Når vi miljömålen?

Under 2023 ökade utsläppen av växthusgaser inom Västernorrlands län med 1,5 procent jämfört med 2022. Västernorrlands största utsläppskällor är industri och transporter. Jämfört med genomsnittet i Sverige har Västernorrland kommit långt vad gäller minskning av växthusgasutsläpp. Det finns en vilja och kraft bland Västernorrlands aktörer, ändå har den positiva minskande trenden saktat in de senaste åren. Åtgärdstakten behöver öka genom ökade incitament och ökade åtaganden från aktörerna i Västernorrlands län. (Den statistik som används i miljömålsuppföljningen 2025 baseras på 2023 års utsläpp.)

Luftkvaliteten i Västernorrland har förbättrats under de senaste decennierna, men utsläppen behöver minska ytterligare för att målet ska kunna nås. Föroreningarna som minskat mest kommer från uppvärmning och industri, till exempel svaveldioxid. Den ökade biltrafiken har gjort att utsläppen av kväveoxider inte minskat i samma utsträckning, och höga halter av kvävedioxid uppmäts ännu i Västernorrland. Nivåerna av partiklar ligger i flera kommuner nära miljökvalitetsnormen.

Trenden för nedfall och försurningsutveckling har varit positiv i länet. Trots det är försurning alltjämt ett problem i många okalkade vattendrag. Omfattningen av skogsbrukets bidrag till försurningen är oklar, men ett ökat uttag av skogsråvara kan på känslig mark motverka återhämtning. Kalkning behövs fortfarande men det saknas resurser att kalka många av länets försurade vatten. Underlag och verktyg för bedömning är delvis osäkra och effekt på tekniskt och arkeologiskt material är dåligt känd.

Västernorrlands län har en lång historia av industriverksamhet som bidragit till föroreningar i mark, vatten och sediment. Nu planeras nya etableringar och utveckling sker på ett flertal industriområden i länet. Region Västernorrland har uppdaterat uppförandekoden och kraven på hållbara leveranskedjor vid upphandlingar. Uppdateringen innebär bland annat att miljö- och hälsoskadliga kemikalier ska substitueras där det är möjligt. Flertalet av kommunerna arbetar med att främja hållbara kretslopp.

Det regionala arbetet med tillsyn över gränsöverskridande transporter i syfte att förhindra illegal export av utrustning som innehåller CFC fortgår. Regional samordning och samverkan har under året stärkts med syfte att motverka avfallsbrottslighet, som illegala transporter av material med ozonnedbrytande egenskaper. Kontinuerligt utvecklingsarbete pågår avseende destruktionen av lustgas.

Antalet fall av malignt melanom i Västernorrlands län fortsätter att öka över tid. Informationsinsatser med fokus på de risker som exponering för UV-strålning ger upphov till behöver fortsatt prioriteras på såväl nationell, regional som lokal nivå. Ett förändrat ”sol-beteende” behövs, både i relation till solen och till solarier.

Det är framför allt längs kusten som övergödningsproblemen finns i Västernorrland. Huvudorsaken till övergödning i länet är utsläpp av fosfor och kväve från industriprocesser, avloppsreningsverk, jord- och skogsbruk samt nedfall av kväve från luften. Trots att åtgärder vidtagits för att minska utsläppen från olika påverkanskällor ses ingen tydlig minskning av näringspåverkan på havet.

Det sker många insatser i länet som är i linje med miljömålet. Trots det når en stor andel av länets sjöar och vattendrag inte god ekologisk status enligt vattendirektivet. Många fysiska åtgärder utförs med goda resultat. Men omfattningen av restaureringsarbetet behöver öka, liksom insatser inom vattenkraften och transportinfrastrukturen för att förbättra vattendragens flöden, struktur och konnektivitet. Alltjämt är situationen för hotade arter besvärlig och främmande arter hotar biologisk mångfald.

