Lärbro Pavalds

Strax intill den pampiga kalkpatronsgården Pavalds finns flertalet lämningar som avslöjar att människor bott här i tusentals år.

Fornlämningsområde

Det äldsta röset är från äldre bronsålder (1800-1100 f.Kr.) Röset är 31 meter i diameter och drygt 2 meter högt. Ett storröse är för det mesta en gravplats för flera personer och det har ofta använts under en längre tid.

Under stenmassorna kan det finnas staplade murar, torn eller kistor av kalkstenshällar. Förutom skelett i kistor kan också brända människoben påträffas bland stenarna.

Under den yngre bronsåldern, ca 1000-500 f.Kr., ändrades gravarnas utseende. Från att ha byggt rösen byggdes nu istället skeppssättningar. Skeppssättningarna är byggda av tätt ställda gråstensblock eller kalkstenar. Ofta ligger flera skepp tillsammans, ibland till och med sammanbyggda med gemensamma stävstenar.

Till skillnad från rösena finns i skeppssättningarna oftast bara en person begravd. Efter att den döde bränts på bål, krossades och tvättades benen, som sedan lades i ett lerkärl. Krukan placerades därefter i en stenkista i eller vid skeppssättningen.

Norr om röset finns låga gravar, stensättningar, som användes som gravar under järnåldern.

Järnåldersgården

Husgrunderna, kämpgravarna, är rester från den första gården vid Pavalds. Det finns tre husgrunder, ca 23 meter långa och 12-14 meter breda. Murarna är svagt utsvängda och har upp till 3 meter breda murar. Eftersom de legat så länge i åkermark, har de med tiden förändrats och en del odlingssten har tillkommit.

Husens tak vilade på kraftiga stolpar från golvet. Taktäckningen utgjordes vanligen av torv, vass eller ag. Husens ingång var oftast på gaveln. Mitt på jordgolvet fanns härden, som gav ljus och värme. Röken därifrån fick leta sig upp till hål uppe vid husets gavlar.

Ingen husgrund vid Pavalds har undersökts, men utgrävning av liknande husgrunder visar att större hus kan ha fungerat som ladugårdar. Ibland var husen delade i en bostadsdel och ladugårdsdel.

Människor levde av jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske. Närmast husen låg små åkrar och intill dem vidsträckta ängar, där hö och löv samlades in för att ha som vinterfoder till djuren. Allt var väl inhägnat, så att djuren inte kom åt grödan.

På Gotland har ag använts som takmaterial genom historien och utgör idag ett kännetecken för Gotland. För att bidra till att kunskapen och traditionen kring materialet lever kvar lämnar länsstyrelsen årligen bidrag för agtäckning.

Fornborg

På motsatta sidan vägen från gravfältet, en bit in i skogen, finns en fornborg, en vallförsedd anläggning från förhistorisk tid.

Fornborgen vid Pavalds ligger på en naturlig höjd på områdets högsta punkt. Under fornhistorisk tid fanns ett sund mellan Vägumeviken och Kappelshamnsviken vilket bör ha gett borgen ett strategiskt läge med utsikt över Vägumeviken. Kanske borgens uppgift också var att bevaka denna väg som under forntid förband Lärbro med Hideviken, där en vikingatida hamn troligen legat.

Det finns rester kvar från en 3-4 meter bred ringformad mur. När fornborgen var aktiv har murarna krönts av träpalissader. Utanför löper en 3 meter bred vallgrav med minst 5 övergångar.

Borgen övergavs under den senare järnåldern och började då användas som begravningsplats. Det finns flertalet stensättningar innanför och utanför borgen.

Bra att veta för dig som är besökare

• Lämningarna ligger på privat mark och det betar djur i hagarna. Tänk på att visa respekt och lämna inget skräp.
• För att komma till lämningarna behöver stätta passeras. Det större röset är dock synligt från allmän väg.
• Parkeringsmöjligheterna är begränsade