Torkelsbo

Den äldsta kända kartan över Torkelsbo är från 1640. Då var fäbodvallen troligen nyanlagd och endast en bonde hade fäbod på platsen. Bebyggelsen utgör en liten låg och grå husklunga i övre delen av en glänta. Husen vänder sig mot söder och den ännu hävdade marken sluttar ner mot en liten bäck. Vid mitten av 1800-talet hade antalet delägare ökat till fem med vardera en fäbod. Idag återstår tre av dessa.

Den äldsta kända kartan över Torkelsbo är från 1640. Då var fäbodvallen troligen nyanlagd och endast en bonde hade fäbod på platsen. Vid mitten av 1800-talet hade antalet delägare ökat till fem med vardera en fäbod.

Idag återstår tre av dessa. Utvecklingen inom jordbruket med bland annat byggandet av landsbygdsmejerier gjorde så småningom fäbodsystemet otidsenligt. Många fäbodar övergavs, revs eller byggdes om till sommarstugor. Torkelsbo har undgått ett sådant öde och få fäbodvallar har kvar en så fullständig och ovanligt genuin uppsättning byggnader.

Bebyggelsen utgör en liten låg och grå husklunga i övre delen av en glänta. Husen vänder sig mot söder och den ännu hävdade marken sluttar ner mot en liten bäck. Alla hus utom störsen är timrade och vilar på knutstenar. Stugorna har spåntak med undantag för husen på Hans-Ers som fick nya tegeltak i början av 1970-talet. De tre bostadshusen är parstugor och två av dem har framkammare, så stora vallstugor är annars mycket ovanliga. Alla tre bostugorna har dessutom källare under boden med nedgång via en källarsvale på södersidan.

Fäxen och logarna

De tre fäxen är traditionellt utformade med 12–16 bås utefter ytterväggarna. Båsen är eller har varit avdelade med låga avrundade plankväggar. Fäxen, som utsattes för stora påfrestningar blev sällan gamla, varför man kan anta att de tre fäxen på Torkelsbo inte är mycket äldre än 100 år. Det finns idag två störs på Torkelsbo, det ena byggdes om på 1980-talet, det andra är en sentida rekonstruktion. De är mycket enkelt byggda, som regn- och vindskyddande kurer. All disk av de många stora kärlen gjordes förr i störset och vattnet värmdes där till både disk och kreatur.

Vallens två logar och ett härbre kan ses som belägg för att man odlat säd på Torkelsbo, som därmed bör ha varit ett bodland. Bodlandet liknade hemgården på så sätt att det hade fler byggnader än vanliga fäbodar samt att man odlade där. Fäbodens byggnader restaurerades på 1970–1980 talen. Flera av husen fick då nya spåntak. En ny restaureringsomgång avslutades sommaren 1996. Vid denna restaurering gjordes timmerlagningar och andra utvändiga reparationer på de flesta av byggnaderna.

Skyddsföreskrifter för Torkelsbo

Skyddsområdet omfattar fastigheterna Ångsäter 6:10 och 6:24 samt Ljusdals-Ede 1:11 i Ljusdals socken. Skyddsföreskrifterna omfattar samtliga byggnader samt källan, fägatan och hägnader inom skyddsområdet.

1. Byggnaderna får inte rivas, flyttas, byggas om eller på annat sätt förändras till sin exteriör.
2. Ändring av byggnadernas rumsindelning får inte göras.
3. Ursprunglig fast inredning såsom dörrar, lister, eldstäder, grytvindor, sängar, båsväggar etcetera får inte förändras eller tas bort. Obehandlade innerväggar får inte målas, tapetseras eller på annat sätt förändras. Omtapetsering av redan tapetserade väggar och ommålning av redan målade detaljer ska utföras på sätt som godkänns av Länsstyrelsen.
4. Byggnaderna och hängnader ska underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten ska ske i samråd med Länsstyrelsen och utföras med sådana material och metoder att det kulturhistoriska värdet inte minskar.
5. Skyddsområdet ska hållas i sådan skick att fäbodvallens karaktär och utseende inte förvanskas. För markingrepp och ändrad markanvändning samt uppförande av nya hägnader inom skyddsområdet krävs Länsstyrelsens tillstånd. Inom skyddsområdet får inte ytterligare byggnader uppföras.