft, förordningen listar 37 invasiva arter inom EU, sex av arterna finns i Sverige, däribland gula skunkkalla.

Gemensamt för de listade arterna är att de ställer till stor skada på EU:s inhemska fauna och flora, medlemsländerna måste därför samarbeta för att komma till rätta med problemen.        

Totalt väntas omkring 100 olika invasiva arter finnas med på denna lista när den blivit komplett.

Förordningen innebär att det är förbjudet att hålla, odla, transportera, utbyta, sälja eller sprida gul skunkkalla inom hela EU.

Rapportera förekomster till Länsstyrelsen

Kontakta Länsstyrelsen om du uppmärksammar växten på annan, ny plats. Telefon 010-223 70 00, e-post kronoberg@lansstyrelsen.se

Gul skunkkalla - ett nytt hot i länet  Pdf, 221.4 kB, öppnas i nytt fönster.

Vattenpest har införts som prydnadsväxt till trädgårdsdammar och akvarier och har sedan spridit sig till våra vatten. Den växer helt under vattnet och kan bilda stora och täta bestånd. Vattenpest kommer ursprungligen från Amerika och fördes till Europa under 1800-talet.

Vattenpest

Växten kan sprida sig vegetativt vilket innebär att små delar kan sprids och skapa nya bestånd. Till exempel kan motorbåtar som kör genom ett bestånd föra med sig delar och bidra till den snabba spridningen. De täta bestånden konkurrerar ut våra inhemska växtarter och kan ödelägga livsmiljön för många djurarter.

Vattenpest trivs bäst i övergödda vatten och när den fått fäste ökar övergödningen eftersom de näringsämnen den tagit upp från bottensedimenten åter frigörs när den bryts ned inför vintern. Nedbrytningen kan även leda till syrebrist eftersom mängden växtmaterial som bryts ned kan vara så stort.

Vattenpest kan endast förväxlas med Smal vattenpest som även den är en invasiv främmande art. Vattenpesten har en bredare form på bladen och de är inte kloböjda som bladen är hos Smal vattenpest, utan är istället brett tunglika.

I Kronobergs län förekommer vattenpest bland annat i Mörrumsåns vattensystem.

Sjögull (Nymphoides peltata) är en främmande flytbladsväxt, som invaderat våra vatten. Växten kommer från Centraleuropa och Asien. Den introducerades avsiktligt som prydnadsväxt i svenska dammar under slutet av 1800-talet.

Sjögull på sjö

Sjögull på sjö

Samverkan mot sjögull

Bekämpning av sjögull pågår på flera platser i Åsnen och Mörrumsån.

I ett projekt för att vända den negativa trenden med fortsatt spridning samverkade länsstyrelsen med berörda kommuner: Tingsryd, Alvesta och Växjö. Projektet, som pågick 2017–2019, har bland annat mynnat ut i en metodbeskrivning för bekämpningen. Den, och dess bilagor finns att läsa under rubriken Relaterad information sjögull.

Under 2020 har bekämpningsarbetet fortsatt och planeras fortgå även kommande år. Projektet medfinansierades av Havs- och vattenmyndigheten.

Sjögull blomma

Sjögull - blomma

Bekämpning Sjögull

Bekämpning Sjögull

Negativ påverkan

Sjögull konkurrerar ut naturligt förekommande växter och djurlivet påverkas negativt. Vattenkemin förändras genom att sjögull ger en ökad mängd organiskt material och tar upp näring från bottensedimenten som sedan frigörs i vattnet. Täta mattor av sjögull kan förhindra bad, fiske och båttrafik. Växtdelar som slits av när båtar och kanoter passerar flyter iväg och kan ge upphov till nya förekomster nedströms. Sjögull har stor anpassningsförmåga vilket innebär att stora delar av en sjö helt kan växa igen.

Vi måste alla hjälpas åt!

​En allmän uppmaning är att vara försiktig och undvika områden med sjögull vid vistelse på sjön eller i dess strandzoner. 

  • Kör inte båt eller paddla kanot genom eller i nära anslutning till kolonier med sjögull.  Lösryckta växtdelar kan flyta iväg och bilda nya kolonier nedströms.
  • Fiska inte i eller nära sjögullsbestånd. Simma inte i bestånden det kan vara farligt eftersom växtligheten är mycket tät. 
  • Växten får inte spridas till andra sjöar eller vattendrag. Flytta inte växten och var försiktig när du flyttar båtar, kanoter, fiskeredskap med mera från ett vatten med sjögull till andra vattenområden. Rengör noga så att inga växtdelar från sjögull flyttas med.
  • Om du har sjögull i din damm får den inte flyttas till andra vattenområden. Hör av dig till Länsstyrelsen i Kronoberg om du vill ha råd och hjälp med att bekämpa växten. 
  • Håll utkik och rapportera nya förekomster till Länsstyrelsen.

Parkslide liknar bambu till utseendet. Den är seglivad med mycket stark spridningskraft och har förmågan att ta över stora områden snabbt och tränga ut andra arter. Det är viktigt att hantera den rätt, för att inte öka risken för spridning.

Hur du hindrar spridning av parkslide och annan information, Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fotokollage med närbild på blad och blomma av parkslide, samt en översiktlig bild på ett bestånd.

Om du hittar parkslide ska du rapportera in den på invasivaarter.nu.

Parkslide är den invasiva växt som är svårast att bekämpa för att den:

  • kan etablera sig lätt i nästan vilken typ av jord som helst.
  • sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, i vissa fall så små som 0,7 millimeter.
  • har en tidig tillväxt på våren och bildar snabbt täta bestånd.
  • kan använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats.
  • kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
  • har högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter.

Rapportera parkslide på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.

Jättebalsamin med rosa blommor. Foto.

Jättebalsaminen pekas ut som en av de mest problematiska invasiva främmande arterna i Sverige, bland annat för att den är etablerad i stora delar av landet, bildar stora bestånd och har möjlighet till långväga spridning.

Genom att jättebalsamin bildar täta bestånd konkurrerar den med andra växter om plats och solljus. Den konkurrerar även med de naturligt förekommande växtarterna om pollinatörer, till exempel bin.

De naturligt förekommande växtarterna får färre besök av pollinerare och därmed minskad frösättning.

Jättebalsamin förändrar också näringsomsättningen och bildar lager av döda men inte nedbrutna växtdelar på marken (förna) som missgynnar etableringen av andra arter.

Bekämpning och hantering av jättebalsamin, Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Jätteloka med vita blommor. Foto.

Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation. Framförallt örter påverkas negativt då upp till 80 procent av solljuset absorberas av jättelokorna.

Dess förmåga att kväva annan vegetation kan också påverka jorderosionen utmed vattendrag, vilket i sin tur kan leda till ändrade flöden och ökad sedimentation nedströms i vattendrag.

Jättelokan utgör även en hälsorisk då växtsaften hos arten i kombination med solljus skapar skador i form av blåsor och sår på huden. Effekterna av kontakt med ämnet kan sitta i flera år efter och det är inte ovanligt att kroppsdelar som blivit utsatta för reaktionen är känsliga för solljus lång tid efter skadan.

Bekämpning och hantering av jätteloka, Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Groddjur, Statens veterinärmedicinska anstalt Länk till annan webbplats.

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. Det finns också en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta Länk till annan webbplats.

Förordning om invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Miljöbalken Länk till annan webbplats.

Kontakt

Länsstyrelsen Kronoberg

Kungsgatan 8, Växjö

Dela sidan:

Landshövding

Maria Arnholm

Besöksadress

Kungsgatan 8

Postadress

351 86 Växjö

Organisationsnummer

202100-2296

Följ oss