De naturgivna förutsättningarna är över lag goda. Kunskapsläget är dock fortfarande bristfälligt då det gäller vattenkvalitet och vattenuttag. Därför krävs det en långsiktigt hållbar finansiering för att förbättra framtida grundvattenövervakning. Beslut om vattenskyddsområden revideras och fastställs inte i tillräckligt hög takt men förbättringsarbete pågår. Revidering av den regionala vattenförsörjningsplanen är påbörjad och planen förväntas kunna bidra som ett viktigt verktyg för ett mer aktivt skydds- och åtgärdsarbete.

Aktiviteten ökar för att nå miljömålet med insatser inom natur-, miljö- och kulturmiljöområdet. Dock når bara 47 procent av länets kustvattenförekomster god ekologisk status enligt vattendirektivet och planering enligt havsmiljödirektivet har inte fått genomslag. Största problemen är främmande ämnen och arter, övergödning, visst överfiske samt påverkan på den fysiska miljön. Bättre underlag och ökade resurser behövs för övervakning av miljön samt till planering och genomförande av miljöåtgärder.

Behovet av restaurering och skötsel av våtmarker är fortsatt stort. Regeringens våtmarkssatsning möjliggör våtmarksåtgärder inom och utanför skyddade områden men bedöms inte väga upp den fortsatt negativa påverkan på hydrologin. Fler våtmarker behöver restaureras utanför skyddade områden och större hänsyn tas i skogsbruket och andra näringar. Med ett förändrat klimat och fler intensiva regn ökar avrinning och flödestoppar, vilket gör våtmarkernas flödesutjämnande egenskaper viktiga.

Fortsatt förlust av kontinuitetsskogar och fragmentering av skogslandskapet, låg andel skyddad skog samt brister i miljöhänsynen innebär att miljötillståndet fortsätter att försämras i Västernorrland. För att nå målet Levande skogar i länet, behövs en ökning av statliga insatser för formellt skydd och förvaltning av skyddade områden. Samt att skogssektorn fortsätter utveckla sitt sektorsansvar med frivilliga avsättningar och rätt prioriterad och placerad miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder.

Natur- och kulturvärdena i odlingslandskapet är beroende av ett fortsatt jordbruk. Trenden att många marker inte brukas längre, att antalet betande djur minskar och att många gårdar läggs ner är tydlig och snabb i Västernorrland. Detta har avgörande betydelse för hela odlingslandskapet och leder till att många arter, naturtyper och kulturmiljöer hotas. För att lyckas uppnå miljömålet måste det vara möjligt att bedriva jordbruk på ett lönsamt sätt och åtgärder krävs på alla nivåer i samhället.

Den pågående nyindustrialiseringen i länet har resulterat i ökad grad av detaljplanerad mark för olika ändamål. Samtidigt saknar majoriteten av kommunerna viktiga planeringsunderlag och resurser för arbete med underlag och åtgärder. Motstående intressen i markanspråk märks tydligare. Klimatförändringar och underhållsbrister påverkar infrastrukturen. Tydligare nationell vägledning och politik kring hur hållbarhetsmålen ska nås genom samhällsplanering efterfrågas av kommunerna.

Allt fler arter i länet räknas som hotade och värdefulla livsmiljöer påverkas negativt av hur miljön brukas. Störst negativ inverkan har det omfattande skogsbruket och igenväxning av tidigare hävdade gräsmarker. De större vattendragen är i hög grad exploaterade vilket påverkar arter och livsmiljöer. Åtgärder för den biologiska mångfalden genomförs av många aktörer och några ljusglimtar syns men utvecklingen bedöms vara negativ. Tillräckliga styrmedel saknas för att vända den negativa trenden.

En ökande negativ miljöpåverkan sker kontinuerligt både inom och utanför Sveriges gränser och är kopplat till en linjär och resurskrävande livsstil. Kraftfulla åtgärder behövs för att åstadkomma struktur- och beteendeförändringar bland organisationer, företag och medborgare i att ställa om till en mer cirkulär ekonomi med de planetära gränserna som inramning. I Västernorrland pågår flera initiativ kopplat till ökad resurseffektivitet, cirkulära affärsmodeller och materialflöden, hållbar samhällsplanering och lärande för hållbar utveckling. Detta arbete behöver fortsätta och utvecklas.