Nåntuna lunds naturreservat

– stadsnära oas

I det lilla reservatet Nåntuna lund på Fyrisåns östra sida skapar hassel och ek en rogivande och idyllisk stämning. Tidigt på våren täcks marken av blåsippor, som senare avlöses av andra blommande örter. Här hittas också några av länets största och äldsta jätteekar.

Nåntuna lund är ett skogs- och hagmarksområde med spridda ekar, täta hasselbuskage och blommande buskar som t ex hägg och slånbär. Många av ekarna bär åtskilliga år på nacken och även hasseln har hög ålder. Sex ekar är verkliga jätteekar, varav en har en omkrets på mer än 7 meter. Den är ihålig och fick skador i kronan av ett åsknedslag för närmare 90 år sedan, men fortsätter ändå att växa.

I det nordöstra hörnet av reservatet finns ett närmare tvåtusen år gammalt gravfält. Några av gravarna är markerade med stående bautastenar, andra är trekantiga, runda eller fyrkantiga till formen. Nåntuna lund ingick i Linnés återkommande exkursioner till Danmarks socken på 1760-talet. På hans promenader åtföljdes han av hundratals lärjungar som under munter och uppsluppen stämning gav sig ut i naturen. I skrift är tyvärr Linné kortfattad om Nåntuna lund, han säger bara att den är vacker och liknar några andra lundar i Uppsalatrakten. På hans tid var lunden troligtvis öppnare än idag.

Följ i Linnés fotspår och gör ett strövtåg i lunden. Visa varsamhet särskilt mot den ihåliga eken och undvik att trampa på dess rötter. Så många människor vill beundra ekens gigantiska mått att den kan ta skada av våra fötter.