Hotade djur och växter
Hotade djur, växter och svampar kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. Vissa arter är så hotade att det skyddet inte räcker, för dessa arter finns speciella åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Fridlysta arter
Det är regeringen som beslutar om fridlysning av en art i Sverige. Fridlysningen kan gälla i hela landet, eller i vissa län. Länsstyrelsen prövar ansökningar om dispens från fridlysning. Vi kan också informera om vilka fridlysta växter och djur som förekommer i länet.
På Naturvårdsverkets webbplats finns mer information om fridlysning, och listor över alla fridlysta arter.
Fridlysta arter, Naturvårdsverket
Länk till annan webbplats.
Arbetet i Gävleborgs län
Gävleborgs län berörs av många åtgärdsprogram för hotade arter. Här presenterar vi några av de program som vi arbetar med.
Flodpärlmusslor i olika storlekar
Flodpärlmusslan kan bli över 100 år gammal och finns i flera vattendrag i länet. Flodpärlmusslan kräver klart och strömmande vatten och är beroende av öring eller lax för sin fortplantning. Det gör att förhållandena måste vara bra för dessa fiskar för att musslan på sikt ska kunna överleva i ett vattendrag.
I Gävleborg län finns drygt 100 vattendrag med flodpärlmussla, men i många av dem finns det ingen föryngring utan endast gamla musslor.
Musseldöd
Tyvärr har några av våra rikaste vattendrag, Lillån och alla vattendrag i Enångersåns avrinningsområde drabbats av mycket kraftig musseldöd. Vilket betyder att hundratusentals musslor dött. Orsaken är inte helt klarlagd än. Viktigt att man rengör vadarbyxor och redskap om man rör sig mellan olika vattendrag. Det bästa sättet är att använda desinficerande tvätt med medlet Virkon. Nedan finns en abstract som togs fram inför en internationell konferens om musseldöd 2018.
Åtgärder som gynnar arten
För att stoppa tillbakagången är en viktig åtgärd att stoppa igenslamningen av bottnarna. Vid en avverkning ska man spara en kantzon mellan vattendraget och hygget vilket minskar antalet partiklar i vattnet. Att lägga igen diken och att anlägga skyddszoner är andra metoder som minskar detta. Olika vandringshinder måste också åtgärdas. Vissa vattendrag är drabbade av försurning och dessa måste kalkas.
Exempel på åtgärder i länet
För att förbättra situationen för musslorna har biotopförbättrande åtgärder genomförts i flera av våra vattendrag - i de flesta fallen genomförs åtgärderna av kommunerna. Det kan till exempel handla om att:
- ta bort vandringshinder för öring
- lägga ut sten i tidigare rensade sträckor i vattendragen eller
- återskapa lekbottnar för öring.
Arbetet fortsätter under kommande år och ska förhoppningsvis bidra till att vända den negativa trenden och stärka våra musselpopulationer.
Tillsammans med SVA föröker vi ta reda på orsaken till den musseldöd som drabbat några av länets vattendrag.
Uppgifter om var musslor finns
De flesta vattendrag med flodpärlmusslor övervakas med jämna mellanrum.
Observationer och ytterligare information samt nationellt åtgärdsprogram för flodpärlmusslan hittar du på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.
Flodpärlmussla, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Via artfakta.se kan du rapportera in eventuella fynd och även se vart andra rapporterat in arten
Webbplatsen Artfakta Länk till annan webbplats.
Vi tar gärna emot tips på nya vattendrag. Tips som vi får in åker vi ut och kontrollerar.
Mer att läsa
Engelsk sammanfattning (abstract) om musseldöd
Pdf, 16.1 kB, öppnas i nytt fönster.
Väddnätfjäril Foto: Göran Vesslén
Väddnätfjäril är en fukt- och värmekrävande art som har speciella krav på sin livsmiljö. Den kräver lagom fuktiga miljöer med ängsvädd som inte skuggas av omgivande vegetation.
Väddnätfjäril förekommer i Gävleborgs län, i södra Gästrikland.
Nästan alla lokaler utgörs av breda kraftledningsgator.
Åtgärder som gynnar arten
Där väddnätfjäril finns i kraftledningsgator bör artens äggläggningsytor röjas. Ris bör inte lämnas kvar på ytor med tät förekomst av ängsvädd. Sådana ytor kan förväntas vara äggläggningsmiljöer.
