Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning. På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige:

Artfakta om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Förbjudet att sprida invasiva främmande arter

De invasiva arter som är listade i EU-förordningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut och hållas levande.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalenlänk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på invasivaarter.nu länk till annan webbplats

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Mårdhundsprojektet. Projektet ansvarar för åtgärder för dessa arter i hela Sverige. Rapportera till Mårdhundsprojektet via telefon 070‑339 93 26.

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Främmande arter i Kronobergs län

Den gula skunkkallan är en främmande art som härstammar från västra Nordamerika. I Sverige används den som prydnadsväxt i trädgårdsdammar och har utplanterats och spridit sig därifrån på flera platser i landet och finns nu också i Kronobergs län.

 

Gul skunkkalla

 

Den växer på blöta ställen, kärr, sumpskogar, samt utmed vattendrag och sjöar.  Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av livsmiljöer i den viktiga strandzonen som många växter och djur är beroende av i någon del av sin livscykel.

En planta kan bli 80 år gammal och bladrosetten på äldre plantor är stor och kraftig, ett blad kan bli närmare 1,5 m högt. Blomningstiden är i maj innan bladrosetten kommit upp, det gula hölsterbladet omger då en grönaktig blomkolv.

Senare på säsongen mognar mellan 300-700 frön på denna blomkolv. Fröna kan spridas med vattnet utmed sjöar och vattendrag. Spridningen kan även ske vegetativt, vilket innebär att delar av rötterna som lossnar kan bilda nya plantor vid rätt förhållanden.

Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av habitat i den viktiga strandzonen som många djur är beroende av i någon del av sin livscykel. Täta bestånd har även täppt igen diken med översvämningar och därav kommande skador som följd.

EU:s lista för främmande arter

Den 3 augusti 2016 trädde EU-förordning 1143/2014 i kraft, förordningen listar 37 invasiva arter inom EU, sex av arterna finns i Sverige, däribland gula skunkkalla.

Gemensamt för de listade arterna är att de ställer till stor skada på EU:s inhemska fauna och flora, medlemsländerna måste därför samarbeta för att komma till rätta med problemen.        

Totalt väntas omkring 100 olika invasiva arter finnas med på denna lista när den blivit komplett.

Förordningen innebär att det är förbjudet att hålla, odla, transportera, utbyta, sälja eller sprida gul skunkkalla inom hela EU.

Rapportera förekomster till Länsstyrelsen

Kontakta Länsstyrelsen om du uppmärksammar växten på annan, ny plats. Telefon 010-223 70 00, e-post kronoberg@lansstyrelsen.se

Gul skunkkalla - ett nytt hot i länet PDF

Sjögull (Nymphoides peltata) är en främmande flytbladsväxt, som invaderat våra vatten. Växten kommer från Centraleuropa och Asien. Den introducerades avsiktligt som prydnadsväxt i svenska dammar under slutet av 1800-talet.

 

Sjögull på sjö

Sjögull på sjö

Samverkan mot Sjögull

Bekämpning av sjögull pågår på flera platser i Åsnen och Mörrumsån. Länsstyrelsen samverkar med berörda kommuner, Tingsryd, Alvesta och Växjö i ett gemensamt 3-års projekt 2017–2019 för att vända den negativa trenden med fortsatt spridning. Projektet medfinansieras av Havs- och vattenmyndigheten.

Sjögull blomma

Sjögull - blomma

Bekämpning Sjögull

Bekämpning Sjögull

Negativ påverkan

Sjögull konkurrerar ut naturligt förekommande växter och djurlivet påverkas negativt. Vattenkemin förändras genom att sjögull ger en ökad mängd organiskt material och tar upp näring från bottensedimenten som sedan frigörs i vattnet. Täta mattor av sjögull kan förhindra bad, fiske och båttrafik. Växtdelar som slits av när båtar och kanoter passerar flyter iväg och kan ge upphov till nya förekomster nedströms. Sjögull har stor anpassningsförmåga vilket innebär att stora delar av en sjö helt kan växa igen.

Vi måste alla hjälpas åt!

​En allmän uppmaning är att vara försiktig och undvika områden med sjögull vid vistelse på sjön eller i dess strandzoner. 

  • Kör inte båt eller paddla kanot genom eller i nära anslutning till kolonier med sjögull.  Lösryckta växtdelar kan flyta iväg och bilda nya kolonier nedströms.
  • Fiska inte i eller nära sjögullsbestånd. Simma inte i bestånden det kan vara farligt eftersom växtligheten är mycket tät. 
  • Växten får inte spridas till andra sjöar eller vattendrag. Flytta inte växten och var försiktig när du flyttar båtar, kanoter, fiskeredskap med mera från ett vatten med sjögull till andra vattenområden. Rengör noga så att inga växtdelar från sjögull flyttas med.
  • Om du har sjögull i din damm får den inte flyttas till andra vattenområden. Hör av dig till Länsstyrelsen i Kronoberg om du vill ha råd och hjälp med att bekämpa växten. 
  • Håll utkik och rapportera nya förekomster till Länsstyrelsen.

