Residensets landskapsvåning

På tredje våningen i länsresidenset i Göteborg finns den så kallade landskapsvåningen. Under ett antal år stod våningen tom och användes för möbelförvaring. Tanken var att rummen skulle bli kontor, vilket hade gjort att historien gått förlorad. Länsstyrelsen ville i stället att rummen skulle återges sin historiska berättelse. Att bevara dessa unika rum för framtiden är viktigt för Göteborgs, och Västra Götalands, kulturarv. I september 2025 återinvigdes rummen. Nu kan de åter bära sin historia om Göteborg och utgöra scen för stadens och länets framtidsfrågor.

Landskapsvåningen speglar länet

1853 blev det hittills två våningar höga residenset högre genom att ett plan byggdes på. Här högst upp inreddes en kunglig våning som stod färdig 1875. Våningen var större från början, men många av rummen har genom åren förlorat sin historiska inredning. Det gäller de intilliggande gästrummen och det större kungliga sovrummet, liksom tillhörande balsal. I de tre rum som landskapsvåningen idag består av, finns det fortfarande stuckaturer, takrosetter och kakelugnar.
Rummen heter Dalsland, Göteborg och Västergötland. I det intilliggande Landsstatshuset finns sedan tidigare mötesrummet Bohuslän. Namnen på dessa rum visar vilka landskap som ingår i Västra Götalands län.

Så har våningen förändrats

Den ursprungliga kungliga våningen från 1800-talet fortsatte österut med gäst- och sovrum. Rummen användes senare av landshövdingens familj och är sedan länge omgjorda till kontor.
Söder om dessa rum, vägg i vägg med dagens rum Västergötland, låg ett större kungligt sovrum. När landshövdingen bodde här byggdes rummet om till kök. Därför finns få spår kvar av dess tidigare historia.

Längre söderut låg en mycket stor sal. Den har haft flera olika funktioner genom åren. Från början var den balsal, men under en period berättas den ha använts som badmintonsal. Senare har salen delats av på olika sätt, beroende på tidens behov.

Landskapsvåningen ingick under en period i landshövdingens bostad. När Västlänken skulle byggas under residenset evakuerades bostaden och togs därefter inte i bruk igen. Lägenheten minskades i yta och flyttades till en annan del av huset.

Efter evakueringen stod rummen i Landskapsvåningen tomma och oanvända i ett antal år. Det fanns planer på att göra om dem till kontor. Stuckaturerna var kvar, men i övrigt fanns få spår av lägenhetens historia.

Vid en kontorisering hade takhöjden sänkts, ventilationsrör, elledningar och IT-kablar dragits fram och historien gått förlorad, på så vis som redan har skett i den ursprungliga våningens övriga rum. Ljusramper hade installerats. Tv-apparater och skrivtavlor hade skruvats fast i väggarna.
Ett stycke unik Göteborgshistoria hade då gått förlorad. Länsstyrelsen ville tillsammans med Statens Fastighetsverk gå motsatt väg, och så långt möjligt återställa miljön. Att rädda rummen var en angelägen kulturell och historisk restauration, som tillför residenset och Göteborg liv och berättelse. Nu finns Landskapsvåningen för dagens och framtidens göteborgare och länsbor att se och ta del av.

Göteborgs äldsta bostadshus

Residenset började byggas 1648. Det är Göteborgs äldsta bevarade bostadshus och en viktig plats i Sveriges historia. Huset byggdes som Torstensonska palatset, uppkallat efter byggherren Lennart Torstenson. Han var greve och generalguvernör i Västsverige och tillhörde ätten Forstena.
Palatset kom snart att kallas Kungshuset, eftersom flera svenska kungar vistades här. Sedan den 9 maj 1700 har landshövdingar bott i huset.

Residenset har i 375 år varit Göteborgs framtidsscen och fungerar så också idag. Residenset har sett ostindiehandeln börja, de stora handelshusen växa fram samt Nya Älvsborgs fästning och stadens skansar byggas. Senare har man också sett hur kullager- och bilindustrin etablerades i staden.

När ostindiefararen Götheborg sjönk 1745 hade residenset redan stått här i nära 100 år.

Unikt perspektiv på Göteborg

Landskapsvåningens rum och residenset ligger på 1600-talsstadens västligaste tomt, där Stora Hamnkanalen och Otterhällan möter Göta Älv. Utsikten är unik i Göteborg och ger historiska perspektiv. Rumssviten ligger så högt att man ser över Stenpirens resecentrum, och vattnet känns nära. Här går det att berätta och förklara Göteborgs historia.

Härifrån ser man Göteborgs ursprungliga hamn vid Stora Bommen. Man ser också den gamla Masthamnen och hur Stora Hamnkanalen möter Göta älv. I blickfånget finns Göteborgsoperan och Stora Tullhuset. Vid Packhuskajen gick amerikabåtarna under den stora emigrationen. På Stenpiren finns ett minnesmärke över skeppet Kalmare Nyckel, som 1638 seglade för att grunda den svenska kolonin Nya Sverige.

