Når vi miljömålen?

Västernorrlands län har kommit långt, procentuellt sett, i jämförelse med nationella utsläpp. Men ökade åtgärder krävs för att kunna nå de olika etappmålen. Under 2022 minskade utsläppen av växthusgaser inom Västernorrlands län med cirka 3,6 procent i jämförelse med 2021. Under perioden 1990–2022 har de totala utsläppen i Västernorrlands län minskat med 56 procent. De största utsläppskällorna av växthusgaser år 2022 är industri och transporter. Transport är den sektor som har minskat utsläppen mest under 2022. (Den statistik som används i miljömålsuppföljningen 2024 baseras på 2022 års utsläpp.)

Luftkvaliteten i Västernorrland har förbättrats under de senaste decennierna, men utsläppen behöver minska ytterligare för att målet ska kunna nås. Föroreningarna som minskat mest kommer från uppvärmning och industri, till exempel svaveldioxid. Den ökade biltrafiken har gjort att utsläppen av kväveoxider inte minskat i samma utsträckning, och höga halter av kvävedioxid uppmäts ännu i länet. Nivåerna av partiklar ligger över eller nära miljökvalitetsnormen i flera kommuner.

Nedfallstrenden och försurningsutvecklingen i ytvatten är positiv för stora delar av länet. Men en förväntad ökning av uttag av skogsråvara kan motverka återhämtningen på försurningskänslig mark. Kalkning av ytvatten behövs även fortsättningsvis inom länet. Men det saknas resurser för att påbörja kalkning i Norra Anundsjöån där lax och flodpärlmussla förväntas kunna återetableras om vattenkvaliteten återställs. Underlag och verktyg för bedömning är delvis osäkra och effekt på tekniskt material och arkeologiska föremål är dåligt känd.

Västernorrlands län har en lång historia av industriverksamhet som bidragit till föroreningar i mark och vatten. Nu sker den gröna omställningen och nya industrier planeras och byggs på flera platser i länet. Region Västernorrland har uppdaterat uppförandekoden och kraven på hållbara leveranskedjor vid upphandlingar. Uppdateringen innebär bland annat att miljö- och hälsoskadliga kemikalier ska substitueras där det är möjligt. Flertalet av kommunerna har jobbat med att främja hållbara kretslopp.

Det regionala arbetet med tillsyn över gränsöverskridande transporter, i syfte att förhindra illegal export av utrustning som innehåller CFC, fortsätter. En regional samordning efterfrågas för att motverka illegala transporter av material med ozonnedbrytande egenskaper. Kontinuerligt utvecklingsarbete pågår när det kommer till nedbrytningen av lustgas.

Antalet fall av malignt melanom i Västernorrlands län fortsätter att öka över tid. Informationsinsatser med fokus på de risker som exponering för UV-strålning ger upphov till, behöver fortsatt prioriteras på såväl nationell, regional som lokal nivå. Ett förändrat ”sol-beteende” behövs, både i relation till solen och till solarier.

Det är framför allt längs kusten som övergödningsproblemen finns i Västernorrland. Huvudorsaken till övergödning i länet är utsläpp av fosfor och kväve från industriprocesser, avloppsreningsverk, jord- och skogsbruk samt nedfall av kväve från luften. Trots att åtgärder för att minska utsläppen från olika påverkanskällor genomförts, ses ingen tydlig minskning av näringspåverkan på havet.

Det pågår många insatser i länet som är i linje med miljömålet levande sjöar och vattendrag. Trots det når en stor andel av länets sjöar och vattendrag inte god ekologisk status enligt vattendirektivet. Många fysiska åtgärder utförs med goda resultat men omfattningen av restaureringsarbetet behöver öka än mer. Precis som insatser inom vattenkraften, för att förbättra vattendragens flöden och struktur. Situationen för hotade arter är fortfarande besvärlig och främmande arter hotar den biologiska mångfalden.

De naturgivna förutsättningarna är överlag goda. Men kunskapsläget är fortfarande bristfälligt när det kommer till vattenkvalitet och vattenuttag. Och det krävs en långsiktigt hållbar finansiering för att förbättra framtida grundvattenövervakning. Vattenskyddsområden revideras och fastställs inte i tillräckligt hög takt. Under året gjordes en nystart i och med en nyanställning och möten med alla kommuner och vattenproducenter. Länets regionala vattenförsörjningsplan är nu under revidering.