Vattenpest har införts som prydnadsväxt till trädgårdsdammar och akvarier och har sedan spridit sig till våra vatten. Den växer helt under vattnet och kan bilda stora och täta bestånd. Vattenpest kommer ursprungligen från Amerika och fördes till Europa under 1800-talet.

 

Vattenpest


Växten kan sprida sig vegetativt vilket innebär att små delar kan sprids och skapa nya bestånd. Till exempel kan motorbåtar som kör genom ett bestånd föra med sig delar och bidra till den snabba spridningen. De täta bestånden konkurrerar ut våra inhemska växtarter och kan ödelägga livsmiljön för många djurarter.

Vattenpest trivs bäst i övergödda vatten och när den fått fäste ökar övergödningen eftersom de näringsämnen den tagit upp från bottensedimenten åter frigörs när den bryts ned inför vintern. Nedbrytningen kan även leda till syrebrist eftersom mängden växtmaterial som bryts ned kan vara så stort.

Vattenpest kan endast förväxlas med Smal vattenpest som även den är en invasiv främmande art. Vattenpesten har en bredare form på bladen och de är inte kloböjda som bladen är hos Smal vattenpest, utan är istället brett tunglika.
I Kronobergs län förekommer vattenpest bland annat i Mörrumsåns vattensystem.

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Här beskriver vi ansvar som kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Genom att klimatet blir varmare, ändras förutsättningarna för att svamparna ska kunna överleva och sprida sig. Det finns en risk att svampen BD sprider sig norrut genom Sverige. Detta gäller även för svampen Bsal om den oavsiktligt förs in i landet.

Svampen Bd finns redan i södra Sverige, men har hittills inte orsakat samma massdöd i Europa som den gjort i de tropiska delarna av världen.

Svampen Bsal har hittats i Nederländerna, Belgien och Tyskland där den orsakar stor skada och massdöd av salamandrar. Båda svamparna har sitt ursprung i östra Asien varifrån de spridit sig över världen.

Hindra spridning av smittan

Svamparna sprids med vatten, i växtmaterial från vattenväxter eller i fuktig jord där smittade groddjur har vistats. Tyvärr finns en risk att vi människor av misstag råkar sprida smittan när vi rör oss i naturen. Till exempel den som paddlar kanot eller fiskar i flera olika sjöar och vattendrag, eller den som gör inventeringar och rör sig mellan olika vattenmiljöer.

  • Om du importerar eller handlar med groddjur måste du följa gällande lagstiftning. Begär alltid dokumentation som visar att djuren är fria från smittsamma sjukdomar vid import, handel eller köp.
  • Släpp aldrig ut groddjur som har hållits i fångenskap i naturen. Släpp inte heller ut växtmaterial, jord eller vatten som varit i kontakt med groddjuren.
  • Flytta aldrig groddjur mellan olika vattenområden utan tillstånd från Länsstyrelsen.
  • Se till att din kanot, dina fiskeredskap eller liknande är torra innan du flyttar dem mellan olika sjöar eller vattendrag.

Du som gör inventeringar eller provtagningar i naturen, även om det inte gäller just groddjur, kan också råka sprida smittan mellan olika sötvattensmiljöer. Om du följer nedanstående försiktighetsåtgärder kommer du inte bara minska risken för att sprida groddjurssjukdomar (chytridsjuka, rana-virus och herpes) utan också andra vattenburna sjukdomar, till exempel kräftpest.

Innan du besöker nästa sjö eller vattendrag ska du alltid:

  • Rengöra stövlar och annan utrustning som har varit i kontakt med vatten.
  • Se till att din hud är torr eller rengjord med våtservetter med etanol efter kontakt med vatten.
  • Använda torr och ren utrustning. Om detta inte är möjligt, använd en borste och vatten för att rengöra utrustningen från smuts och lera. Sedan desinfekterar du med Virkon eller etanol.

Film om groddjur från Länsstyrelsen Skåne
Filmer på svenska och engelska som Länsstyrelsen i Skåne tagit fram om hur våra groddjur mår och Chytridiomycosis (chytridsjuka).

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

EU-förordningen om om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arterlänk till annan webbplats

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta, pdf på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter på Sveriges riksdags webbplatslänk till annan webbplats

Miljöbalk (1998:808) på Sveriges riksdags webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt