Dyrön

Klippstränder, vattenområden, skogar och gammaldags kulturlandskap.

Utsikt från land ut över Vänern. Vass i förgrunden.

På Dyrön är Vänern aldrig långt borta. Foto Johan Bohlin.

Dyrön omnämns första gången i skrift i 1539 års skattejärnslängd, men då med namnet "Dijwröön". De lövträdsdominerade markerna runt gården har under lång tid betats av gårdens kor. De tidigare öppna markerna minskade i takt med att korna blev färre, och till slut inga alls. De ljusa hagmarkerna övergick till dagens ganska täta lövskogar.

Den omväxlande naturen, det avskilda läget och de orörda stränderna har sammantaget ett mycket högt värde för växter, djur och det rörliga friluftslivet. En av reservatets hörnstenar är att bevara det lugn och den stillhet som råder på Dyrön, till nytta för både djurliv och besökare.

Reservatet bildades för att vårda och bevara mångfalden av växter, djur och naturtyper. Samtidigt skall reservatet tillgodose behovet av områden för det rörliga friluftslivet. Dyrön ingår i EU:s nätverk av skyddad natur, Natura 2000, och ligger inom Kilsvikens RAMSAR-område (våtmark av internationell betydelse).

Två tjurar som står under ett träd tittar mot fotografen.

Betesdjur håller markerna öppna på Dyrön. Foto Johan Bohlin.

Djur och växter

Dyröns marker har värnats av tidigare ägare. Frånvaron av bilburna badgäster, båtbryggor och sommarstugor vid stranden bidrar till att ge området en stillhet och frid som är allt svårare att hitta. Här finns både fiskgjuse och storlom samt en och annan havsörn på tillfälligt besök.

De forna betesmarkernas lummiga lövskogar har ett rikt växt- och djurliv. Här finns bland annat stor blåklocka, blåsippa och svinrot. Fågelsången är tidvis öronbedövande och här finns en del ovanliga arter som mindre hackspett, stjärtmes, entita och stenknäck. På strandängarna hörs tofsvipa, grönbena och kricka. De yttre delarna av halvön har en mer karg natur med magra tallskogar, små tallmossar med väldoftande skvattram och steniga stränder med ridåer av klibbal.

Mellan ön och fastlandet finns många grunda partier där fåglar kan gå.

Vänerkusten bjuder på en mångfald av miljöer för fåglar. Foto Johan Bohlin.

En stor gul ticka sticker ut från trädstammen.

Svavelticka. Foto Johan Bohlin.

Anordningar

Lederna går genom beteshagar. Det är INTE lämpligt att ta med hund in i beteshagarna.

Föreskrifter

I reservatet är det förbjudet att:

samla in ryggradslösa djur, t.ex. skalbaggar och landsnäckor,
samla in mossor, lavar och vedsvampar,
skada eller ta bort träd och buskar, inklusive död ved som liggande eller stående torrträd eller torra grenar,
framföra fordon annat är på befintliga vägar,
skada eller ta bort naturföremål och ytbildning eller skada marktäcket,
elda annat än på särskilt angiven plats.

Utan Länsstyrelsens tillstånd är det förbjudet att i kommersiellt syfte organiserat utnyttja området samt för skolor och institutioner att regelbundet utnyttja området för att utföra naturvetenskapliga eller andra undersökningar.