Exempel på åtgärder i länet
Vi har tillsammans med Svenska kraftnät tagit fram skötselanvisningar för ett antal kraftledningsgator.
Nationellt åtgärdsprogram för väddnätfjäril
Länsstyrelsen i Örebro län har tagit fram det nationella åtgärdsprogrammet för asknätfjäril och har det nationella koordineringsansvaret.
Mer att läsa
Tallåga med citronticka. Foto:Tomas Troschke
Det finns tre åtgärdsprogram som berör arter knutna till död tallved.
Av de fokusarter som programmen särskilt behandlar finns arterna raggbock, skrovlig flatbagge, jättepraktbagge, tallgångbagge, linjerad plattstumpbagge och Cholodkovskys bastborre i Gävleborgs län.
Det låter kanske motsägelsefullt men de döda träden i skogen är fulla av liv. Både stående och liggande träd används av många arter varav en del är sällsynta. Veden fungerar som föda, boplats, skydd och konstruktionsmaterial.
Åtgärder som gynnar arterna
Naturvårdsbränning medverkar till att skapa lämpliga livsmiljöer. Det finns även andra åtgärder som gynnar vissa av arterna. Till exempel att röjning eller utglesning av träd och att skapa liggande död ved genom att fälla medelgrova eller grova tallar. Att föra in grov tallved utifrån till lokaler kan vara en sista utväg för att hålla kvar vissa arter i ett område.
Exempel på åtgärder i länet
Flera inventeringar har genomförts bland annat för att kartlägga den mycket ovanliga arten jättepraktbagge som bara finns på ett fåtal platser i landet. Inventeringarna har bidragit till att naturreservat bildats och att åtgärder som till exempel utläggning av timmerstockar genomförts.
Åtgärdsprogram som berör tallinsekter
Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved, Naturvårdsverket
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Åtgärdsprogram för skalbaggar på nyligen död tall, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Åtgärdsprogram för jättepraktbagge, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Mer att läsa
Mosippa. Foto:Tommy Karslsson
Mosippan är flerårig och blommar i april-maj. Mosippan har minskat under de senaste femtio åren.
Mosippa är idag känd på drygt 130 lokaler i länet. Oftast finns endast några få plantor på varje plats.
Mosippa växer främst på material från isälvar, i form av rullstensåsar eller sandfält. Den kan växa i ljusa tallskogar eller i öppna miljöer som till exempel kraftledningsgator eller betesmark. Mosippan gynnas av markstörningar, framför allt bränder. Många platser har vuxit igen på grund av att skogsbränder blivit sällsynta eller att bete upphört. En del platser där mosippa tidigare funnits har förstörts genom täktverksamhet.
Exempel på åtgärder i länet
Tillsammans med Gävleborgs Botaniska Sällskap har vi återbesökt tidigare kända växtplatser. Tillsammans med Sveaskog har vi påbörjat arbete med att gynna mosippa på ett par platser i Hälsingland. Genom att öppna upp på växtplatserna gynnas befintliga plantor. Vi genomförde en bränning under våren och planerar för en till. Vi sår även in frön i brännfläckar på några lokaler för att få fram nya plantor.
Mosippan är fridlyst
Kom ihåg att mosippan är fridlyst. Det innebär att du inte får gräva upp eller skada plantor och inte heller ta frön för insådd. För att få göra det behöver du söka dispens hos Länsstyrelsen.
Nationellt åtgärdsprogram för mosippa
Åtgärdsprogrammet för mosippa, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Mer att läsa
Fältgentiana. Foto: Tommy Karlsson
Fältgentiana trivs i slåtter- och betesmarker. Arten finns olika varianter. En som blommar tidigt (juni-juli) och en som blommar sent (augusti-september). Plantorna dör efter blomningen. Det gör att arten är beroende av regelbunden fröproduktion. Arten är tvåårig. Första året bildar den en bladrosett, medan blomningen sker den andra sommaren.
Fältgentiana förekommer på flera lokaler i Gävleborgs län, både i Hälsingland och Gästrikland, men har minskat kraftigt i hela sitt utbredningsområde och det beror huvudsakligen på upphörd hävd i form av bete, slåtter och gödsling. De flesta lokalerna består av ängar eller hagar, men även kraftledningsgator och vägkanter har ibland stora förekomster av fältgentiana.
