Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva arter i vatten

Invasiva arter utgör ett hot mot ekosystemen och ekosystemtjänster och invasiva arter i vatten är i många fall svåra att förhindra, kontrollera och eliminera. Det är också mycket kostsamt. Därför är det viktigt att minska riskerna för att de förs in och etablerar sig.

I sötvatten, sjöar och åar finns vissa möjligheter att eliminera dem. Olagligt införd amerikansk signalkräfta på Gotland har framgångsrikt eliminerats för att skydda den rödlistade ursprungliga svenska flodkräftan. Utsläppande av akvarie- och dammfiskar som guldfisk har skapat några bestånd där ett för närvarande behandlas för att elimineras.

I havet runt Gotland har tidigare påträffats kinesisk ullhandskrabba men även strandkrabba. För närvarande sker en snabb ökning av svartmunnad smörbult, en fisk som kom till Östersjön i början av 1990-talet och till Gotland 2010. Den sprider sig nu mycket snabbt och har även påträffats i sötvatten.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Svensk lagstiftning

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Kontakt