Aktiviteten ökar för att nå miljömålet med insatser inom natur-, miljö- och kulturmiljöområdet. Men bara 47 procent av länets kustvattenförekomster når god ekologisk status enligt vattendirektivet, och planering enligt havsmiljödirektivet har inte fått genomslag. Största problemen är främmande ämnen och arter, övergödning, visst överfiske samt påverkan på den fysiska miljön. Bättre underlag och ökade resurser behövs för övervakning av miljön samt till planering och genomförande av miljöåtgärder.

Behovet av restaurering och skötsel av våtmarker är fortsatt stort. Regeringens våtmarkssatsning möjliggör våtmarksåtgärder både inom och utanför skyddade områden. Detta bedöms däremot inte väga upp den negativa påverkan på hydrologin som fortsatt sker. Fler våtmarker behöver restaureras utanför skyddade områden och mer hänsyn till våtmarker behövs inom skogsbruk och andra näringar.

Fortsatt förlust av kontinuitetsskogar och fragmentering av skogslandskapet, låg andel skyddad skog samt brister i miljöhänsynen innebär att miljötillståndet fortsätter att försämras i Västernorrland. Flera naturvårdande åtgärder görs, men takten har varit för långsam och det finns svårigheter i att skapa den mängd koncentrerat bevarande som den bevarandebiologiska forskningen anger. Särskilt arbetet med grön infrastruktur och tillämpningen av målbilder för god miljöhänsyn behöver förstärkas.

Natur- och kulturvärdena i odlingslandskapet är beroende av ett fortsatt jordbruk. Trenden att många marker inte brukas längre, att antalet betande djur minskar och att många gårdar läggs ner är tydlig och snabb i Västernorrland. Detta har avgörande betydelse för hela odlingslandskapet och leder till att många arter, naturtyper och kulturmiljöer hotas. För att lyckas uppnå miljömålet måste det vara möjligt att bedriva jordbruk på ett lönsamt sätt, och åtgärder krävs på alla nivåer i samhället.

Den pågående nyindustrialiseringen i länet leder till att motstående intressen i markanspråk märks tydligare. En nationell vägledning och politik efterfrågas kring hur hållbarhetsmålen ska nås genom samhällsplanering. Majoriteten av kommunerna saknar viktiga planeringsunderlag. Ett tydligt behov finns av ekonomiska stöd för att möjliggöra investeringar i syfte att möta den bedömda samhällsutvecklingen. Lagstiftade krav på planeringsstrategier, vattentjänstplaner och avskiljande av matavfall, får nu genomslag i majoriteten av länets kommuner. Härnösands kommun når redan idag två etappmål för avfall till 2025.

Allt fler arter i länet räknas som hotade och värdefulla livsmiljöer påverkas negativt av hur man brukar miljön. Störst negativ inverkan har det omfattande skogsbruket, men även igenväxning av tidigare hävdade gräsmarker. De större vattendragen är i hög grad exploaterade, vilket påverkar arter och livsmiljöer. Åtgärder för den biologiska mångfalden genomförs av många aktörer och några ljusglimtar syns, men utvecklingen bedöms vara negativ. Tillräckliga styrmedel saknas för att vända den negativa trenden.

Fortsatta åtgärder behövs för att åstadkomma struktur- och beteendeförändringar bland organisationer, företag och medborgare i att ställa om till en mer cirkulär delningsekonomi. Det kan exempelvis handla om att möjliggöra för fler att bli ”cirkulenter” genom olika reparationstjänster och att öka andelen fossilfria transporter. Förändringsarbetet behöver ske i bred samverkan med olika berörda aktörer, inte minst barn och unga. I Västernorrland pågår flera initiativ kopplat till bland annat cirkulära affärsmodeller och materialflöden, hållbar samhällsplanering, barn och ungas delaktighet och inflytande samt lärande för hållbar utveckling. Detta arbete behöver fortsätta och utvecklas.