Eldsjälen Ewa Vikingsson gjorde kalvdans av råmjölken

Eldsjälen Ewa Vikingsson vill ha en levande landsbygd. En viktig del av det är det välbetade landskapet och en väg dit går via mjölkbönder – och kalvdans tillagad på råmjölk.

– Jag vill göra det lite roligare att vara mjölkbonde, för har vi inte korna blir det bara en massa sly och bröte i landskapet, säger Ewa Vikingsson, en av de eldsjälar som samlas till middag på residenset i Göteborg den 23 november.

Som gift med en bonde hade hon länge som hon säger ”umgåtts med råmjölksöverskottet”. Råmjölken är den första mjölken som kon producerar till sin kalv och den innehåller hela det immunförsvar som kalven behöver. Hur ovärderlig mjölken än är för kalven så går det inte att använda den i den vanliga mjölkproduktionen. När kalven nått en viss nivå i sin utveckling behöver den inte heller mer råmjölk, utan riskerar tvärtom att må dåligt av den. Det är då råmjölksöverskottet uppstår, för det är inte alltid att korna slutar producera råmjölk i tid.

Bjöd på kalvdans av råmjölken

Råmjölksöverskottet och en kväll på bygdegården väckte den idé hos Ewa Vikingsson, som i dagarna lett till att hon utsetts till en av länets eldsjälar.

– Bygdegården ligger 700 meter från där jag bor och vi hade Åsa Fång på besök. Det var mycket folk så i pausen valde jag att servera kalvdans, lagat på den egna råmjölken.

Både den besökande artisten och gästerna uttryckte sin förtjusning.

– De tyckte det var så spännande och då förstod vi att här fanns något. I alla år hade vi använt råmjölken i vårt eget kök, men den hade inte funnits på öppna marknaden.

Tillsammans med tre mjölkgårdar startade de det projekt som pågår än i dag.

Bönderna tar vara på slattarna

Bönderna fryser in den råmjölk de får över, antecknar vilken ko den kommer ifrån och vilken dag den tagits. De frusna slattarna hämtas upp av Ewa Vikingsson och hennes gäng och placerar i ett frysrum, i det storkök de hyr från Herrljunga kommun. När det kommer beställningar tar de upp mjölken, och bakar den enligt eget recept till kalvdans, som sedan kan levereras till återförsäljare och restauranger.

– På det här sättet får bönderna inte bara betalt för slatten, som de tidigare aldrig kunnat skickat till mejeriet, dels ger alltihop mycket positiv återkoppling, i tidningar och annat.

Hon säger att det är ett bra recept de har, men det krävs att slattarna blandas rätt så att allt får en lagom konsistens.

– Det behövs för att det ska kunna gå att göra snygga serveringar. Konsistensen är det svåraste i kråksången, säger Ewa Vikingsson.

Hoppfull trots minskande mjölkgårdar

Det började med tre mjölkgårdar. Som flest var de 25 gårdar. I dag är de nere på 15. Mängden råmjölk som produceras är avgörande för verksamheten. Förutom att det varierar med fodret, som varierar med vädret är förstås mängden mjölkbönder avgörande. Just nu blir det färre.

– Vi har en gård som levererat i 17 år, som nu när det blir generationsskifte går över till köttdjur. Då blir det ingen mjölk över.

På frågan om det känns tråkigt vänder hon på det som bara en eldsjäl gör.

– Tråkigt? Nej, spännande säger jag.

Skam den som ger sig tycker Ewa

Engagemanget beskriver hon som ett resultat av att bo på landet, där det krävs att man själv ser till att saker händer.

– Det handlar mycket om bygdegården. Det är ett viktigt nav, men den är banne mig inte självgående. Man behöver hålla uppe det själva. Man har inte roligare än man gör sig.

Hennes medskick till andra som vill engagera sig är att inte lyssna för mycket på dem som säger att det inte går.

– Man ska inte ge sig. Låt motståndet bli en sporre. En av dem som tidigt i projektet sa ”Det går aldrig” är i dag en av våra bästa mjölkbönder.