På 1600-talet var residenset stadens mest framträdande byggnad. Det reste sig högt över de små trähusen och kan jämföras med dåtidens Karlatorn. I dag ser man den moderna tidens Karlatorn genom landskapsvåningens fönster.

Inredningen i Göteborgs vackraste rum

Rummen har nu återställts i äldre stil och fungerar som mötes- och representationsrum. De ger verksamheten en efterfrågad funktion. Målet var att skapa Göteborgs vackraste rum - det är staden själv som står för det, genom utsikten över Stora Hamnkanalen och Göta älv.

Möbler, inredning och takkronor är återbruk som har renoverats. De är funna på Residensets vindar, källare och i statliga förråd.

En vanligt förekommande bild av 1800-talet den av är bruna, mörka överlastade rum förknippade med den senviktorianska eran. Men vid den här tiden, strax efter 1800-talets mitt, var som framgår, stilen en annan. Arbetet har utgått från hur våningen såg ut på 1850-talet. Det har inte varit möjligt att återskapa miljön helt. Det skulle ha krävt att man bytte fönster och golv, vilket i sig hade varit ohistoriskt. Historien är inte statisk. Miljöer har alltid förändrats och utvecklats. Därför har möbler från olika tidsperioder använts, vilket också stämmer med hur det ofta har sett ut genom historien.
Konsten i Landskapsvåningen lånas in från bland andra Göteborgs konstmuseum. Det finns mycket fin konst bevarad från tiden. De stora göteborgssamlarnas och mecenaternas donationer till Göteborgs Konstmuseum har mycket konst från denna tid – men få miljöer och interiörer har bestått tidens tand.

Göteborgsrummet

Den gamla kungliga salongen, det kungliga mottagningsrummet, kallas nu Göteborgsrummet. Här står en byst av Gustav II Adolf och en byst av hans systerson Karl X Gustaf som dog i huset den 13 februari 1660.

Enligt berättelsen stod Gustav II Adolf 1619 på berget Otterhällan nära residensets trädgård och blickade ut över ängar, älv och träskmarker och sa att här ska staden ligga. 400 år senare står bysten av kungen där och blickar ut över Göteborg och ser hur resultatet av hans stadsbildning blev.

Båda bysterna återfanns i ett källarförråd under Länsstyrelsens garage. De restaurerades innan de fick sina nya hedersplatser i Göteborgsrummet.

Väggarna är gjorda med gaufrage-teknik. Tyget fuktas och valsas under högt tryck för att mönstret ska framträda. Bakom tyget finns två lager vadd, vilket ger rummet god akustik. Tyget är spänt mot väggen i ramar.

Kulören är hämtad från Stjernsunds slott utanför Askersund. Slottet ägs i dag av Kungliga Vitterhetsakademien, men tillhörde familjen Bernadotte mellan 1823 och 1860. Omkring 1850 tilldelades den så kallade Sångarprinsen, prins Gustav, Stjernsunds slott som sommarresidens. Han lät ominreda slottet. Väggarnas färgval är därför tänkt att spegla samma tid och kungliga familj som våningen byggdes för, familjen Bernadotte, under mitten av 1850-talet.
Takkronorna hängde tidigare på Göta hovrätt.

Göteborgsrummet rymmer 50 personer sittande eller ett något mindre antal kring sammanträdesbord.

Västergötland

Landskapsvåningens näst största rum heter Västergötland. Det byggdes som ett kungligt sovrum. Rummets inredning och möbler speglar 1800-talets tolkning av 1600-talet. Takkronan är en malmkrona.

Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel är hertiginna och hertig av Västergötland. Deras bröllopsporträtt vakar över rummet.
I Västergötland finns mötesmöjligheter för drygt ett dussin personer.

Dalsland

Det minsta mötesrummet heter Dalsland. Rummets blickfång är en målning som visar naturen vid Baldersnäs.

Baldersnäs är en herrgård som kung Karl XV besökte 1868 i samband med invigningen av Dalslands kanal. Enligt berättelsen ska han då ha sagt: ”Vore jag inte kung av Sverige skulle jag vilja vara herre på Baldersnäs.”

Målningen är inlånad från Göteborgs konstmuseum. I fönstret står en kopia av skulpturen Snöklockan av Per Hasselberg. Originalet är ett av huvudverken i Fürstenbergska galleriet på samma museum.

Rummet har plats för cirka 7–8 personer.

Bohuslän

I Bohuslän, som ligger i det gamla Landsstatshuset, finns unika väggmålningar av Carl Wilhelmson från senare delen av 1920-talet. Genom detta representeras nu samtliga Västra Götalands landskap i Residenset.