Malen

Mal i ett akvarium. Foto.

Foto: Rickard Gustafsson, Sportfiskarna

Malen (Siluris glanis), är vår största insjöfisk. Den lever i lugnflytande åar och grunda, varma sjöar med mycket vattenväxter. Den är mest aktiv på natten då den kan simma långa sträckor. På dagen står malen stilla, ofta i skydd under rötter och vattenväxter eller intill en sten eller sjunken trädstam. Under vintermånaderna är malen inaktiv och går in i en slags dvala.

Inte som andra fiskar

Malen liknar ingen annan fisk i våra svenska vatten. Den långsträckta kroppen saknar fjäll och huden är alldeles slät och len. I den breda munnen finns fullt av små, vassa tänder. Malen är väl anpassad till grumliga vatten med mycket växter och rötter. De små ögonen avslöjar att synen är dålig men istället har den ett välutvecklat smak- och luktsinne, inte bara i munnen. Malen kan faktiskt känna smak och lukt med både huden och de långa känselspröten. Även malens hörsel är bra.

En liten mal, stor som en hand. Foto.

Leken sker i åar eller grunda vikar på försommaren när vattnet blivit tillräckligt varmt. Hanen förbereder lekplatsen genom att sopa rent vattenväxternas rotsystem med stjärten så att äggen kan fästa vid rötterna. Parningen kan pågå i flera timmar. Hanen stannar kvar och viftar syrerikt vatten över äggen tills de kläckts. För att ynglen ska överleva och växa behöver vattnet vara varmt, helst över 22 grader. Det betyder att malens yngel inte överlever alla år.

Stor och gammal

En stor mal under vattenytan. Foto.

Mycket tyder på att malen kan bli mycket gammal i svenska vatten. Troligtvis växer de ganska snabbt de första åren men men senare i livet är tillväxten väldigt liten per år. En stor mal på över 1,5 meter kan därför vara 40-50 år gammal, kanske mer.

Vanlig förr, hotad idag

Fram till mitten av 1800-talet var malen spridd i fler sjöar och åar i södra Sverige. Sedan dess har sjösänkningar och dammbyggen lett till att många av malens livsmiljöer begränsats och försämrats. I dag finns malen bara kvar i några få sjösystem: Emån och Möckeln i Småland, Helge å i Småland och Skåne och i sjön Båven i Södermanland.

Malen klassas i dag som en starkt hotad art och den är fredad från fiske genom Fiskeriförordningen: Förordning 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 2 kap 5§.

Om du råkat fånga en mal

Om du av misstag fångar en mal ska den hanteras varsamt och omedelbart släppas tillbaka. Notera datum och plats och uppskatta längden. Rapportera gärna till Länsstyrelsen eller i rapporteringssystemet Artportalen. Uppgifter från allmänheten om malobservationer är värdefulla för att öka kunskapen om malens utbredning.

Länsstyrelserna arbetar med åtgärder och övervakning av arten utifrån ett åtgärdsprogram för bevarande av malen, fastställt av Havs och Vattenmyndigheten. Detta arbete genomförs tillsammans med olika organisationer, bland annat fiskevårdsområdesföreningar, Linnéuniversitetet, Sportfiskarna med flera.

Länsstyrelsen i Södermanlands län är utsedd till nationell koordinator för Åtgärdsprogrammet för bevarande av malen.

Åtgärdsprogram för mal på Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kontakt