Fräkensjömyrarna

Här kan man vandra i dagar genom ett landskap helt dominerat av den vilda naturens ljud och former. På våren ropar ljungpipare, trana och smålom över myrarna, medan slaguggla kan höras på natten.

Smålom i vattnet.

På våren ropar smålom över myrarna. Foto: Mikael Solebris.

Det stora myrkomplexet Fräkensjömyrarna breder ut sig över nära 30 kvadratkilometer på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Sedan 2001 är nästan två tredjedelar av denna yta skyddad som naturreservat.

Reservatet bildades för att bevara ett naturområde med dess värdefulla myrkomplex, skogsvegetation, hydrologi, biologiska mångfald och områdets vildmarkskaraktär. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Naturvårdsbränningar

Naturvårdsbränningar planeras i Fräkensjömyrarna under sommaren 2018.
Mer information om den planerade bränningen.

Djur och växter

Mellan långsträckta nord-sydgående moränryggar sträcker sig myrar av olika slag i mångformiga stråk. Markvattenpåverkade kärr varvas med fattiga välvda mossar, som bara får näring från nederbörden. Vanligast är dock den nordligt präglade så kallade aapamyren, som ibland utvecklar vackra system av ris- och gräsbevuxna strängar mellan trappsteg av mörka vattenfyllda flarkar.

Myrarna är av fattig-medelrik typ med arter som taggstarr, kallgräs, vitag och storsileshår i de fattigare delarna. I rikare partier tillkommer arter som småsileshår, gräsull, brunag, myggblomster, sumpnycklar, dvärglummer och björnbrodd. Den sistnämnda växer här på sin sydligaste kända svenska lokal.

I området har fågelfaunan flera norrländska inslag. Bland annat häckar gluttsnäppa, grönbena, tretåig hackspett och slaguggla. Dessutom har jorduggla, varfågel och småspov siktats under häckningstid. Tjäderpopulationen är relativt stark.

Flera nordliga dagfjärilsarter är kända härifrån, såsom klintvisslare och gulfläckig glanssmygare. Av vedlevande skalbaggar bör nämnas raggbock, bronshjon och skrovlig flatbagge. Björn, lo och varg kan förekomma i området.

Kultur

Trots vildmarksprägeln finns en lång historia av mänsklig närvaro i området. Många invandrade finnar koloniserade skogsbygderna under tidigt 1600-tal. De tog upp svedjor i skogen och nyttjade myrarna till både slåtter och bete. På 1700-talet nådde järnhanteringen hit och stora mängder skog omvandlades av kolare i skogen till träkol, inom en ”kolmil” från hamrarna vid sjön Uppämten. Först på 1800-talet blev den grova timmerskogen intressant och naturskogarnas jätteträd föll för yxa och timmersvans.

Föreskrifter

I reservatet är det förbjudet att:

  • skada eller ta bort naturföremål eller ytbildning,
  • plocka eller gräva upp kärlväxter, mossor, lavar eller vedsvampar,
  • ta bort träd eller buskar, inklusive död ved som liggande eller stående torrträd. Endast kvistar och grenar från marken får tas till brasved.
  • fånga eller skada däggdjur, fåglar eller grod- och kräldjur liksom att skada deras bo och lekplatser eller ta ägg, fånga insekter eller andra ryggradslösa djur,
  • framföra terränggående motorfordon annat än för uttransport av fälld älg,
  • framföra bil annat än på upplåtna vägar,
  • medföra husdjur som ej hålls kopplat,
  • sätta upp tavla, skylt eller liknande,
  • utan tillstånd av länsstyrelsen anordna tävling (exempelvis orientering) eller liknande verksamhet som kan medföra risk för slitage på mark och vegetation.

Serviceinformation

  • Informationstavla Informationstavla
  • Parkering Parkering
  • Rastplats Rastplats
  • Vandringsled Vandringsled

Kontakt

Fakta

Bildat: 2001

Storlek: 1777 hektar

Markägare: Staten

Förvaltare: Länsstyrelsen Värmland