Gynnsamt med kalkning för länets fiskebestånd

Att kalka vattendrag har visat sig ge positiva effekter på fiskbestånd. Det visar resultat från över 6 600 provfisken i kalkade vattendrag.

Resultat som nyligen analyserats visar att andelen lokaler, det vill säga specifika sträckor i vattendrag där man gör årliga provfisken, som har god eller hög status för fisk har ökat med närmare 30 procent sedan kalkningen påbörjades. Det visar också att kalkningen är en viktig åtgärd för att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.

– Miljön i våra vattendrag är kraftigt påverkad av en rad faktorer, utöver försurning. Mot den bakgrunden är utvecklingen för fiskbestånden i kalkade vattendrag anmärkningsvärt positiva. Våra resultat visar att kalkning är en effektiv metod för att åtgärda försurningseffekter på fisk i vattendrag, säger Johan Ahlström, kalkningsansvarig på Länsstyrelsen Västerbotten.

I Västerbotten kalkas drygt 800 km vattendrag och runt 100 sjöar. Kalkningen är koncentrerad till länets östra del där nedfallet av försurande svavel varit störst. Tillsammans med berörda kommuner bedriver Länsstyrelsen Västerbotten en omfattande uppföljning av effekterna på djurlivet.

Målsättning att avsluta kalkningen

Försurning sker när svavel som frigörs i samband med förbränning av kol och olja försurar nederbörden. Utsläppen var tidigare enorma då många europeiska länder främst producerade el i kraftverk som drevs via förbränning av kol. Luftföroreningarna kan spridas hundratals mil i atmosfären, vilket innebar att även Västerbotten drabbades av den försurade nederbörden. Utsläppen av försurande svavel har minskat enormt mycket sedan kulmen i slutet av 1970-talet.

– Vi vill naturligtvis kunna avsluta kalkningen så fort som möjligt, säger Johan Ahlström vid Länsstyrelsen Västerbotten. Så har också skett, men då framför allt i länets västra del. Det finns datamodeller som antyder att kalkningen skulle kunna avslutas i ytterligare vatten, men de modellerna tar inte hänsyn till alla faktorer som påverkar vattnens surhet, såsom ökningen av sura humusämnen som kommer från kringliggande marker. Den ökningen har delvis motverkat de positiva effekterna av minskade svavelutsläpp, säger Johan Ahlström och fortsätter:

– När Länsstyrelsen bedömer behovet av fortsatt kalkning behöver vi i första hand beakta hur surt vattnet skulle bli när kalkeffekten avklingat. Om pH sjunker under de nivåer som är kritiska för respektive arts överlevnad riskerar de positiva effekterna som uppnåtts att gå förlorade. Därför är det mycket viktigt att vi kalkar vatten där det faktiskt behövs, något som resultaten visar tydligt.