Fältgentiana kan förväxlas med andra gentianor. Den känns igen genom sina blåvioletta, fyrtaliga blommor. Den har också olika stora foderblad.
Åtgärder som gynnar arten
Fältgentianan är beroende av bete och i synnerhet slåtter. Det viktigt att hävden anpassas efter när den blommar. Tidigt blommande fältgentiana kräver exempelvis en senare hävd så att fröna hinner mogna innan betesdjuren släpps på eller slåttern sker. Även röjning kan gynna arten.
Vi har uppdaterat kunskapen om var i länet arten fortfarande finns kvar. Vi tillsammans med markägare och djurhållare för att anpassa slåtter och betestryck för att gynna fältgentianan. Vi genomför även slåtter i några områden.
Nationellt åtgärdsprogram för fältgentiana
Mer att läsa
Lada med sydlig ladlav Foto:Fredrik Jonson
Programmet för bevarandet av hotade lavar på kulturved omfattar primärt fyra rödlistade lavar på kulturved. Två av dessa är funna i länet: sydlig ladlav och ladparasitspik. De lavar som påträffas på timmerväggar, hässje- och stängselvirke och annat bearbetat gagnvirke i kulturbygderna har minskat kraftigt i landet. Ofta finns även många andra skyddsvärda lavarter på dessa substrat.
Brädladorna i Trönö och Norrala, Söderhamn kommun, har visat sig vara särskilt värdefulla för sydlig ladlav. Sydlig ladlav hittas på över 30 lokaler i Gävleborgs län. Ladparasitspik finns på fem lokaler i Gävleborgs län. På Hornslandet utanför Hudiksvall har laven även upptäckts på naturlig ved; döda grenar på gamla tallar.
Åtgärder som gynnar arten
Att underhålla och bevara gamla byggnader och gärdesgårdar i odlingslandskapet är åtgärder som gynnar arterna. Man bör undvika, att nymåla/omfärga träbyggnader (gäller all färg och tjära). Om byggnaden måste målas, välj utspädd färg i tunna lager som stryks på med pensel. Även nytimring av lador kan vara aktuellt.
Exempel på åtgärder i länet
Vi har genom inventeringar upptäckt många tidigare okända förekomster av lavarna. Vi har genomfört några stycken fältvandringar för att visa på de biologiska värdena på ladorna. En gärdsgård har restaurerats.
Nationellt åtgärdsprogram för hotade lavar på kulturved
Mer att läsa
Lavar på kulturved i Gävleborgs län 2013-2014 Länk till annan webbplats.
Lavar på kulturved i Gävleborgs län 2015 Länk till annan webbplats.
Sammansatt rapport (med kompletterande information om dna-analys):
Gulyxne Foto: Tomas Troschke
Rikkärr är myrar med hög artrikedom och nära neutralt pH i vattnet (pH 6-8). De är ofta rika på mineraler. Många tänker direkt på orkidéer när de hör ordet rikkärr, men det finns även många mossor, snäckor och insekter som trivs i rikkärr. De flesta och fram för alt de största rikkärren finns i trakterna kring och söder om Gävle samt i trakterna kring Los och Rullbo.
Rikkärr användes förr ofta för slåtter för att få fram vinterfoder åt kreaturen, eller betades av djuren under sommaren.
Många kärr har förstörts genom att de dikats ut för att bli odlingsmark eller skogsmark. I kärr som inte dikats ut har utebliven hävd medfört att miljöerna spontant börjat växa igen. Tillsammans med försurning och övergödning har det lett till en drastiskt försämrad situation för rikkärr och de organismer som är knutna dit. Idag har vi även stora problem med olaglig körning i terrängen med till exempel fyrhjulingar som medför stora körskador. I Gävleborgs län berör detta åtgärdsprogram bland annat de fyra arterna gulyxne, kalkkärrsgrynsnäcka, större agatsnäcka och träsksammetslöpare.
Åtgärder i länet
Vi har inventerat rikkärr i nästan hela länet, men en del områden återstår. Några kärr har restaurerats och slåtter återupptagits. En större igenläggning av dike har genomförts tillsammans med markägaren Sveaskog.
Handbok för skötsel och restaurering av rikkärr Länk till annan webbplats.
Introduktion till rikkärr - skötsel och restaurering Länk till annan webbplats.
Nationellt åtgärdsprogram för rikkärr
Violgubbe Foto:Göran Vesslén
I kalkpåverkade skogar finns ett stort antal sällsynta och rödlistade arter bland såväl kärlväxter, svampar, snäckor som insekter. Sammantaget är dessa skogar några av Nordens mest artrika skogsekosystem.
Tre olika åtgärdsprogram tar upp denna skogstyp: Violgubbe, åtgärdsprogrammet för kalktallskog och vissa arter i åtgärdsprogrammet för fjälltaggsvampar.
Åtgärder som gynnar arten
Åtgärderna bör anpassas till respektive skogstyp och störningshistorik. Vissa av skogarna har tidigare varit betade medan andra skogar har brunnit. Gemensamt är att alla har en kontinuitet av träd dvs aldrig varit kalavverkade. Exempel på olika typer av skötsel som kan vara aktuellt i ett område är röjning av enbuskar och annan buskvegetation, bränning, bete i kombination med perioder av frihet från bete för att möjliggöra naturlig föryngring av tall.
Flera inventeringar har genomförts. En del områden har visat sig så värdefulla att de fått ett skydd i form av biotopskydd eller naturreservat.
Nationella åtgärdsprogram
Åtgärdsprogrammet för violgubbe, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Mer att läsa
Sump- och barrskogar i kalkområdet söder om Gävle 2017 Länk till annan webbplats.
Barkkvastmossa Foto:Tomas Troschke
Barkkvastmossan växer på barken av lövträd. Främst i äldre lövrika blandskogar. Den vill ha hög luftfuktighet. I vårt område växer mossan främst på ek, lind eller ask. I sällsynta fall hittas den även på till exempel klibbal, björk, akogslönn och asp.
Barkkvastmossan är fridlyst.
Barkkvastmossan förekommer i Gävleborgs län i två områden: Testeboåns naturreservat och Kakängssundet vid Dalälven. Cirka en tredjedel av alla träd i landet som hyser arten finns i Gävleborg.
Åtgärder som gynnar arten
En av åtgärderna som gynnar barkkvastmossa är att försiktigt röja gran. Detta för att motverka igenväxning. En för stor förändring av växtplatsen kan dock leda till uttorkning.
Vi har tillsammans med Upplandsstiftelsen och Bergvik skog AB röjt fram ekar som riskerade att skadas av uppväxande gran.
Nationellt åtgärdsprogram för väddnätfjäril
Mer att läsa
Timmerskapania Foto: Tommy Pettersson
Åtgärdsprogrammet för skapanior omfattar tre arter, timmerskapania (Scapania apiculata), mikroskapania (Scapania carinthiaca) och svämskapania (Scapania glaucocephala). De växer på död eller förmultnande ved i fuktiga miljöer både på träd som fallit och på ved som är rester av tigare byggnationer. Arterna växer i miljöer som tidvis översvämmas till exempel strandkanter och vätar
Landets första fynd av mikroskapania gjordes år 1887 i Bjuråker, Hälsingland.
Åtgärder som gynnar arten
Arterna hotas av bristen på ved nära vattendrag med naturlig vattenståndsfluktuation därför är åtgärder som ökar tillgången på substrat att växa på gynnsamt för skapaniorna. Vid skogbrukåtgärder är det viktigt att lämna skyddszoner runt vätar och vattendrag och att lämna grova träd som i framtiden kan bli bra växtmiljöer för mossorna. Hänsyn måste även tas vid restaurering av vattendrag.
Utplacering av stockar längs stränder vara en effektiv åtgärd. Även en naturlig vattenregim i vattendrag och motverkande av förändringar i luftfuktigheten kan vara gynnsamt.
Exempel på åtgärder i länet
Vi har inventerat en del vattendragssträckor och vätar (glupar). I en skogsvät söder om Rullbo med mycket gamla stockar finns landets största förekomst av mikroskapania. Dessutom finns även de båda andra arterna i samma område.
Tillsammans med Västernorrlands län har vi hållit kurser för att sprida information om arterna och vilken hänsyn man ska ta. Vi samråder vid skogsbruksåtgärder och vattendragsrestaureringar.
Nationellt åtgärdsprogram för sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved
Länsstyrelsen i Gävleborg län har tagit fram det nationella åtgärdsprogrammet och har det nationella koordineringsansvaret.
Mer att läsa
Ortolansparv Foto: Petter Haldén
Ortolansparv häckar i Mellansverige, framför allt vid småskaliga jordbrukslandskap. De häckar även på hyggen i Norrlands kustområde. Det största hotet för arten tros vara storskaliga förändringar i jordbrukslandskapet.
Ortolansparv förekommer mycket sällsynt i Gävleborgs län. Under 2017 rapporterades sjungande ortolansparv från 8 platser, varav 3 i jordbrukslandskapet.
Åtgärder som gynnar arten
I odlingslandskapet:
- lämna osådda ytor i åkerkant eller i traktorspåren och runt odlingshinder (födosöksområden)
- stubbträda, stubb lämnas efter skörd och blir kvar till 15 juli året efter
- flerårig träda
- röjning av åkerholmar och brynmiljöer, glesa ut träd och buskskikt
- sprut- och gödslingsfria zoner
- matning med havre i andra halvan av april i närheten av föregående års revir.
I skogslandskapet (hyggen efter barrblandskogar på torr-frisk mark):
- extra markberedning (födosöksområden)
- lämna hänsynsträd (sångplatser)
- lämna rotvältor
Vi kommer att påbörja inventering under 2018.
Nationellt åtgärdsprogram för Ortolansparv
Länsstyrelsen i Örebro län har tagit fram det nationella åtgärdsprogrammet för ortolansparv och har det nationella koordineringsansvaret.
Åtgärdsprogram för ortolansparv, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Många hotade arter är knutna till gamla träd, till exempel skalbaggar, fåglar och fladdermöss som lever i och kring dem. Dessutom finns arter av lavar och mossor som är helt beroende av träden som växtplats.
Åtgärder i länet
Genom åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet lyfts flera viktiga trädmiljöer fram, bland annat:
- alléer
- hagmarker
- parker
- kyrkogårdar
- vårdträd intill våra hus.
Vi arbetar bland annat med kartläggning av värdefulla trädmiljöer, frihuggning av ekar och rådgivning kring skötsel av träd.
Nationellt åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd
Övriga arter som vi arbetar med i länet
Vi arbetar även med andra arter och åtgärdsprogram, bland annat:
- flodkräfta
- björklevande vedskalbaggar
- hotade arter på asp
- vitryggig hackspett
- elfenbenslav
Vårt arbete med åtgärdsprogram
Länsstyrelserna arbetar med runt 150 åtgärdsprogram, för ungefär 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder, som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning, för att överleva. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen.
Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.
Hjälp till att rapportera arter
Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!
Upptäck fjärilsvägen vid Grinduga by
Passa på att besöka Sveriges första fjärilsväg under sommaren. Den ligger söder om byn Grinduga, mellan Gävle och Furuvik. Det är en skogsbilväg som förvaltas på ett sätt som ska gynna områdets dagfjärilar. När växligheten slås efter vägen tas bara en sida per år och vegetationen räfsas bort för att växterna ska trivas. Dessutom slås det alltid sent på säsongen för att blommande nektarväxter ska hinna fröa av sig. Genom att slå av vägkanterna sent skadas inte heller vuxna fjärilar eller larver.
Längs med vägen finns informationsskyltar med de fjärilar som trivs i området. Besöker du fjärilsvägen några gånger under sommaren kan du få se över 50 dagfjärilar. Här finns till exempel den stora exotiska makaonfjärilen och Gästriklands landskapsfjäril - hagtornsfjärilen. Flera av fjärilsvägens dagfjärilar är med på listan över hotade arter i Sverige. Många av dessa arter har minskat i antal i hela landet.
Ta en promenad i området
Fjärilsvägen är för det mesta bommad eftersom biltrafik kan vara ogynnsamt för de fjärilar som är redan är få. Det bästa sättet att se fjärilar är att promenera eller att cykla längs den tre kilometer långa vägen. Längs med vägen finns flera bänkar utplacerade.
Möjlighet att parkera din bil
Vid korsningen in till fjärilsvägen innan vägbommen finns möjlighet att ställa din bil. Se karta under relaterad information.
Flygtiden för silverstreckad pärlemorfjäril sträcker sig från juni till slutet av augusti, men de är vanligast i mitten av juli. Foto Göran Vesslén